Att flytta ner till Helsingborg var ett stort steg i en riktning som betydde att något annat fick lämnas kvar. Jag velade många gånger innan jag till sist bestämde mig för att; tacka nej till ytterligare en termin på Kärralundsskolan, frysa dåvarande gymkort i Göteborg, packa ihop mitt rum och flytta till en helt ny stad. Jag må vara stark på utsidan, men fy tusan vad jobbigt det kändes i hjärtat. Känslan att veta att jag varken har jobb eller antagen i skolan värkte, och att jag skulle flytta ifrån mina fina vänner. Det gjorde ont. Idag gör det fortfarande lika ont. Men som jag skrev senast här, så har jag både jobb och jag trivs bra i skolan. Men jag känner ändå att det är något som saknas. Allt är ju bara ett telefonsamtal ifrån. Så himla svårt lär det egentligen inte vara. 

Jag har nog känt såhär ett tag nu. Det bubblade nog upp mest nu i helgen när mammsen var här på besök. Även om vi nästan alltid gick om varandra hemma, så visste man att vi var nära. Jag antar att det är nu när vi inte ses lika ofta, som man saknar varandra mer. Jag uppskattar iaf dessa stunder så mycket mer. Som denna helgen. Det var väldigt trevligt att något ont kan få något gott som det plötsligt blev. Jag fick visa upp hur vi bodde, i den nya lägenheten och bara ströa runt på i stan och turen till Helsingör. Som sagt, det är de här små stunder som man blir som lyckligast. 

Helgen var väldigt mysig och trevlig, samtidigt som turen till Helsingör hade gäster som min morbror och gudmor som även dom hade en weekend i Helsingborg. Detta var precis vad jag behövde.   

Jag saknar mammsen redan. Och hon lämnade Helsingborg för knappt två timmar sen. De är tur att jag inte bor längre bort. 

Tanken var att jag skulle fått plugga lite nu på kvällskvisten, men jag damp rätt ner i soffan så fort jag steg innanför dörren efter att ha lämnat mammsen på Knutpunkten. Stoffe är strax hemma så då lär det inte bli så mycket mer åt plugget ändå. Tur att jag börjar 13.00 imon, så hinner jag göra lite innan lektionen. 

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Bosatt i Helsingborg. Jo, man tackar. Vi är redan inne i oktober och jag har haft äran att vara skåning i snart två månader. Jag visste att någon gång skulle jag flytta hemifrån, inom Göteborgs gränser. Det sista jag trodde var att hamna så långt därifrån. Men nu i efterhand, när det mesta börjar falla på plats, känns det som ett av de bästa besluten på länge. Vem säger att Göteborg försvinner för att jag bor här nere? Ingen. En två timmars tågresa bort så är jag allt hemma igen!

Jag kan erkänna att i början av tiden här nere i Helsingborg, var jobbig. Tuff. Att komma ner till en helt ny stad där man varken har jobb eller vet om man kommer in på skolan hängde över axlarna så fort färden ner söder började. Efter en i stort sett arbetslös sommar, så fick Arbetsförmedlingen bli min vän för ett tag. Redan där slog vindarna om. En kommun brevid oss behövde timvikarier i ett storkök. En bransch jag jobbat med i fem år kunde kanske vara räddning så länge. Han på AF skickade iväg ett mejl till dom, och dagen efter blev jag uppringd och kallad på intervju. Intervjun gjord, och jobbet var mitt! Även om det vara var på timmar, med en så mycket bättre timlön än vad Göteborg erbjöd, så var det bättre än inget. Jag började gå brevid ett par dagar, och sen har jag blivit inringd då och då. Redan veckan efter anställningen hos dom kom beskedet som jag hade väntat tillräckligt länge på. Antagen på Yrkesvux på Yrkeshögskolan till programmet Speditör. Ännu ett äventyr att starta upp, vilket kändes fantastiskt. Tredje veckan i skolan är snart gjord, och jag trivs som fisken i vattnet. Det är många nya intryck och nya människor. Men det känns inte lika jobbigt längre. Utbildningen känns rätt, och ja. Vi får se vart detta leder oss senare. 

Sen jag flyttade ner till Stoffe, så har vi bott i en etta på landet. Eller vad man ska kalla de där ute bland åkrar och bönder. Dock en stor etta, men vi har ändå kännt att det har varit lite trångt. Både i gaderoberna (där jag har tagit upp 4,5 halv gaderob av 5 med mina kläder och skor   ) och i rummet. Med tanke på att vi båda studerar nu, så har vi inget ordentligt skrivbord att studera vid när vi har uppgifter att göra. Så nu, efter många om och men har vi äntligen hittat något större. Och framförallt närmare stan. Igår fick vi tillträdelse och flytten sker om ett par veckor. Vi har kvar den gamla lägenheten i tre månader till, tyvärr, men förhoppningsvis hoppas vi på att någon vill ta den redan 1 november då vi tänkt lämna den städad och tom. Men att flytta in till stan, 10 min från skolan, till en lägenhet med balkong och kvällssol, stort vardagsrum, lagom mysigt kök, ETT SOVRUM(!!) och klädkammare gör vardagen så mycket enklare. Man kan sova lite längre på morgonen innan skolan, och jag kan äntligen träna. Nu när vi bor på landet och båda slutar sent, så kan man väl inte påstå att glädjen är på topp när man kommer hem klockan sju på kvällen och ska laga mat. Tågen går ju inte så ofta som jag är van vid från spårvagnstrafiken, så ibland fuskar vi faktiskt och tar bilen. Nu slipper vi både tåg och bil, och tar bussen eller cykeln till skolan. Perfekt! 

En kort update vad som händer och vad som har hänt. Detta lär inte bli slutet, utan detta är bara början på att fortsätta skriva. För en gång skull var det skönt att skriva av sig lite. Jag vill ju gärna dela med mig av mitt äventyr   

Nu tänkte jag snart bege mig från skolan. Väntar bara på Stoffe som ska bli klar här i klassrummet brevid. Imon kör jag långdag i skolan, 8.15-16-45 Sen kör vi mot Göteborg. Träffa lilla mammsen och Tollered scouterna. Ser framemot en trevlig helg!