Du må bara tycka att det du gör är en droppe i havet,

men faktum är att havet vore mindre utan just den droppen

Imorgon är dags för vardagsrutiner igen. Skolan tar vid och livet tar en ny vändning. Hösten var stressig, lugn i perioder men påfrestande. Jag tror det beror lite på prestationsångesten. Vem vill liksom inte att ha godkända tentor eller kurser? Turligt nog har jag för det mesta nöjt mig med ett godkänt oavsett vilket ämne det handlar om. Nu hade jag mer än tur på min sida och avslutade två kurser med högsta betyget från YH, nämnligen ett väl godkänt. Borde det inte vara någon slags morot till att göra lika bra ifrån sig då? Jo, men som sagt så ligger nyårslöftena på hyllan, och jag kommer att börja göra saker jag VILL göra. Det är viktigt att skilja på vill och måste. De här måstena kommer att försvinna. Och då får prestationsångesten ställa sig åt sidan. Vi har nio fullspäckade veckor framför oss och redan nu känner jag en liten spykänsla. Ni vet när man tränat såpass mycket och länge under en stund, blodsmaken kommer i munnen och man vill bara falla ihop. Precis så känner jag nu.

Jullovet försvann under fötterna snabbt. Tankarna har snurrat åt alla håll och kanter. I slutändan blev det ett ihop traslat garnnystan. Jag vill inte göra något jag inte klarar av. Just skolan är en sådan sak. Man kan tro det mesta låter lätt, men tyvärr så är de inte i den riktiga sanningen. Vill jag detta? Klarar jag detta? Vad kommer hända i framtiden? Men jag har en morot. Examen är för en gång skull inom synhåll, bara veckor ifrån. Väldigt många dock, men det är veckor. Inte år som för många andra. Praktiken kommer att bli en bra avrundning ifrån ett tufft teoriskt 2/3 år, och det är nog precis vad jag behöver. Jag kommer inte sätta någon press på mig själv utan allt får komma när det komma skall. Inför tentorna så kommer ångesten dyka upp kraftigare, prestationen pressen stärks och misslyckandet finnas. Det kommer vara tungt ett tag. Tufft. Omotiverande.

Som en aktivitet utöver pluggandet så har jag träning, målandet i fantastiska vuxenmålarböckerna som finns och pysslandet. Då det nalkas dop inom kort så vill jag gärna pyssla ihop något fint. Och även födelsedagar, avslutningar med mera finns att förgylla pysslandet. Jag behöver något att vila tankarna på som inte är ett måste. Eller något som orsakar press och ångest. Bara jag vill så går det.

Kvällens tankar inför morgondagen är många. Tröttheten är outhärdlig, men tur som attan att helgen närmar sig. Ingenting är uppskrivet på "att-göra-listorna" (då jag lovat mig själv att sluta med sådant!!) vilket känns avslappnande. En bra bok som ligger och vilar på hyllan kanske skulle kunna vara något?

Tack för lyssnandet, klagandet och oroliga tankar.

Vi tar bara steg framåt. Inte bakåt. Det är mot framtiden vi vill.

 Godkväll!

Dagarna passerade lika fort som vanligt när man är på semester. Men jag kan inte säga annat än att det var välbehövligt. Som många redan vet så har snön varit nästintill långt om sikte sen flera veckor tillbaka i hela landet, och det märktes när vi kom upp till Sälen i onsdags kväll. Det var inte mycket snö på marken tyvärr, och snökanonerna kördes i backen som aldrig förr. Så när torsdags morgonen nalkades, skidorna utcheckade och påsatta, så var det isiga backar som vi möttes av. Skidorna ville heller inte vara på min sida föräns sista dagen. Jag övervann även min rädsla till sittliften även detta sista dagen. Ja, man kan inte få allt, men vi hade en riktigt trevlig weekend semester tillsammans. Och det är de som räknas.

Nyårsafton firades på restaurangen med en himla god buffé som vi kände oss mäta på ända till lunch dagen därpå. Man ska inte tacka nej till buffé. Då blir det till att äta tills man storknar, och jo visst gjorde vi det.   Och det bästa som förgyllade våran nyårskväll mer än sällskapet och fyrverkerierna var nog den där servitören. Vi hade precis satt oss vid bordet, fram kommer det en servitör som frågade vad vi ville ha att dricka. Stoffe sa att han gärna tog en Cola och jag en hallonsoda. Då vände sig servitören till mig och sa "Is it okey that i talked english?" Jag svarade honom på svenska om han inte förstod svenska, och jo, det gjorde han, men danska var han riktigt illa på vilket han trodde att vi pratade. Jag må säga att Stoffes skånska ibland är lite grötig, men så illa var det inte då. Men det slog alla tänkbara tankar om skåningar. Haha. Stackars servitör skämdes så, men vi alla tre skrattade gott åt det när det kom fram att han var stockholmare och har alltid haft det svårt för just danska   

Back in Helsingborg känner vi av stressen och de åtaganden som det är dags att börja om på. Jobb, skola, träningar, scouter. Ja, you name it. Men nyårslöftena är så långt borta de bara går, och jag ska bara sikta på att göra detta till MITT år.

Kort och gott inlägg idag. Bjuder på en drös bilder ifrån härliga Sälen som avslutning!

Ha en fortsatt fin måndags kväll.

Let's do it!