Det är lätt att gå in i vanor och se till att de fungerar bra. Allt slutar tillsist med bekvämlighet och risken att bryta vanan blir ovanlig. Men när man väl känner att det är dags att bryta mönstret för att börja om och göra något nytt så brukar det vara enklare sagt än gjort. Precis så känner jag mig just nu. 

Jag är inne på min fjärde termin på Kärralundsskolan. När jag tog studenten så var inte drömmen att hamna i bambabranschen. Men när man väl har inne en fot i köksbranschen så kan man bara tacka och buga för jobberbjudande man får. Man gick från sommarjobb till timanställning till terminsanställning. Och här är jag alltså. Bambabrud för andra året på en skola med fantastiska elever och lärare. Även om man får sig ett hjärnsläpp på vissa elever då och då så funkar allt väldigt bra. Men nu känner jag att det räcker. Bambakarriären måste få sig ett slut. Mina knän tar stryk och jag vill testa på något annat. Jag känner mig rätt klar i köket. Egentligen borde det inte vara så svårt att bara avsluta. Men när man har haft en vana att gå dit i två år för att jobba så är det rätt jobbigt att avsluta. Jag trivs som fisken i vattnet så på det sättet känns det helt okej att avsluta allt med flaggan i topp. Det är svårt att säga hejdå och sen veta att jag kommer inte tillbaka. Dock tror jag att mitt val kommer bli bra. Så jag säger med glädje, bestämdhet och gråt i halsgropen; Om 2, 5 månad avslutar jag mitt jobb som bambabrud. It's time to move on!

Så varför fattar jag detta beslut? Det handlar ju inte bara om knäna. Men jag har fått min dos av matlagning i storkök nu. Det är dags att göra något som jag vill göra. Vad vill jag då göra? Jag har ingen aning faktiskt. Allt som har med personmöten och ledarskap är välkommet. Så därför kommer jag att börja plugga till hösten. Vad är fortfarande lite oklart men det lutar åt Administratör eller Transportlogistiker. Göteborg kommer iallafall får vinka av en invånare för ett tag. Jag tar mitt pick å pack för att dra mig söderut. Helsingborg says Hello. 

Sen tre månader tillbaka kom C in i mitt liv som en räddare. Allt förändrades och ett distansförhållande tog fart. Jag som aldrig trott på distans ändrade rätt snabbt åsikt. När kärleken är tillräckligt stark för att erövra nästan allt så är distans det minsta problemet. Jag är högt över öronen så kär i denna människa att ord inte kan beskriva känslan. Det känns bra. Fantastiskt bra. C pluggar på YH i Helsingborg och har ytterligare ett år kvar. Så detta är största anledningen till att jag flyttar ner. Här kan jag träffa min fina lite oftare än bara de helger som erbjuds för tillfället. Och här kan jag även plugga. Blir det distans så spelar det ingen roll vart i Sverige jag befinner mig. Och kommer jag in på Transportlogistiker så blir det på samma skola som C. Perfekt. 

Jag flyr inte från Göteborg. Jag tar bara en liten paus. Det är dags. Och även behövligt. Jag lovar att besöka ofta! Men hur blir det då med scoutingen? Ja. Det kommer även där bli en mindre paus. Sen i höstas har det varit väldigt mycket. Och så kommer det förbli fram till sommaren. Efter det så drar jag ner ett par växlar. Scouterna will always be a part of me. Så jag kommer absolut inte släppa det helt. Japan hägrar om 16 månader så jag kommer allt hålla mig kvar på ett eller annat sätt. 

Kort och riktigt. I need a change, and it's time. Jag är redo! 

Long time no see. Jag blir bara sämre och sämre på det här med att blogga. Varje dag tänker jag "idag ska jag skriva" men sen brukar det alltid rinna ut i sanden. Jaja. Finns inte så mycket att göra åt det. Jag lever å livet rullar på för fullt. Just i skrivandes stund så sitter jag på x2000 ner till Helsingborg och C. Dags för Skånehelg hos pojkvännen. Med tanke på mitt skick, vrålförkyld, feber och huvudvärk så lär det bli en lugn helg. C fyller år på söndag så det blir tårta hos hans familj imon. Å om jag orkar så ska vi gå på Skolmässan. Har tagit steget lite längre till hösten. Antagligen börjar jag plugga. Och varför inte då i Helsingborg för att vara nära C? Så vi får se vad de har att erbjuda   

Nu tänkte jag ta en liten tupplur innan tåget är framme. Två ipren är intagna. Så jag hoppas vara lite piggare när jag är framme än vad jag är nu iaf. 

Trevlig helg!