Den här veckan blev inte riktigt som den var tänkt. Då läraren var hemma tisdag och onsdag för att vabba både fru och barn så blev det två lektionsfria dagar. Och under onsdagen hade skolan fått ett hotbrev, något som skulle inträffa på skolan under torsdagen, så skolan bestämde sig för att stänga under hela dagen. Även där försvann en dag. Och idag var det fritt på schemat, så i måndags var enda skoldagen. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara frustationen. I mitten på mars börjar praktiken. Cirkus 1 och en halv månad kvar och tills dess ska två kurser vara avslutade. Oförutsedda händelser kan man inte riktigt ro fö, men man hade kanske kunnat få någon uppgift att göra hemma under tiden, eller någon information över hur planen ska se ut innan tentan skrivs. Det är så dumt alltihopa. Toppen på berget så blev nästa fredags tenta flyttad. Ja, men det är jätte bra att flytta fram saker och ting för det finns ju tid. Massa tid...

Nej, jag är inte bitter. Jag är frustrerad. Och kanske lite bitter. Många klarar av pressen, andra inte. Jag är en blandning. När grejer blir framflyttade, då klarar jag det inte psykiskt har jag märkt. Det blir helt stopp. Tråkigt men sant.

Hela veckan har jag bara känt trötthet. Det var som jag sa till Stoffe häromdagen, hade man vetat dagen innan att det inte blir någon lektion så hade man mentalt förberett sig på att hitta på saker eller hålla sig sysselsatt. Men när man får reda på det samma dag, just på morgonen, så försvinner musten ur en helt och hållet. Jag ska vara ärlig och säga att det enda vettiga jag fått göra denna veckan är nog träningen, ett scoutmöte och en trevlig studie/fikastund med Ina och Jennie. Annars har soffan varit min bästa vän. Det är nästan lite sjukt hur man faller in på banor som gör att man inte orkar någonting. Provsvaren från förra veckans blodprover kom i måndags och jag var frisk som en nötkärna. Jag känner mig inte som en, men proverna visar det. Postivit om inte annat, men jag tror nog det är detta skumma vädret som gör mycket. Snö, regn, plusgrader, minusgrader, snö, plusgrader.. Ja, det är nog samma i stortsett hela Sverige nu tyvärr. Några drabbas av "mörkerångesten", andra inte. Jag blev en av de drabbade.

Tröttheten ligger liksom fortfarande på högvarv. Trots minst 8 timmars sömn per natt så känner jag mig aldrig pigg. Tacka tiden att helgen redan är här för imorgon hade jag iallafall tänkt sova tills kroppen gör ont. Ingen väckarklocka ska ställas, inga måsten, utan bara vara. Klockan får bli 11, 12 eller 14.30, jag ska sova! Kroppens inställningar har ju en sådan där tidighetsklocka, så 8 lär jag vara pigg, eller framförallt vaken, men det får bli att somna om. Jag får be Stoffe klubba till mig så somnar jag nog gott en stund till om inte annat.   

Det blir i vilket fall som helst en lugn helg. Träning, matlagningen och shoppande av födelsedagspresenter inför nästa helgs Göteborgsbesök. Mammsen fyller år på onsdag så det blir lite kalas på fredag när vi kommer upp. Annars vill jag inget mer i helgen än att bara vara mig, vara hemma och försöka hitta ljuset i den mörka tunneln. På måndag börjar februari, och bara det ger mig lite kraft. Det går mot ljusare tider oavsett.

Nu väntar jag in sambon min för ikväll ska vi iväg på Tacomiddag hos Robbin, Maarit och lille Milton på Maria Park. Det ska bli skönt att få lämna lägenheten en stund och umgås med lite människor. Jag fick iallafall en människodos när Ina och Jennie var här under eftermiddagen igår, och det kände vi nog alla tre att det var välbehövligt då man lätt stänger inne sig när vädret är som det är (stormbyar, regn och kallt) och skolan blir inställd. Så ja, det ska bli skönt med lite omväxlande miljö.   

Ha en toppen fredag!

Bjuder avslutande på en #TB Japan bild.