lilagardiner

Alla inlägg under januari 2015

Av Lisa - 31 januari 2015 09:15

.. och denna gången känner jag mig som en vinnare. Januari har sprungit elitloppet och idag är vi inne på sista dagen. Det känns skönt att börja en ny månad imorgon, men framförallt på måndag. Efter många om och men bestämde jag mig att byta praktikplats. Både av personliga skäl, och av pratikunderlaget. Vi behöver inte gå in mer på det. Men jag blev en vinnare när jag på så kort varsel fixar en ny praktikplats med en början på måndag, helt själv. Jag letade runt som en idiot i onsdags, mejlade allt och alla, på eftermiddagen fick jag intervju/möte på ett företag, och sen var det klart. Det välkomnade mig med öppna armar, och jag känner mig så taggad! Fem veckor kvar av praktikperioden känner jag kommer bli bra. Och när den väl är slut, så ska det bli väldigt skönt att komma tillbaka till skolan och klassen. Börjar känna en viss saknad nu.   


Annars har veckan gått långsamt, och inte riktigt som den borde. I  torsdags avslutade jag min praktik och igår var jag i skolan och fixade med nya papper för praktiken om försäkringar och handledarpapper. På eftermiddagen kom Stoffes klasskamrat med fru och barn på besök. Pojkarna satte sig och pluggade då dom hade distansstudier med läraren uppkopplad fram till fem så de kunde ställa frågor direkt. Jag och frugan satt och tjötade medans deras lille son sprang runt tills hans somnade. Han var nog lite trötter, det lilla pyret    


Helgen kommer vara så lugn som det bara går. Stoffe ligger fortfarande och sover, vilket han nog lär göra ett tag till. Jag skulle också kunna tänka mig att sova ett par timmar till, men då blir hela dagen förstörd. Vi tänkte åka till Ängelholm runt 12 för att fixa en ny scoutskjorta till herrn, och lite blommor till mig. Julstjärnorna sjunger på sista versen, och blomsterlandet ligger lägligt. Här i Helsingborg finns det, som jag bara har hittat, rätt så dyra blomsterbutiker. Så tänkte passa på när vi ändå är där. Lite vårfint för att pigga upp det gråa och tråkiga vädret. I eftermiddag ska vi försöka få iväg så mycket fondansökningar det bara går. Det är tar tid och kraft, men i slutändan vet vi att får vi bidrag, så gynnar det oss mer än vad man tror. Japanresan är inte gratis, så många bäckar små. 

Kakförsäljningen är igång igen inför påskfirandet. Vi har som mål att slå senaste försäljningen. Då fick vi nog sålt närmare 70 burkar. Så är du sugen på lite kakor, kika in på www.kakservice.se och hojta sedan till för beställning   

Imorgon kommer Stoffes syster och hämtar våran gamla säng. Vi har försökt sälja av så mycket det bara går de senaste veckorna, och la ut ett antal annonser på blocket. Efter två dagar så hade vi sålt av både byrå, cykel och fälgar. Jag kan med andra ord köpa mig en ny cykel, för att kunna cykla till skolan i vår   Det är skönt att bli av med lite grejer som bara står också, så det var ett bra val vi gjorde. Så nu när hans lillasyster behövde en ny säng, så var det en enkelt affär.   

Senare på eftermiddagen så blir det nog middag i Hässlunda. Det var ett tag sen nu.   Tiden går fort helt enkelt, och man hinner inte alltid med det man alltid vill. 


Nu tänkte jag se hur våran kalljästa deg har blivit under natten. Vi satte en råg och morotsbrödsdeg igår kväll som nu ska gräddas. Perfekt ifall man vill ha nybakt bröd till frukost. En doft av nybakat kanske får Stoffe att vakna också. Haha.   


Ha en trevlig helg!

  


Bjuder på en fantastisk låt såhär på lördagsmorgonen. Den ligger allt varmt om hjärtat. 

Av Lisa - 27 januari 2015 12:38

Helgen som gick försvann lika fort som den kom. Under lördag och söndag befann vi oss i Lund för att ta del av förträffen inför Japanresan i sommar. Det var många kända ansikten men desto fler okända ansikten. Efter den här sommaren kanske de okända inte är lika okända längre. Men det var äntligen skönt att höra att vi nu är inne på segeråret. Det där året som man har gått och längtat efter sen 2013. Jag kommer ihåg att jag anmälde mig strax efter att vi kom hem ifrån Canada. Så ja, september 2013. Och nu är 2015 här, och det är nog inte bara jag som väntar på dagen vi flyger iväg på ett fantastiskt stort äventyr. Japan av alla platser. Vad hände där? Jag kan inte riktigt säga att det landet har lockat förut, men nu är det en once in a lifetime tillfälle att åka på jamboree, med 30 000 andra scouter från hela världen till just Japan.


Den 19 juli avgår vårt flyg ifrån Kastrup. Sen väntar en nästan 15 timmars lång resa. Väl framme så har vi ett par dagar rundresa i Tokyo, innan uppsamlingen sker i Hiroshima och gemensam ingång till jamboreen som håller på i cirka 2,5 vecka. Efter det blir det ett par dagar rundresa till, för flyget hem avgår ifrån Osaka och vad passar då att besöka även den staden. Men det där med Bangkok då? Det ligger ju knappast i Japan? Jooooo. Det är ju så att vi mellanlandar i Bangkok på hemresan i 9 timmar (!!!!!!), och vi kommer då få gå ut från flygplatsen och se oss omkring. Jag har hört att det är väldigt billigt och mycket att shoppa där, så jag tackar ju absolut inte nej till shopping! Framförallt inte i Thailand.   Det kommer bli en mäktig resa. Så häftig på alla sätt! Och bland det bästa är nog att få dela detta med Stoffe. Skönt att åka iväg på "semester" tillsammans för en gångs skull.   


Så man kan säga att bloggen kommer att vara kvar. Ett bra tag framöver. Alla förberedelser inför resan kommer mer eller mindre snart börja, och då blir man som ett barn som väntar på julafton. Räknar ner dagarna till dan före dan. Det kommer gå fort. Fastligt fort. Men fram tills dess så får man allt gå och längta, men även drömma sig bort bland japanska skyltfönster, te-hus, berg och blommor.


Ha en fortsatt trevlig tisdag!

  


Lägerplatsen som är uppbyggd för just jamboreen     

Av Lisa - 22 januari 2015 15:13

Att gå i skola, känns som rena rama lyxen. Oregelbundna tider och dagar som ibland kan leda till ledighet. Jag menar inte att jobba är en börd eller så, utan man kan mer eller mindre säga att jag är nog rätt så ovan att jobba. På Kärra jobbade jag bara 75% vilket jag byggde sedan upp en vardag på. Att börja 08.30 och sluta 15.00 blev en vana och man kände sig sällan trött på samma sätt som man skulle göra ifall man jobbade 100%. Dock gav det inte lika mycket pengar som ett heltidsjobb, men det gav tillräckligt när man fortfarande bodde hemma. 

Nu under praktikens korta gång har jag mer eller mindre känt att det är rätt jobbigt att växa upp. Med andra ord bli vuxen. Jag börjar 8 på morgonen. Det är mörkt när man åker hemifrån. Jag slutar 17 och mörkret känns som om det aldrig försvann under hela dagen. Tråkigt nog är det sådana tider nu, men vi går förhoppningsvis på ljusare dagar snart. Men när man väl har kommit hem så ska det lagas mat, gå och träna, prata om dagen med sambon, duscha, slappna av och sen är det dags för sängen. Nu förstår jag lite hur barnfamiljer känner sig ibland. Eller alltså, de har nog tredubbelt så jobbigt.    Jag skulle nog inte kunna tänka mig att vara hemmafru heller om det är just det att vara hemma jag är ute efter. Jag har alldeles för mycket energi och spring i benen ifall jag endast ska vara hemma. Så nejnej. Just bring me some good job dude! 


Ja, helt enkelt. Låt mig vara "barnet" litelite till så kanske jag kan tänka mig att vara vuxen sen. Jag tänker iallafall njuta av skolbarnet fram tills examen i juni. För det får jag faktiskt. Jag går ju ändå i skolan.   


Idag gick jag hem från praktiken vid lunchtiden. Sen ett par dagar tillbaka har jag inte riktigt kännt mig som fina fisken. Under förmiddagen idag så kände jag av feberfrossa, likblek i ansiktet och en fantastisk huvudvärk. Det var lika bra att hålla ut till lunch, så kunde jag åka hem sen. Tempen visade ingen feber, men jag känner mig ändå inte 100%. Jag meddelande iallafall praktiken att jag inte dyker upp imorgon. Kände att det var bättre att jag vilar ut, så jag slipper bli sängliggande hela helgen. Det blir nya tag på måndag igen, i det ena och det andra. Så då får jag allt se till att piggna till   


När Stoffe slutat skolan hoppas jag vi kan mötas upp på Hemköp och handla lite mat. De har kundkväll idag, och förra gången vann vi ju en påse med lite goda ting. Man kan ju hoppas det händer denna gången med. Jag är dock bara ute efter en middag till ikväll så får vi handla mer att fylla upp frysen med i helgen när utbetalningen sker imorgon. Jihooo! 


Nu tänkte jag göra mig en kopp te och dra mig tillbaka till soffan. 

Ha en fortsatt fin torsdag!

  

Av Lisa - 19 januari 2015 12:28

Det händer inte bara då. Det händer just nu. Livet. Spänningen. Vardagen. Framtiden. Jag hamnade i Helsingborg för snart 6 månader sen. Och det känns fortfarande som om det är något som saknas. Eller kanske inte riktigt saknas. Det är nog mer så att det är svårt att släppa något gammalt. Att flytta hemifrån var en självklarhet, men att flytta så långt spände nerverna lite extra. Dom har ännu inte släppt. Men jag är här nu, och det är här jag kommer förbli ett tag.


Våren börjar närma sig och jag kan både med glädje å sorg blicka tillbaka på förra våren. Mitt gamla jobb. Min vardag med Annette. Det blev aldrig som det skulle, men roligt hade vi iallafall. Tanken av att inte uppleva den fantastiska förvåren och försommaren på Kärralund, med Annette svider i hjärtat. Att sitta där i solen och gassa på lunchrasterna lättade alla sinnena. Vilken härlig upplevelse. Vilken ro. Men det är dags att släppa det och gå vidare. Minnena kommer förbli, och verkligenheten kommer att vara nu.


Samma känsla uppkom när det var dags att säga 'på återseende' till mina små spårarscouter i Tollered. 30 levnadsglada 8-åringar som varje onsdag ställde samma dumma fråga tusen gånger om. Men det fanns något charmigt med dom. En liten grupp för sig som spred glädje varje gång, såg livet på det positiva och sällan var ledsen. Scouter i sig är faktiskt väldigt bra. Men mina spårare var sig väldigt unika.


Efter att ha lämnat Göteborg för 'vi ses snart' så fanns det andra som tyckte mindre bra om detta. Kommentarer och ord om varför man ska lämna något så bra. Vem har sagt att det var bra? Vem har sagt att det var dåligt? Jag lämnade inte, jag tog en chans att göra något nytt. Allt är fortfarande ovanligt, men jag stannar. Jag säger inte föralltid, men dit jobben sen visar sig, dit bär det. Om det nu visar sig vara Göteborg, så är det en bonus. Helsingborg ligger bara två timmar bort, och man kan alltid komma på besök. Jag försvinner inte. Jag finns fortfarande kvar livslevande. Saker tar tid. Och det får ta den tid det tar att kunna släppa det gamla och leva på riktigt.


Det kan dock kännas lite ensamt ibland. Man har inte samma vänskapskrets här som i Göteborg. Även om scouterna finns kvar på fritiden fast i en annan kår så känns det ibland inte som samma sak. Det är bra att vidga sina vyer och släppa in andra. Man lär sig alltid något nytt utav det. Så är det i skolan också. Innan jul hade vi igenomsnitt 12 timmars lärarledda lektioner och det blev rätt svårt att knyta kontakter när man knappt var där. Men än så länge funkar det, och jag ger inte upp i första laget.


Turen att ha träffat Stoffe glädjer mig varje dag. Han kom in i rätt tidpunkt, på rätt plats. Lyckan han ger, kärleken som finns gör en levande varje vaken sekund. Jag ska inte alls klaga. Mitt hjärta, min starke man. Det känns så skönt att ha träffat någon som mer eller mindre lär känna en mer än sig själv. Han kan nog snart varenda vrå om vad som spökar eller inträffar i min hjärna. Det är ju tur det så problem snabbt blir lösta. Tacksam till tusen, och jag älskar dig något oerhört <3


Mycket snack, liten verkstad. Tankar som behövde ventileras lite. Tack!

 

Av Lisa - 18 januari 2015 19:57

Du ljuvliga söndag. Tråkigt nog är du snart över. Ytterligare en helg som sveper med vinden. Jag hade kunnat tänka mig att ha minst en dag till ledigt bara för att kunna sova lite till. Veckan som har varit gav inte så mycket sömn som min kropp och sinne behöver. Vi var hundvakt hos Stoffes föräldrar sön-tors och de var lite konstigt att sova där. Tog ett tag att somna, slappna av, men till sist gick det. Freja är nog världens bästa snark hund. Och hon gör det inte ljudlöst precis. Men hon fick tyvärr ligga utstängd i hallen och sjunga snarkningar själv. Tyckte allt hon skötte sig exemplariskt.   


Detta var alltså första praktikveckan. Som jag sa innan så hade jag inga större förväntningar, vilket var en väldans tur. Platsen jag valde var ett litet företag, som har sitt största näste i Göteborg. Här nere i Helsingborg befinner det sig bara 4 stycken, och en på mammaledighet. Man kan säga att detta är en mellanhand innan leverans. Speditörerna kontaktar oss för att boka en transport. Och sen fixar vi resten. På chassisidan har vi cirka 30 chaufförer och på simasidan är de 7. Systemet kommer ta ett tag att lära sig, och bara efter första veckan behöver jag iallafall inte ljuga om att det kändes okej. Det kommer dock bli bättre under tiden. Jag längtar mer till att få prata i telefon. Där ringer telefonerna stup i kvarten från chaufförer och företag, så mycket kundkontakt är positivt! Sju veckor to go, och jag har redan blivit lovad att få åka ett par gånger med chaufförerna. Dels för att se hur det funkar när det hämtas containrar i hamnen och dels för en uppgift jag har i Malmö. Något jag ser väldigt mycket fram emot    Att åka lastbil kan nog vara bland det roligaste jag vet inom transport. Jag vet inte riktigt varför, men man känner sig rätt så stor däruppe i hytten. Ja, det är något speciellt med det helt enkelt. 


Förra helgen var mammsen här. Mycket uppskattat från både mig och Stoffe. Det var en lugn och mysig helg som bjöd på god mat, fika på Helsingborgs bästa fik, Ebbas fik, shopping, promenad och yatzyturnering. Det gjorde ont i hjärtat när hon skulle åka hemåt igen. En helg är alldeles för kort och den går alldeles för fort. Men jag behövde lite mamma tid, och det var fantastiskt. 

Nu i helgen har vi inte gjort lika mycket. Igår morse ringde klockan halv sju, och halv åtta kom Phille för att hämta oss och vi körde iväg till Finax på Ättekulla. Instruktionen var att vi skulle bära 14000 mjölpåsar och att vi skulle vara där klockan åtta. Väl framme så var det lättare än att bära. Vi skulle vika 12000 mjölpåsar som hade blivit fel. 8 personer, och klockan 12 var vi klara. Fy sjutton vad duktiga alla scouter var! Lite extra cash samlade till Japan resan i sommar. Många bäckar små som mammsen brukar säga, och detta var det absolut. Hoppas det kommer ett tillfälle till nu under våren. Dock är jag nog rädd att det bara blir vi ledare då. Scouterna var helt slut.   


Det var allt för idag. Nu tänkte jag smyga ner mig i soffan hos Stoffe och popcornsskålen. Det är ju ändå söndag. Back to business imon. 


  


 

Mys bild från helgen med mammsen   

Av Lisa - 9 januari 2015 13:51

9 januari 2015. 2014 blev alltså 2015. Det känns rätt så skönt att vi är inne på något nytt. Men varför så redan? Ibland känns det som om man inte riktigt kan ta vara på varje dag som är. Jag ska inte ljuga, det är riktigt jäkla skönt att ligga i soffan och inte göra något alls på en hel dag. Jag som oftast blir lätt rastlös börjar känna av att jag kan slappna av. Inte fullt ut, men i lagom takt. När en dag spenderas i soffan så känns det som om man kastar sten i glashus. Väldigt onödigt när det finns så mycket annat man kan göra istället. Men man kan inte alltid göra allt som Stoffe brukar säga. Ibland får man unna sig en dag i soffan, eller varför inte två. Jag tyckte inte första terminen i skolan var såpass jobbig att jag hade kunnat slappa hela jullovet, det var nog mer alla nya intryck efter flytt, skola och uppbrott som tagit mest på krafterna. Lite vettigt har vi iallafall fått gjort under lovet, och jag längtar lite tillbaka till vardagen nu. Att få rutin på vardagen utan att känna mig rastlös eller lat. Det är tur att jag fick Stoffe till att fixa gymkort, då kan vi ändå göra något tillsammans på kvällarna utan att heldö i soffan efter en heldag i skolan. 2015 kommer nog bli ett bra år trots allt.   


På måndag börjar allvaret igen. Stoffe började skolan i onsdags och nu är det dags för min tur. Dock har vi ombytta roller då det är nu jag som går ut på praktik. Jag känner mig inte alls nervös, utan ser det mer som en utmaning. Allt man lärt sig teoretiskt i skolan ska nu ut i verkligheten. Så det är med andra ord upp till bevis ifall jag har förstått något. Men om vi kollar på de resultaten jag fick på tentorna innan jul, så är jag klokare än vad jag tror. Så denna praktiken hoppas jag går smärtfri och kan leda till något mer än bara praktik. Det är ju målet. Men vi får se. Efter 8 veckor kanske jag inser att detta inte är något för mig. Vi ska inte gå ut med några stora förutsättningar, jag ska helt enkelt bara ha kul! Och det är precis vad jag tycker detta ska bli.   


Igår plockade vi ner julen. Tråkigt tycker jag allt. Hade kunnat ha den uppe liiiiite till, men granen barrade värre än någonsin, så det kanske var ett tecken att göra sig av med den. Från vardagsrummet, ut i hallen, till trapphuset och ut på gården hann den nog tappa flera kilo barr. Och ändå var det lika mycket kvar. Jag förstod inte riktigt detta.. Dammsugaren tyckte tråkigt nog inte om barren utan spottade nog ut lika mycket som den tog in. Haha. Eftersom mammsen kommer på besök i helgen så kanske det skulle se lite respektabelt ut här hemma. Förra helgen stod den iallafall rakt upp när Monica och Lennart var på besök. Men nu var det roliga slut, och ut kom den.   


Nu är det nog slutskrivet för idag. Mammsen kommer om cirka timman till Helsingborg, och vädret har inte riktigt varit någon god vän idag så tänkte hämta henne med bilen. Snöblandat regn, regn, hagel, snö, blåst och ännu mera hagel. I förmiddags när jag skulle träffa Stoffes lillasyster Tessan på Väla var jag nära på att köra av vägen. Regnet riktigt pissade ner, bilen fick sladd och magklumpen låg i halsgropen. Folk bakom mig trodde säkert jag var onykter, men antagligen var det bara en vattenplaning. Ingen rolig upplevelse men jag kom levande därifrån.  


On New Years Ewe. En mysig middag på restaurang, på tu man hand. Oh vad älskar denna mannen     

Helsingborg visade upp sin soliga sida häromdagen. Men inget slår Göteborg. Jag får leva på detta sålänge.   

 

Ha en fortsatt trevlig fredag och god helg! 

  



Skapa flashcards