Tiden springer ifrån en, och jag har för tillfället inte så mycket att dela med mig ordagrant. Så vi kör en part 2 med en hög bilder från senaste tiden. Så, enjoy!   

Liten blev stor, och det var dags för lillasyster att ta studenten. En härlig dag med ihållande regn som spred sig under hela helgen. Lycklig syster, nöjda syskon! 

Eftersom studenten fall in på helgen där morsdag befann sig så passade det ypperligt att umgås lite med mammsen. Vi fick allt lite kvalitetstid. Även om regnet stundande tidvis så fanns det goa skratt och sprudlande kärlek. 

Sista tentan närmade sig med stormsteg, och hos Ina tog vi oss ann allt från flakmeter och kombitrafik till brytpunkter och hur många containers det får plats på världens största containerfartyg. En riktigt trevlig dag tillsammans med ett gäng goa tjejer.

Tjejhelgen var stundad här nere i Helsingborg, men tyvärr blev Anna sjuk så det blev en Sandra-Lisa helg. Nationaldag och vädret var på topp. Men vi trotsade Sverige och tog båten över till Helsingör för att strosa runt och känna av livet. En fin helg med en fantastisk vän.

Jag må säga att Helsingborg bjuder på underbara kvällar när solen väl har varit framme under dagarna. Något sådant hära skådat ger balsam för själen. Rätt igenom. 

Sommarens Testagrambox landade i våran brevlåda. Denna gången med en mycket bättre uppslutning av produkter!

Under en av våra kvällspromenader hittade vi nog Sveriges största svamp.

Sommaren förgyllas av de fina kvarnarna här i Skåneland. 

Dagen innan examen. Uppladdning under den danska flaggan. För Skåne, det är ju egentligen danskt. 

När Stoffe bjuder på sina fina stunder. Examenspresent delux <3

Roadtrip norrut till Stråvalla för att fira midsommar tillsammans med mammsen och campingfolket. Fin sällskap iform av mina fantastiska tjejer var glädjande för hjärtat. 

Kontingentensprylarna har äntligen slagit sig till ro här hemma. Och jag som har längtat så efter en kånken i flera år, har nu fått en. Som 2000 andra svenska scouter såklart. Vi lär iallafall synas i Japan, och valutan för kånkenryggan kommer vara hög. 

Och vad avslutar inte en fredag bättre än att slå sig ner på en filt, i en park, med ett gott gäng? Gårdagen bjöd på grill tillsammans med goa vänner. Livet på en pinne helt enkelt.   

Och därmed var speditörsutbildningen till ända. Tårarna kom inte förän jag hade kommit hem på kvällen. När man var ensam, och insåg att det är över nu. Terminen där vi endast hade gått i skolan måndag, tisdag och onsdag och just idag onsdag hade jag mycket väl kunnat sätta väckerklockan på halv nio, för att sedan cykla ner till skolan och börja lektionen vid tio. Men det slog mig när jag själv vaknade vid tio att det är ju inte skola längre. Sista dagen var igår, självaste examen var igår, och nu är det verkligen över. 

Det låter lite hemskt när man säger att det är över, men det är mer eller mindre skolan som är det, för nu börjar ju bara livet. Chansen till att jobba med något man tycker är roligt, och för enkelhetens skull trivs väldigt bra med. Fast åandrasidan, jag hade faktiskt inte tackat nej till att tillbringa mer tid med klassen. Det gick bara så fort. I slutet försvann bara tiden, och helt plöstligt var det bara slut. Men nu är det verklighet. Det är dags att välkomna det vuxnalivet. 

Om vi ska återgå till själva examensdagen så kan jag inget annat än att le när jag tänker på den. På förmiddagen åt jag och Stoffe frukost på Fahlmans inne i stan. Vid 12 började själva lunchen och minglet med klassen i skolan d'r det bjöds på smörgåstårta, kärleksmums och kaffe. Och vi får självklart inte missa den obiligatoriska betygsutdelningen. Förvånad, men väldigt nöjd över mina betyg. De visade iallafall upp det som jag kämpat så för i ett år. Och för vissa kanske inte ett år låter långt, eller lärorikt. Men det är det. Över förväntan väldigt lärorikt. Vill man, som jag redan nämnt, kan man fortsätta ett år till på lite tuffare nivå. Det har jag dock som en backup ifall jag inte har något jobb efter sommaren. Och med gläjden att plugga ett år till, är ju inte bara att kunna få högre i lön och mer kunskap, utan där kommer även många i klassen närvara igen. 

Men efter go' lunch i skolan så begav sig nästintill halva klassen till Olympia för att bowla. Vädret var inte på topp, så vi valde att avnjuta en härlig bowlingmatch. Jag var i det vinnande laget, men Filippa var den som vann av alla poängmässigt, och fick en kägla som pris. När vi kom ut ifrån bowlingen sken solen som aldrig, och då var dags för middag. Bordet var bokat nere på strandgatan på Via95. Perfekt väder till att njuta av stranden, havet och det fantastiska sällskapet. Kvällen blev lagom långvarig, med diverse goda maträtter och efterrätter. Skratten höll i sig hela vägen in, och magen knöt ihop sig när det var dags att säga hejdå. Ingen enkel match kan jag säga. 

Tårarna ska jag allt hålla för mig själv, men nu är det som sagt över. Och jag är så nöjd med både tiden i skolan, och med allt jag har varit med om det senaste året. Jag ångrar inte en enda sekund över valet att flytta ner till Helsingborg för att börja plugga. Även om det var tufft att lämna Göteborg, så känns det nu i slutändan, när man har kommit i mål, att det fanns ju inget att oroa sig för. Allt gick ju bra. Och känslan är fantastisk. 

Så med detta vill jag tacka SP14:2 för en underbart år i eran närvaro. Ni har förgyllat min vardag, och min tid som nykomling i Helsingborg. Tack, och kärlek till er. Ni är bäst! Därför säger vi inte farväl, utan bara på återseende. Vi ses igen   

Att juni har trillat in med rasande fart har nog ingen gått miste om. Tiden har gått fort, och på tisdag tar jag examen. Det är en riktigt märklig känsla, för det känns som om det var nyss jag flyttade ner hit till Helsingborg. Men det är snart ett år sedan, och det är nu dags att börja runda av. Ett år av både med- och motgångar, blod, svett och tårar. Jag ska inte säga att det var lätt, för vissa dagar, eller tider på dygnet har jag bara känt att vilja lämna allt, åka hem till Göteborg och hoppas att allt blir bra igen. Tyvärr är det inte så enkelt. 

Jag är vuxen nu. Att ta egna beslut, runda av skolan till något positivt och börja leva på riktigt. Men även om skolan är över kan det vara bra att veta vart jag sedan kommer att hamna. När jag flyttade ner i somras så hade jag ingentind. Bara Stoffe. Inget jobb och framförallt inget beslut ifall jag hade kommit med på speditörsutbildningen eller inte. Sen gick det hela fort. I varvet på bara några dagar stod jag med både jobb och intagningsbeskedet. Oron släppte lite lätt, och man kunde mer eller mindre börja planera och strukturera vardagen. Och kort efter skolstart så fick vi en ny lägenhet mitt inne i Helsingborg. Just då fanns det inte mycket att klaga på. 

Det är nu när man tänker efter över hur tiden bara försvann. Från att ha flyttat ner, börjat skolan till att om 3 dagar ta examen och om en månad åka till Japan. (Japan blir ett inlägg för sig om ett par dagar   ) Hur sjutton kunde allt detta hända så fasligt fort? Igår var det ett år sedan jag avslutade mitt jobb på Kärralund, och jag har många gånger saknat platsen. Alla barnen. Lärarna. Men framförallt Annette. Våra tokiga, glada, idiotiska och ledsna stunder. För på dagen igår, så stod jag bara grät. Jag hade intalat mig själv att det skulle gå piece of a cake, men ack fick man för det. Det var jobbigt att säga hejdå till något som stått en så nära, så länge och så bra. Och precis samma känsla känner jag nu inför examen. 

När jag flyttade hit så hade jag bara Stoffe som sagt (Bara och bara, han är världens bästa ändå   ). Och nu ska jag lämna en fantastisk klass, där man har träffat nya vänner, och bekanta, som man kanske inte kommer träffa igen. Även om vi bor i samma stad, så lär vi säkert springa på varandra någon gång, och konkurrenter lär vi också bli i den kommande branschen. Men ändå känslan att lämna tryggheten i gruppen, för att sprida sin vingar till ett nytt äventyr och ett nytt kapitel. Jag hoppas att tårarna håller sig borta på tisdag, för då vill jag bara njuta av att jag klarat av utbildningen över förväntan och fått en hel drös med nya vänner. 

Så vad händer sen? Jag jobbar på Klimat fram tills Japan i juli, kommer hem i augusti, och sen är det tomt. Jag ansökte till Transportlogistiker på Yrkeshögskolan som en backup ifall jag kände att jag ville studera lite till, men i nuläget så vill jag bara jobba. Få in rutiner i det riktiga vuxenlivet med heltidsjobb, sena kvällar, långa sovmorgonar på helgerna och ta livet med klackspark. Att studera kan jag inte riktigt påstå är lockande, men finns det inget annat, så måste jag ha en inkomst, så lån och studiebidrag har jag funkat än så länge, så varför inte igen?    Haha. Skämtåsido, jag får hoppas på det bästa att det dyker upp något som tar mig med häpnan.

Det var allt för idag. Lördagsmorgon har startat med sol, så det är bäst att väcka Stoffe så vi kommer utanför lägenheten och njuter av den. Ikväll har dom sagt att det ska bli regn, så man får allt passa på. 

Ha en trevlig lördag!