Ja, bloggen har verkligen legat i lä ett par veckor. Jag tycker det är roligt att skriva, men när man väl sitter där så är det som om hjärnan stannar. Vad ska jag skriva? Vad ska jag berätta? Har det hänt någt roligt/tråkigt? Jag har kommit lite ur stinget tråkigt nog. Men jag hoppas väl att en dag kunna komma tillbaka till bloggträsket och göra det som min grej igen. Man får ge det tid helt enkelt.   

För lite mer än ett år sedan satt jag i skolbänken och påbörjade mitt andra år inom transportlogistiker. Här ett år senare har jag precis fått fortsättning på mitt sommarjobb fram till årsskiftet till att börja med. Skönt och roligt kan jag säga. Hela sommarn har varit kan man säga psykiskt och fysiskt utmattande. Varje dag har varit en kamp mot tröttheten då både jag och Stoffe har känt att vi inte får tillräckligt med sömn eller att vi får för mycket sömn. Det är mer att vi sover väldigt djupt. På morgonen kan man knappt öppna ögonen utan att gruset gör ont, och att snooza har blivit en vardag. Knäppt men sant. Jag är van vid obekväma tider i skolan där man liksom kom och gick som läraren ville, till att jobba heltid mån-fre och bara ha helgerna till att vila. Mja, man kan säga att det tar på krafterna. Men jag kan inget annat säga än att det är mycket roligt. Lärorikt, utmanande, jobbigt, förjävligt men fantastiskt roligt. Jag trivs som fisken i vattnet med yrket och på min arbetsplats. Bara det är ju något! Så man får nog ge det lite tid, och längta efter lite ledigt än bara helger. Mellan 22-25 september har vi iallafall en lång weekend i Göteborg bara för att komma bort lite. Som jag längtar!

Fredagsblommorna har blivit lite som en tradition och guldkant till helgen!  

Annars så rullar allt på. Jag ska försöka ta tag i träningen lite mer nu efter ett låååååångt sommaruppehåll. Det är så tradigt att gå till gymmet själv även om jag går på pass och Stoffe på gymmet. Han orkar inte riktigt längre gå dit, så jag får försöka släpa mig själv dit om det ska bli av. Massören på jobb sa till mig senast idag att det är viktigt att jag får igång cirkuationen igen med hjälp av träningen. Jag var spänd och öm. Hon har nog rätt. Jag måste skärpa mig. En egen spark i röver liksom. Hur gör du för att motivera dig själv till att träna? Ge mig gärna tips!   

Då mamma behöver hjälp med att få ner förtältet på husvagnen till helgen så ska jag nog försöka packa ner träningskläderna och kanske ta mig ut på en löparrunda. Har en bra och trevlig väg nere vid stranden som jag ofta sprang när jag var nere hos mamma, men som inte blivit av på ett tag. Kanske dags att damma av spåret och löpa lite? 

Så detta var nog allt för denna gången. Kvällen nalkas och lugnet ska infinna sig. 

Take care.

  Du vet när du har all tid i världen, men det är kraften som inte finns. 

Tack för denna fantastiska uppfinning om vuxna målarböcker. Att bara släppa världsuppfattningen för en stund, låta färgerna flöda och ingen som säger om det är rätt eller fel. #harmoni #roförsjälen

Alltså WOW vilken fantastisk dag det blev! Vilken underbar födelsedag och vilka fantastiska människor jag har lyckan att omges av. Jag kan inte annat än att vara nöjd och lycklig efter ett firande utöver det vanliga. Jag brukar inte fira mig så stort i vanliga fall, men nu var det 25-årsdagen och då kände jag att det var dags. Det kom familj och vänner från Sveriges olika städer för att fira lilla mig. Och helt otroliga presenter fick jag med som pryder vårat hem så vackert. 

Ja, vart ska jag börja? Dagen startade med högsång av mamma och Monica på morgonen med lite presentutdelning. Lite frukost på det, duschkö och packande av bilar var vi senare påväg ut till Mörarp för att duka och förbereda. Vi tog även en tur till Knutan för att hämta upp min vän Sandra från Göteborg. När vi väl var på plats i Mörarp kände jag lite hur svetten lackade. Mest för att jag hade mycket svårt att förmedla hur jag ville ha det med dukning och maten. Jag hade inte skrivit så många lappar, utan i huvudet var det mesta nerskrivet. Men efter många om och men så gick det fin fint, maten var iordninggjord, dukningen var klar och grillen tänd. Nu väntade vi bara på gästerna. 

En efter en droppade familj och vänner in i scoutstugan och glädjen bara surrade inom mig. När alla väl var på plats intog vi maten och jag fick hoppa runt bland borden för att kunna prata med alla gästerna. Tänk att dom var där bara för att fira mig. Stämningen var på topp, maten mycket väl godkänd och det var dags för tårta och kaffe. Presenterna hade jag öppnat lite i efterhand efter hur gästerna kom. Jag ogillar så att öppna presenter framför en stor samling människor. Jag vet dock inte varför, men jag tycker de är trevligare att öppna dom direkt, för att låta andra få se det också. Som jag skrev innan, jag blev helt överväldigad av fantastiska presenter.    

Vid 18tiden hade de flesta gått hem och vi städade stugen efter oss, packade ner kvarvarande mat (vilket har gett oss lunch i en hel vecka känns det som..) och presenter för att bege oss in mot stan igen. Vädret visade sig inte på sin bästa sida som vanligt, utan det blev allt ett par regnskurar titt som tätt. Men på kvällen var det bra med uppehåll, dock rätt blåsigt, men vi begav oss in till stan för att besöka HX-festivalen. Inget att hänga i granen tyvärr, men sällskapet gjorde kvällen värd att stanna ute för ändå. Dock begav vi oss hemåt vid 23 då vi var trötta som gnuar efter en hel dag med kalas och fixande. Det blev en go' sovmorgon på söndag kan jag meddela   

Avslutningsvis vill jag bara tacka alla som kom och firade mig, alla grattis hälsningar på FB, sms och telefonsamtal.

TACK TACK TACK!     

Min födelsedag närmar sig med stormsteg och nu är det endast EN dag kvar. Imorgon smäller det! Så idag är tanken att jag ska njuta så mycket det bara går av att bara vara 24 år. Haha. Knäppt men sant. Jag ser framemot att familj och vänner kommer imorgon för att fira lilla mig. Jobbet fick vara fritt fram till lunch idag så jag kunde baka klart det sista på tårtan. Med andra ord är allt klart inför morgondagen. Nu inväntas bara kvällen så vi kan åka ut till Mörarp för att fixa i lokalen, och sen ska jag sova som ett litet barn. (ja, jag är trött som en gnu. Stoffe har jouren och stackarn fick åka in inatt mellan 00:30 och 02:00.. Man kan säga att jourtelefonen inte är så speciellt ljudlös).

Jag hann till och med baka en tårta till jobb imorse med, så man kan säga att stressen låg på högväxel för att kunna hinna med allt, men nu har den börjat dala av lite. Bilden visar kaoset i köket imorse, och en efterbild på alla färdiga tårtbottnar. Eloge till mig själv som gör allt själv. Det är bara lilla pappsen som fick fixa lite bröd ifrån jobb, annars är allt hemmagjort till imorgon. Den du!   

Ska strax fixa iordning mig för att åka ut till Väla och hämta mina siffer ballonger. Och sen en sväng i till blomstergården för en fredagsbukett. Jag tänkte kila in till jobb runt lunch så kan jag äta där, och sen blir det att jobba ikapp förmiddagen och eftermiddagen smidigt. Kommer bli kanon   

Ha en toppen fredag. Det tänker jag iallafall ha. Mamma och Monica kommer i eftermiddag med, så ja, fin fredag med andra ord!

Alltså hur galet kan det vara att man för 1 år sedan satt i den varmaste värmen jag någonsin skådat och räknade ner dagarna till sin födelsedag? Typ lite som nu. Jag räknar ner dagarna till lördag. Nästan lite som ett barn som väntar in julafton och tomten. Men att spendera just födelsedagen i Japan var lite speciellt. Jag visste att någon marsipantårta lär det inte bli, familjen var flera tusentals mil ifrån men jag var omringad av 33000 scouter så man kan säga att det kompenserade upp känslan lite. Stoffe ordnade tårta på sitt egna lilla vis, och han var så söt när han dök med den på kvällen efter en hel dags letande i byn ett par kilometer bort ifrån lägerområdet. Det var ju allt min födelsedag och vad gör man inte för sin flickvän?     

Att tiden sen Japan bara sprungit iväg är inget snack om saken. Det känns lite overkligt att man ens varit där och upplevt det helt fantastiska landet. Jag var liksom där på jamboree. Bara det ger mig lite gåshud. Det kunde jag nog inte själv tro för ett par år sedan. Men tiden läker sår, och ger en möjlighet att öppna upp nya äventyr att bestiga. 

Och om vi ska fortsätta spekulera i tidigare tider så spenderade jag denna dagen i de Kanadensiska skogar för tre år sedan. För TRE år sedan var jag i Kanada på mitt allra första Moot, möte en salig blandning av nya vänner och gjorde något som tog mitt liv till en annan nivå. Bilden ovan togs av min mexikanska patrullkamrat när vi var ute på en kortvandring runt sjön vid lägerplatsen. Bakom mitt huvud fanns lägerplatsen kan man säga. Och runt om oss fanns det ett par vilsegående björnar. Var man tokig om man låste sitt tält varje natt för att björnen inte skulle komma in när man låg och sov?   Jag kan inte få nog av att flasha tillbaka på sådana här underbara minnen och fantastiska äventyr som hänt de senaste åren. Det är helt magiskt, helt otroligt vad scouterna kan bidra till. 

På tal om scouterna, och alla läger. Iår blev det inget sommarläger. Varken för mig eller Stoffe tråkigt nog. Vi har jobbat på som gnuar, och det kommer vi fortsätta göra. Om det kliar i mina scoutfingrar? Oh ja! Jag är så lägersugen så det är galet. Så många kompisar och bekanta som uppdaterar från sina pågående lägerturer, och jag kan nog erkänna direkt: ja, jag är mega avundsjuk!! Men ska man komma någonstans i livet så gäller det att satsa. Jag satsade på att jobba. Läger kommer hela tiden. Redan nästa år är dags för jamboree här nere i Söder, närmare bestämt Kristianstad. Beräknat ett 20 000 tal scouter. Well, why not? Vi får se vad framtiden förutsäger. 

Som avslutningsvis på minnen och överflödiga tankar, så bjuder jag på en bild på senaste tillskottet i tavlor här hemma. Jag blev helt såld när jag såg den på internet, och nu äntligen finns den hos oss. Jag tycker allt tavlan talar för sig själv. I L O V E I T   

Nu kallar sängen, snart helg. Nu kör vi ända in kaklet. 

Godnatt