lilagardiner

Alla inlägg under december 2015

Av Lisa - 31 december 2015 12:00

Då vi spenderar nyår i Sälen iår, så kommer här en hälsning om ett gott nytt år. Vi ses i 2016!

 

Av Lisa - 29 december 2015 22:19

Då var det dags igen- ännu ett år har gått. Varnar redan nu för ett möjligtvis långt inlägg, men hoppas det finns lite nöje till att läsa hela. Lovar att slänga in lite bilder här och där också för att göra läsningen lättare.


Jag vet inte riktigt hur jag ska summera 2015 på bästa sätt. Det har varit ett år fyllt med blod, svett och tårar. Ett år som har tagit både psykiskt och fysiskt på mig. Men framförallt ett år att minnas för livet. Jag valde redan förra året att inte avlägga några nyårslöften för att i själva verket är dom egentligen till för att brytas. Man kan inte lova sig själv något som man inte riktigt kan hålla, därför blev det bättre att inte avlägga några alls. Och vad jag vet har det gått bra. Genom att ge sig själv te.x löftet att gå och träna MINST två gånger i veckan slutar redan efter vecka 2. Då det mer eller mindre känns som ett måste. Jag håller mig till träning för att det är roligt, inspirerande, jobbigt men minst sagt glädjeroande. Och jag kan dela glädjen, träningen framförallt, med andra människor i min omkrets. Så summan av kardemumman; jag säger nej till nyårslöften!   


Som jag nämnde innan har 2015 varit ett påfrestande år både psykiskt och fysiskt. Man kan väl inte riktigt säga att 2014 avslutades sådär suveränt när käftsmällen från närstående familjemedlemmar kom och gjorde världskrig i mitt liv. När människor som man trodde skulle finnas där föralltid väljer att avstå från både mig och mamma för att JAG inte får vara lycklig när andra mår dåligt. Ja, ni hör själva, det är bara barnrumpor som håller på sådant. Men ja, så har det hållt på sen dess. Blockerande kontakt på Facebook, byte av adress och ingen kontakt alls har tagit mer på mig än vad jag någonsin skulle tro. Man bygger självmant upp en järnfasad för att visa sig stark, hakan över vattenytan, men till sist kommer den rasa. Det är vad det precis har gjort de senaste dagarna tyvärr. Trots en underbar jul hemma i Göteborg så kom tankarna tillbaka. Vid det här laget är jag inte stark. Tacka Gudarna, trots icke troendet, för Stoffe och hans fantastiska stöttning i allt. När allt redan började förra sommaren, när jag flyttade ner till Helsingborg, så började jag tänka vad som minst sagt skulle hända. Det ända svaret jag fick var att jag flydde. Flydde från allt. Men så var inte fallet. Jag flydde inte. Jag spred ut mina vingar, gjorde något helt galet, fantastiskt och kanske chockande, men innerst inne var det som en befrielse, samtidigt som det gjorde ont. Jag tog klivet till att göra något JAG ville, inte vad andra ville. För andra ville att jag skulle stanna, men JAG ville flytta. När man inte kan glädjas med mig, så får det vara. Mer än ett år har gått, saknaden finns, men styrkan i mig kan bara växa sig starkare. Och det är precis vad 2016 ska ge mig. Styrka. Och pricken över i:et med detta scenario var att min pappa kom tillbaka in i mitt liv efter 4 år av ingen kontakt alls, vilket gav mig hopp. Hopp över att något dåligt gav något bra.


 

Ibland behöver man gå igenom både med och motgångar för att komma vidare i livet och lära sig mer om sig själv. Skolan var ett ypperligt tillfälle till att testa på något nytt. Och det gick ju bra. En hel speditörsutbildning godkändes, man tackade för ett fantastiskt år med ett riktigt gott gäng klasskamrater och var beredd till att styra kosan mot framtiden. Sommarjobbet avnjöt jag på Klimat Transport under 4 veckor, då Japan resan hägrade mitt allt. Men jag hann lära mig mycket på den tiden ändå. Inte en enda dag såg den samma ut. Jag fick testa på det där vi hade läst i ett år och det satt som handen i handsken fortfarande. Då det tyvärr inte ledde till något fast jobb så fick jag ta mig i kragen, trotsa mig själv lite, för att ta ytterligare ett år till i skolbänken. Samma ämne men en finare titel, nämnligen Transportlogistisker. Det ger inte en bara en finare titel utan lite mer i lön också, vilket man inte ska tacka nej till. Och här sitter jag under ett jullov och skriver en nyårskrönika och känner hur ångesten växer över att komma tillbaka till skolan igen den 7 januari. Jag har, som många andra, tänkt om. Tappat gnistan. Jag kan inte sätta ord på det direkt utan det känns så motsträvande. Jag känner mer, jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Dock hoppas jag det bara känns såhär under denna perioden, glöden kommer tillbaka efter lite semester, och kraften till att fortsätta ska medverka tillsammans med mig. Tyvärr kan man inte tvinga sig till något, men jag tänker iallafall ge det en chans. Det är nog inte så farligt som det låter. (Hoppas jag!)


 

Man kan väl kortsett säga att 2015 har varit i resandes tecken. Tiden från att anmälan till World Scout Jamboree lämnade in hösten 2013 så kan man ju säga att tiden bara försvann under fötterna på en. Den där söndagen, 19 juli, hade kommit och en av mina minst sagt fantastiska resor skulle äntligen bära av. Vem har liksom inte tänkt tanken att resa till Japan?! Där stod vi. Redo på Kastrups flygplats för att uppleva något utöver det vanliga. Det var inte bara olidligt varmt på plats, konstig mat, alldeles för många shoppingbutiker, japaner och ett äventyr vi sent skulle glömma, utan detta var något helt obeskrivligt. Vi var på en plats där snart närmare 35000 scouter skulle mötas och dela tankar, känslor under en två veckors period. Det var så himla häftigt att det är nog bara bilderna som kan säga sitt. Jag är glad att jag hann blogga lite under resan så man kan titta tillbaka på mer än bara bilder.


När vi ändå håller på med resetemat så hade jag och Stoffe en mysig weekend i Edinburgh, Skottland under första advent helgen. Där bjöds på regn, regn, regn, shopping, mat, promenader, besök på slottet och lite mer regn. Jag tror nog Storbrittannien är bra känt för sitt regn, och ja, det kan man väl säga. Men utöver det så var det en mycket fin stad jag mer än gärna återkommer till. Nu var tanken att besöka julmarknaden och bara strosa runt, men en dag åker jag gärna dit för en längre tur och ser lite mer av landet.


Ett par helger efter Skottland så var det min och mammas årliga julresa till Kiel, Tyskland. Det var mysigt, trevligt, rofyllt och kvalitetstid med mamma när det är som bäst. Sen jag flyttade hemifrån så tar jag mer tillvara på de stunder med människor jag numera träffar sällan. Man får liksom ett annat perspektiv på det då. På ett positivt sätt kan jag lova.


   

Ja, och nu då? Hela hösten har varit fartfylld. Nu i det sista blev det lite för mycket för mig. Vi hade en lång period där det var en lektion i veckan i skolan, och resten av tiden fria, eller lediga. Kalla det vad du vill. Men en längre tid där jag hade kunnat göra många saker på. Och jag ska väl inte säga att jag inte gjorde det egentligen för att här hemma hade vi i stort sett besök dagligen. Både pappa, mamma och Sandra var på besök. De bytte av varandra rätt friskt, och när perioden var slut kändes det tomt. Även om Stoffe är hemma så blir man som en annan människa på något sätt ändå. Men ändå samma Lisa. Jag tror det hänger ihop lite med denna tunga perioden som jag vistas i just nu. Tråkigt men sant. Och faktiskt så ska det ska bli väldigt skönt med ett nytt år.


Jag ger mig själv en ny chans, en bättre chans att bli starkare. Ett nytt år, utan löften, där jag ska våga stiga utanför boxen. Jag tänker lämna all skit till 2015 så som människor som gärna tar, men aldrig ger tillbaka eller människor som inte fyller någon funktion, minst sagt i mitt liv. Jag ska bli lite egoistisk. Man får lov att vara det ibland, men för min skull så ska ta mig i akt att göra det på riktigt. Det kan låta lite negativt, då får det göra det. Jag kommer ta hand om mig i första hand, och resten i andra hand. Under 2015 har det varit alla andra i första hand, och mig själv i andra hand. Men nu är det slut. För att låta den inre ångesten, stressen nå ut så behöver jag lite tid för mig själv. Allt som har rasat ska jag nu bygga upp. På mitt sätt, på mina villkor, under svett och massa tårar, men jag ska se till att bygga mig uppåt. Och tillsammans med allt detta tar jag med mig mina närmaste vänner som fyller den starkaste funktionen i mitt liv. Bara det är fantastiskt. Och inte alls egoistiskt. Man får inte alltid tänka det värsta för just egoism, det finns så mycket bra med det också.


Så för att avrunda detta 2015 så vill jag bara säga tack. Tack för chansen, året som gått och till det som komma skall. Jag tror 2016 kommer bli minst lika bra, om inte ännu bättre. Och det ska jag ta vara på. Själv. Men även med DIG!   


  

Av Lisa - 28 december 2015 20:52

Vilken fantastisk jul. Trots den nakna marken som för tillfället är ett minne blott, ilande kyla och småregnigt så var det en helt underbar julhelg. Det är sådana här stunder man uppskattar livet lite extra. Framförallt när man spenderar den med nära och kära. Och så var det iår. Jag ska inte klaga alls, bara på vädret   


Lille julafton så var det traditionellt bingo spelande med mammsen. Ingen vinst iår heller, men hopper lever allt kvar. Julaftonsmorgon öppnade vi ett par klappar hemma, och resterande togs med till moster där hela goa släkten var. Julmiddag, tomtebesök, julklappsspel och härliga pratstunder avslutade en härlig dag och det nalkades juldag. Först ett snabb besök hos min fina Annette för avlämning av julklapp, och sedan mot stan där Stoffe väntade. Jag hämtade upp honom vid 12 på Centralstationen, därifrån styrde vi sedan kosan mot Hisingen och mina goa tjejer, och Nicklas. Där blev det julfika och julklappsutdelning. Efter denna bestyr bar det hem till mammsen för Stoffes julklappar och på kvällen var vi bjudna på middag hos Monicka. Och där minsann fanns något, dels den största men mest chockande upplevelsen. Jag visste att mina två småbröder skulle vara hemma, men inte lillasyster. Då hon drog iväg till Staterna i augusti och inte skulle komma tillbaka förän augusti nästa år så fanns inga tankar om att hon just då skulle befinna sig i Sverige. Men det gjorde hon. Och jag tappade nästan andan. Vi skrek och grät av lycka. Det var helt otroligt vad mycket saknad och känslor som kom upp på samma gång. Men där stod hon, i köket och bara sken av glädje. Nu är hon hemma och jag är så himla lycklig över detta   


Ja, kvällen rullade på hos Monicka, och där blev sedan annandagen. Jag och Alvina hade bestämt träff inne i stan för att kolla in mellandagsrean. Kan inte riktigt säga att det var något WOW av det. Dock shoppade Alvina på som aldrig förr och kortet glömde. Hem kom jag iallafall med ett par ljuslycktor (40:-) och en kofta till mamma. Billig affär detta! Vid 13 kom Stoffe in och anslöt till lunchen. Därefter begav vi oss hemåt för att invänta pappsen och Ann-Beth, då restaurang besök nalkades. Födelsedagsfirande och julklappsutdelning med gott sällskap och god mat ska man ju inte tacka nej till. Det vart iallafall en trevlig stund på stan!


Igår tog vi oss en lugn dag då bussen neråt skulle rulla vid 14. Vi åt brunch och bara myste i soffan med pyjamas, Wordfeud och Quizkampen. När vi väl kommit hem så bar det av till Stoffes föräldrar för ytterligare julklappsutdelning och middag. En go' matbit senare, en trevlig stund och mycket trötta ögon styrde vi hemåt igen.


Ingen lugn stund inte, och det är väl så på julen. Men mycket blev gjort, framförallt att jag fick träffa många vänner och familj. Det gjorde gott för hjärtat. Stoffe har en jobbedag till sen drar vi till Sälen för lite skidåkning. Vi får dock hoppas att det finns någon snö när vi dyker upp på onsdag kväll. Ska om inte annat bli en väldigt skön minisemester där ännu en gång skolgrejerna lämnas hemma. Jag ska träffa Ina och Jennie imorgon för att göra klart det sista. Så kanske man kan njuta lite av lovet om inte annat.


Nu tänkte jag dyka ner i soffan och se om det finns någon bra film att slösomna till   

Imorgon bjuder jag på en nyårsresumé av året 2015. Missa inte detta!


Ha en trevlig kväll!

  

                   

Av Lisa - 24 december 2015 09:00


God Jul & Gott Nytt År

Önskar

Lisa & Christoffer

 

Av Lisa - 23 december 2015 14:01

Först måste jag ge mig själv en klapp på axeln. Sen vi gick på "julledigt" så är det mycket enkelt att slappna av, hamna i soffan och gå till en rutin som man blir hjärligt rastlös över. Men jag fick ge mig själv en spark i baken och se till att det inte skulle bli sådär. Delvis, men inte hela ledigheten. Så jag har iallafall varit på gymmet varje dag denna vecka, och nu blir det ett litet uppehåll över julhelgen. Som jag kämpat med träningen under hela hösten så kan man liksom inte bara ge upp för att det är jul, men framförallt för att det är ledigt, så ack vad skönt det var att röra lite på sig. Det har varit i stort sett jag och max fem pers till som tränat samtidigt på förmiddagarna, och i januari lär det dock vara fullt. All julångest och beach 2016 börjar.. Haha. Men det håller en månad, sen har jag gymmet själv igen   


Om ett par timmar går tåget mot Götelaborg. Väskorna är packade och nu inväntar jag bara Stoffe. Vi bestämde iår att vi tar inte med några julklappar från oss själva upp för det blir så mycket fram och tillbaka varsel om det, så när han kommer hem ifrån jobb idag så öppnar vi ett par stycken och resten på söndag när vi är tillbaka i Helsingborg. Man blir nästan som ett barn igen när det är julafton, framförallt när det gäller julklappar. Det är mycket pengar hit och dit, men uppskattningen är desto större. Så idag blir det ett par paket och sen håller det på så ända fram till söndag. Rena rama lyxen enligt mig att få öppna julklappar hela julhelgen. Wiiiiiiie!!   


Nu tänkte jag inte tjöta så mycket mer. Dags att göra iordning det sista innan avgång mot jul, jul hemma i Göteborg.

Bjuder som avrundning på årets julkort. Förhoppningsvis har alla kommit fram iår, vilket det inte gjorde förra året, och jag kan stolt visa upp dom nu. Jag är nöjd. Mycket nöjd. För att koppla av, komma ifrån stressen så tycker jag det är himla kul att pyssla. Och självfallet blir det hemmagjorda julkort. Varje år. Oavsett om det finns tid eller inte. Det är dock synd att man aldrig får lika många tillbaka, utan allt körs elektroniskt nu för tiden, men jag ska allt se till att hålla traditionen uppe. Julkort med frimärken kommer alltid finnas med varje jul!   


Ha nu en fin lillajulafton och spara miljonerna på Bingo Lotto till mig!   

  

 

Av Lisa - 22 december 2015 15:23

Julkänslan infinner sig tyvärr inte på topp ännu. Vart är snön? Det kan inte vara någon jul utan snö. Men det är många år man har varit utan, så det får nog bli såhär iår också. För nu är det bara två dagar kvar till julafton och jag vet inte riktigt vart tiden försvann. Julklapparna är klara sen ett tag tillbaka, och de ligger tätt under granen som barrar järnet. När Stoffe kommer hem efter jobb ska vi packa ner alla Göteborgsklappar i en resväska så jag kan smidigt få med dom på tåget imorgon. Det blev som sagt en jul på tu man hand iår med våra familjer, och det känns okej. Hade gärna önskat att vi hade den tillsammans, men man kan inte få allt här i världen. Jag får honom upp till Göteborg på fredag, och det är jag nöjd över.   Sen jag flyttade till Helsingborg har jag känt att det är något speciellt vid högtider när man träffar familjen och släkten, och då kände jag att det var dags att vara hemma. Igen. Det blir bra. Efter ett gott julbord, tomtebesök och julklappsspel så ses vi igen.


Sen senast så har det varit fullt ös. I lördags var det som sagt 1 års kalas för Stoffes systerson, och senare på kvällen kom det ett gäng vänner på lite glögg och kakor. Vi fick även till en Thai-middag från wookstället på hörnet. Det är farligt att bo så nära snabbmatsställen, men än så länge har det hänt väldigt sällan. Men på lördagskvällen orkade ingen av oss laga mat, kakorna höll på att ta slut, så Thai var det bästa valet. Det var iallafall en himla trevlig kväll. Inget plugg, inga måsten och framförallt bara vara sig själv. Såna tillfällen tar man sig till för sällan tyvärr.


I söndags minsann så var det en speciell dag för mig och Stoffe. Speciell och speciell, det blir vad man gör det till, och jag tycker det är lite mysigt att fira det på något sätt ändå. 20 december var våran 2-årsdag. Vart tiden däremellan har försvunnit har jag ingen aning om. Men det har gått 2 år sen vi blev tillsammans på riktigt. Och när man tänker tillbaka så var det en fin stund. Både då men framförallt nu. Det är många gånger jag får lite gåshud, svaga knän och rosiga kinder när Stoffe är i närheten. Det är nästan magiskt vad kärleken kan göra. Och jag är lika kär än idag. Det är rätt fantastiskt hur en människa kan ge men även ta. Så i söndags hade jag ingen aning vad mannen hade för planer mer än att jag skulle vara färdig att gå kl 17. Pronto var jag det och vi tog oss en promenad in till stan. Det enda jag förstod var att in till stan skulle vi, middag hade vi inte ätit så någonstans där det serverades mat skulle vi. Och självklart hade han lyxat till det ordentligt. Nyöppnade Gastro hade min fantastiska sambo bokat bord på och vilken fantastisk mat vi fick. Allt var gott, stämningen var underbar och sällskapet kunde inte bli bättre. Om jag är lyckligt lottad den här mannen? OM jag är!!! Det var en mysig kväll som rundades av med joggingbyxor och en dålig film i soffan.


Jag tänkte inte göra så mycket längre kärleksförklaring till den här sambon, för han vet hur jag känner. Han vet precis när han krama mig, eller ta min hand och säga att det ordnar sig, eller när han bara ska finnas där. Eller när han ska skratta åt mina dåliga skämt, eller säga för att göra mig glad. Det enda jag kan säga är: tacksamhet, kärlek och lycka.


Nu tänkte jag avrunda det här lååååånga inlägget med att önska er alla en riktigt god jul från oss. Hoppas den blir vit på några ställen, om inte så får man nog ta en pepparkaka till och bli lite snällare.   

Ha en fin dan före dan före dopparedan!

  

 

Av Lisa - 20 december 2015 19:45

När fjärde ljuset brinner,

vi hämtar julegran,

och alla barnen räknar,

dan före dan före dopparedan

Av Lisa - 19 december 2015 09:41

Man kan inte säga annat än att julen är något speciellt. Det röda, det gröna, dofterna, tomtarna, ja, you name it. Dock har inte den riktiga julkänslan fallit in på varken mig eller Stoffe. Snön lyser starkt med sin frånvaro, och jag hade gärna flyttat fram julen lite bara för att snön ska kunna falla säkert. Men det går tyvärr inte. Vi får nog leva med härnere i Söder att snön kommer vara frånvarande. Förra julen i Göteborg kom det iallafall ett par flingor fallandes på själva julafton, och det spädde på julkänslan lite extra. Men nu, nu ser det rätt grått ut. Jag tappar inte hoppet för det, tror det kommer bli en fantastisk julhelg ändå.


Sen jag flyttade hemifrån, ner till Helsingborg så har det blivit något härligt med julen. Att ha en egen lägenhet (eller den är ju bådas, men jag tror ni fattar   ) där man får pynta precis hur man vill känner jag är något helt fantastiskt. Dock har vi inte lika stor tomtesamling som min mamma, och här hemma krävs det inte miljontals tomtar för att bli nöjd. I ett par år har jag fått ett par samlartomtar, det har blivit ett par inköp av tomtar på både rea och Ullared, men självfallet har det sparats sen när man var liten. De där pysselstunderna på dagis när tomtarna såg ut som stryk, men var himla söta ändå. Ja, man behöver inte så mycket för att det ska kännas bra.

Här hemma har det blivit alldeles lagom. Sovrummet är totalt tomtefritt (om vi inte ska räkna med påslakanet som har små tomtar på   ) så är vardagasrummet och köket de ställen där jag nästintill skulle kunna sova fram tills det är dags att packa ner allt igen. Vi köpte julgran redan förra veckan då vi ville njuta lite extra av den då julen inte är så mycket hemma, och den har fyllt sin funktion sen den åkte in. Den är så vacker, fylld med julklappar under och jag kan erkänna att det är svårt att hålla händerna i styr över att inte klämma på paketen. Men än så länge har det funkat. När Stoffe är på jobb så är det som mest jobbigast. Han är nog lika nyfiken som jag är, men vi får allt vara snälla och hålla oss i ett par dagar till.


Iår kommer vi fira jul på olika håll. Själva julafton kommer iallafall bli så. Han här hemma i Skåne, och jag i Göteborg. Ibland blir det så. Lite tråkigt och jobbigt på samma gång, men han kommer upp på juldagen där det blir späckat schema ända fram till hemgång på söndagen. Sen blir det två arbetsdagar för Stoffe och sen åker vi uppåt igen för vidare färd mot Sälen och skidweekend. Vi hoppas det blir lika fantastiskt som första gången vi var uppe. Det blir det nog minst sagt. Jag är nöjd om jag bara får fira in det nya året med kärleken   


Den här lördagen tillägnas 1-års kalas hos Stoffes syster och avslutas med lite glögg tillsammans med lite vänner här hemma. Allt för att få in lite julkänsla. Precis i skrivandes stund så påbörjades det en julfillm på tv, så här stannar jag nog en stund.


Ha en fin lördag!

  

       

Skapa flashcards