Oktober börjar närma sig sitt slut. Månaden bara flög iväg i rasande fart. Vi tänkte iallafall avsluta den på bästa sätt.

Så fort Stoffe anländer hem ifrån jobb så tar vi packningen och bilen för att köra mot Blekinge och Ronneby. Där väntar Monica och Lennart med öppna armar för att skämma bort oss ordentligt. Skönt!

Jag har ingen aning om vad som händer i helgen, men den blir nog lugn och skön, men framförallt mycket luft. Ska bli fantastiskt skönt att komma ut i skogen, på landet och lukta på ren luft. Kommer bli en toppen helg!

Önskar er alla en härlig helg!

   Det blev en sockerkaka med bitar av mörk choklad som följer med oss. Bakningen kliar i fingrarna något himmelskt mycket. Så detta blev en enkel kaka och lite uppvärmning inför kommande bakdag framöver   

BOYA! Där satt den!

Gårdagen var lång i skolan med juridik och flamsiga timmar. Man kan väl mer eller mindre säga att man var hög på lärandet på något sätt. Efter klockan tre kunde man inte riktigt fokusera. Vi satte oss ett par stycken och gick igenom inför dagens tenta då. Men det blev mest flams, och ett par vettiga frågor. På kvällen förhörde Stoffe mig med det frågor jag själv hade stapplat upp inför tentan, och idag var dagen D.

Mer än halva klassen var i klassrummet redan vid halv nio, och tentan skulle starta nio. Jag tog en lugn morgon och var på plats runt tjugo i nio. Dock höll jag mig utanför klassrummet för att det vart mycket diskussioner där om och vad och varför de olika termerna och förhållandena skulle vara så. Jag ville inte bli mer rörig i huvudet innan tentan så Metron blev min kära vän de tjugo minutrarna innan.

Jag kände mig väldigt lugn. Ovanligt lugn. Det kändes som om att det skulle bli en bra dag. Och när klockan blev nio, tentan delades ut så släppte ångesten helt. Det var ingen "lätt" tenta, det var en bra tenta. Tog cirka 2 timmar att skriva klart den.

Det kändes så himla bra att lämna in den. Inställningen som jag hade när jag skulle börja skriva var att "Det klart jag kommer få godkänt!". Och precis så kändes det när jag lämnade in den. Jag var riktigt nöjd. Det blev nästan lite euforia runt om mig av glädje och hopp om en ljusare framtid. Jag har mer eller mindre kammat hem minst ett G, om inte, ja, då är det bara att göra om. Men ett G kändes det som. Vi får väl se om läraren håller med!   

När jag kom hem så hoppade jag in i träningskläderna och gick bort till gymmet för att träna någon timme. Annars så valde jag en lugn dag. Imorgon laddar vi upp igen inför nästa fredags tenta. Den sista för denna terminen. FY SJUTTON VAD SKÖNT! Den nya kursen börjar inte förän i slutet på november vilket resulterar till lite "ledigt". Och innan jul så har vi kanske max 6 föreläsningar kvar innan lovet. Så ja, man kan inte ha det jobbigare   

Tanken då är att mammsen ska komma på besök, och även Anna och Sandra. Sen kommer även pappsen på helgbesök och jag ska se till att ro om mig själv. Läsa bra böcker, träna, baka och allt som jag själv tycker är roligt. För just de känner jag mig värd. Men först, en tenta till! We are going all in!

Nu tänkte jag se till att Stoffe släpper datorn en stund, poppar lite popcorn till oss och ser något dåligt tvprogram. Dom är allt bra på att visa skit på TVn nu för tiden.   

Ha en fortsatt trevlig onsdag!

   Inatt låg mina tentapapper under kudden. Det kändes som midsommar ni vet. Man samlar sju sorters blommor och lägger under kudden. Men denna gången detta. Det kanske var därför jag kände mig så trygg på tentan?   

Det är måndag kväll och klockan har sprungit iväg igen. När sommartiden avslutades igår så kände man att mörkret och vintern är påväg. Jag känner mig inte avslappnad, utan mer eller mindre lite stressad. På något sätt har hjärnan sagt ifrån och den vill inte lagra mer information. Jag tycker att det är en väldigt dum idé nu när det är tentaperiod. Att ha ett öppet sinne och full lagringskapacitet hade hjälpt mig så mycket för nuet. På utsidan kan jag nog finna mig själv mig som ett riktigt stoneface. Men på insidan är jag en orolig själ till att misslyckas. Tänk vad lika men ändå så olika sidor kan skiljas.

Jag har nog inte haft en sådan här jobbig magkänsla över att misslyckas någon gång under den senaste studietiden. Den har mer kommit nu. Pressen över att man kan inte misslyckas. Jag kan bara inte göra det. Men vad är det som är så jobbigt med det egentligen? Jag kan erkänna att jag var inte riktigt beredd att alla tentor skulle komma på en och samma gång. Antagligen för att vi läste kurs för kurs senast, men det var på gymnasienivå vilket kan förklara en hel del. Nu är det mer på högskolenivå. Men ändå blev det som en chock för hjärnan och nerverna. Hur sjutton ska jag ta mig ur det hära nystanet levandes?

Min första tenta gjordes för en vecka sedan och den kändes okej. Jag hoppas att jag tar hem ett godkänt, för högre krav på mig själv klarar jag inte av. Det betyder inte att jag inte vill lära mig mer, utan målet med utbildningen är att gå ut med godkända betyg och se vad arbetsmarknaden kan erbjuda mig. Jag tror knappast företagen är så intresserade över vad jag fick för betyg i förändringsprocesser eller i handelns histora. Inget avdera är såpass relevant för arbetet senare, men för tillfället måste jag lära mig det.

Så med andra ord; varje dag är en tung börda tills resultatet kommer. Och känslorna som kommer vid resultatet får jag hantera då.

Jag läser en blogg om en tjej som studerare till läkare i Göteborg. Hon fick göra om en skriftlig tenta tre gånger innan hon blev godkänd. Nu hände det igen och hon sitter och är orolig över de andra kommande tentor som man också ska fokusera på samtidigt.

Men hon ställde frågan; Vad är det värsta som kan hända om man blir underkänd på tentan? Ja, det är ju att få dra stråt till stacken igen. Att göra omtenta. Och en omtenta igen om det inte funkade andra gången. För varje gång kan man läsa mer och mer tills det verkligen sitter och man förstår. Men, man dör inte. Man dör inte för att man får göra en omtenta. Och när hon sa det så stod det mig så himla högt. Det klart jag inte dör för att jag inte klarade tentan. Jag kanske dör inombords ett par timmar. Men jag kommer resa mig upp lika fort igen och se till sätta den nästa gång. Det värsta är egentligen att man får sätta sig med samma grejer igen och leta sig fram till en vettig position där man förstår och hänger med.

Det viktigaste i det här med studerande, det är att man tycker det är roligt. Att det ger någonting tillbaka. Jag ska känna mig lugn, trygg och vara lycklig på samma gång. Jag har Stoffe som stöttar mig 24 timmar om dygnet, men även familj och vänner. Även om jag presterar dåligt en gång ska det inte dra ner mig helt under jorden. Man kan bara göra om och göra rätt. Varje dag kan inte vara en bra dag. Nu sitter jag inte och tänker på att jag ska gå in i klassrummet och skriva en tenta som ger mig underkänt. Utan jag försöker de sista timmarna inför onsdagens tenta att tänka; På onsdag, då ska jag gå in i klassrummet, göra mitt allra bästa och skriva en godkänd tenta. Om jag inte klarar det, så gör jag det nästa gång. Det finns så mycket att kämpa för, och jag kommer göra så mycket jag vill och orkar. Man får faktisikt tillåta sig själv att misslyckas ibland. Då vet man att man lever.

 Sen allt runt omkring är bara tankar. Det är tankarna som vill ha plats att ge en känsla. Men genom att ge dom frihet så kanske det finns chans till att de försvinner lättare, men framförallt inte stannar kvar på samma ställe. Det gäller att bara fokusera på rätt saker, och se framåt. Det gäller att vilja, våga och göra. Har jag väl kommit såhär långt, så är det ingen idé att sluta. Jag har valt något som jag trivs med, som jag kommer att kunna att utvecklas med, och därför behöver man resonera på olika faser och nivåer för att ta sig framåt. För framåt, det ska jag! 

Du vet precis mina brister, svagheter, stolthet, krigsnerver, rikedom och glöd.

Jag har aldrig hittat någon som är så motiverad och framgångsfull som du.

Att ditt stöd peppar mig något så fantastiskt, kommer jag vara dig evigt tacksam för.

Med dig vid min sida, din hand i min hand, så ska jag gå över eld och vatten för att ta mig i mål.

Tack älskade hjärta, tack för du är min.

Jag älskar dig mer än något annat   

Jag har inte glömt bort. Jag har bara inte orkat. Det finns så mycket jag vill skriva, skrika eller bara berätta men jag har inte haft kraft. Hösten har kommit som en käftsmäll och det känns i både kropp och knopp. Men jag är glad att träningen ligger i såpass bra som den gör. Det är nog bland annat det som gör mig ofta på topp. PT:n ger och tar, jag känner att det är påväg mot rätt håll vilket ger faktiska resultat. Fick ett kostprogram att följa i en månad, dock har jag redan tröttnat på det men det är bara att köra hårt. Och summan av kardemumman redan efter en vecka gav mer resultat än vad jag hade kunnat hoppas på. Jag är inte så kontrollerad över vad vågen säger. Träningen är till för att ha roligt, ladda energin och vara mer motiverad både i träning och vardag. Men nu visade vågen minus tecken, och fortsätter jag såhär så när jag målet bara inom några veckor. Det mina vänner, det känns fantastiskt. Sen gäller det att lägga samma ribba och fortsätta. Jag ska vill bara bli starkare, men framförallt mer motiverad. Och det ser ut att vara på god väg!   

I skolan har jag haft mina svackor. Vi närmar oss tentaveckor och jag hoppas mer eller mindre att jag ska klara det psykiskt. Det är inte svårt egentligen, det är bara lite mycket på samma gång. Pressen att bli godkänd, pressen att förstå och samtidigt hålla humöret på topp. Som jag har skrivit innan om våran kära miljölärare, så får jag nästan kalla kårar av bara tanken av henne. Vi har fyra lektioner kvar med i den kursen varav en av dom är tentadag. Jag fasar för de sista lektionerna att vara i hennes närhet. Hon sprider sådan negativitet så man nästan mår illa. MEN, jag har gett banke mig i att jag ska klara det här. Att hennes närhet förstör mig ska inte förstöra mina studier. Jag är nog bara nervös. För ingenting. Innerst inne vet jag att fram, det kommer jag. För det är framåt jag ska!

Och det som gjorde motivationen starkare var att idag kirrade jag en praktikplats!!!!!!! Jag kan inte riktigt förklara lättnaden och den press som satt i mina kugghjul. Men det gick bra. Under våran LIA period som denna gången innehåller 10 veckor så kommer jag vara på DHL Freight på Ättekulla. Det var mäkta imponerade på mitt CV, och gav mig massa plus i kanten att jag har såpass bra bakgrund med transportsbranschen och en speditörsutbildningen i bagaget. Frågan om jag skulle kunna tänka mig att jobba i sommar ställdes bland det första, och svaret var inte svårare än så, självklart blev det ett klingande JA! Tryggheten om ett sommarjobb efter examen gav mig en riktig morot. Även om vi inte ens har kommit till 2016 än, så vet jag att nu är det dags att samla kött på benen. DHL kommer att utveckla mig, och jag kommer njuta varje minut. Lyckan är fantastisk!   

Iochmed examen och 25årsdag nästa år sitter jag redan nu och smider planer. Det gäller att vara ute i god tid. Sommarjobbet kommer inte att börja förän vid midsommar, och examen är i slutet på maj. Detta resulterar till att min 25års resa kommer att flyttas fram. Jag ville ju gärna åka över födelsedagen, men man kan inte få allt. Jag försöker få Stoffe att hålla med om samma grej, och hittills har det funkat. Vi ska bara komma överens om vart och hur länge. Minst två veckor då jag har tre veckors ledigt. Ända chansen till gemensam semester nästa år. Vi kommer nog se till att jobba hela sommaren, se till att jag får fast jobb någonstans, och dra en resa på höst/vinterkanten sen. Men eftersom man bara fyller 25 år en gång så ska det firas med bravur. Så ja, resa blir det kombinerat med examen, och festen får bli på sommaren. Kanoners enligt mig.   

Nu tänkte jag nog få Stoffe att lämna datorn lite. Våran tv har gått sönder så vi kan inte titta på något progam på tvn utan vi måste försöka komma överens om någon film vi kan se tillsammans. Kan bli svårt kan jag meddela   

Men det är fredag, och helg så vi ska inte deppa för det.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Vad börjar inte en måndag bättre genom att man låser ute sig? Jo, man tackar.. Jag kollade att allt var med ett par extra gånger, ändå så var det något som fattades när dörren väl stängdes. Eftersom dörren går igen direkt så fanns det inget återvändo. Det var bara att ringa Stoffe och be honom komma hem så jag kunde få mina nycklar. Jag hade inte hunnit med bussen till skolan, eller inte heller kunnat gå dit heller. Pinsamt men nödvändigt, och turen att Stoffe jobbar så nära hem, så kunde han komma hem snabbt. Jag var nog inte alls trött imorse. Inte alls. Jag tror mer eller mindre jag borde stannat kvar lite längre i Göteborg. Där händer det inte lika många sådana hära ting.

Jag visste sen innan att helgen skulle flyga iväg som den brukar göra. Men det gjorde inte så mycket egentligen. Jag behövde komma hem för att träffa familj och vänner. Det var resor hit och dit, men jag kände att jag ville inte åka tillbaka till Helsingborg utan ha träffat så många det bara gick. Även om stunderna blev mindre än en timme med vissa, så var bara den stunden välbehövd.

Vi började Göteborgsbesökt med middag hos min pappa och A-B. Därifrån kom vi nog inte ifrån förän halv tolv på kvällen. Lördagens sovmorgon blev ett minne blott när det vankades Liseberg tillsammans med Anna, Sandra och Nicklas. Där försvann en hel dag och det avslutades med Thaimat tillsammans med mammsen som var ny hemkommen ifrån Spanien. Gårdagens började hemma hos kusin Tony och Sofia som precis blivit föräldrar till en liten Alfred. Sötaste pojken jag sett på länge. Man fick riktigt ögongodis bara av att titta på honom. Ett kort men gott besök blev det, och nästa gång vi ses har han säkert växt till sig riktigt mycket.

Då tiden sprang iväg hann vi träffa Petra och Clara en snabbis på Frölunda torg, sen hem till mammsen för middag och in till stan med spårvagnen till stan där Susanne väntade.

Behöver jag ens nämna hur nöjd jag är över helgen? Eller hur tacksam jag är över alla människor som tar sig tid att träffas, eller mer eller mindre bara finns där. Energin är påfylld och jag kommer nog försöka lägga mer fokus på rätt saker. Både vad det gäller skolan, och träningen. Även om det börjar bli grått och trist, men framförallt mörkt ute så är det viktigt att ta vara på dagarna och gör dom så färgglada det bara går. Jag vet att det kommer bli en toppen höst, och jag kommer ge 100 % till att klara det galant.

Nu tänkte jag inte tjöta så mycket mer. Bjuder på ett par bilder ifrån helgen.

Fick äntligen mina målarböcker av Anna nu, så tänkte faktiskt sätta mig i soffan och måla lite.

Fortsatt fin måndag!