Helgen som gick försvann lika fort som den kom. Under lördag och söndag befann vi oss i Lund för att ta del av förträffen inför Japanresan i sommar. Det var många kända ansikten men desto fler okända ansikten. Efter den här sommaren kanske de okända inte är lika okända längre. Men det var äntligen skönt att höra att vi nu är inne på segeråret. Det där året som man har gått och längtat efter sen 2013. Jag kommer ihåg att jag anmälde mig strax efter att vi kom hem ifrån Canada. Så ja, september 2013. Och nu är 2015 här, och det är nog inte bara jag som väntar på dagen vi flyger iväg på ett fantastiskt stort äventyr. Japan av alla platser. Vad hände där? Jag kan inte riktigt säga att det landet har lockat förut, men nu är det en once in a lifetime tillfälle att åka på jamboree, med 30 000 andra scouter från hela världen till just Japan.

Den 19 juli avgår vårt flyg ifrån Kastrup. Sen väntar en nästan 15 timmars lång resa. Väl framme så har vi ett par dagar rundresa i Tokyo, innan uppsamlingen sker i Hiroshima och gemensam ingång till jamboreen som håller på i cirka 2,5 vecka. Efter det blir det ett par dagar rundresa till, för flyget hem avgår ifrån Osaka och vad passar då att besöka även den staden. Men det där med Bangkok då? Det ligger ju knappast i Japan? Jooooo. Det är ju så att vi mellanlandar i Bangkok på hemresan i 9 timmar (!!!!!!), och vi kommer då få gå ut från flygplatsen och se oss omkring. Jag har hört att det är väldigt billigt och mycket att shoppa där, så jag tackar ju absolut inte nej till shopping! Framförallt inte i Thailand.   Det kommer bli en mäktig resa. Så häftig på alla sätt! Och bland det bästa är nog att få dela detta med Stoffe. Skönt att åka iväg på "semester" tillsammans för en gångs skull.   

Så man kan säga att bloggen kommer att vara kvar. Ett bra tag framöver. Alla förberedelser inför resan kommer mer eller mindre snart börja, och då blir man som ett barn som väntar på julafton. Räknar ner dagarna till dan före dan. Det kommer gå fort. Fastligt fort. Men fram tills dess så får man allt gå och längta, men även drömma sig bort bland japanska skyltfönster, te-hus, berg och blommor.

Ha en fortsatt trevlig tisdag!

Lägerplatsen som är uppbyggd för just jamboreen     

Att gå i skola, känns som rena rama lyxen. Oregelbundna tider och dagar som ibland kan leda till ledighet. Jag menar inte att jobba är en börd eller så, utan man kan mer eller mindre säga att jag är nog rätt så ovan att jobba. På Kärra jobbade jag bara 75% vilket jag byggde sedan upp en vardag på. Att börja 08.30 och sluta 15.00 blev en vana och man kände sig sällan trött på samma sätt som man skulle göra ifall man jobbade 100%. Dock gav det inte lika mycket pengar som ett heltidsjobb, men det gav tillräckligt när man fortfarande bodde hemma. 

Nu under praktikens korta gång har jag mer eller mindre känt att det är rätt jobbigt att växa upp. Med andra ord bli vuxen. Jag börjar 8 på morgonen. Det är mörkt när man åker hemifrån. Jag slutar 17 och mörkret känns som om det aldrig försvann under hela dagen. Tråkigt nog är det sådana tider nu, men vi går förhoppningsvis på ljusare dagar snart. Men när man väl har kommit hem så ska det lagas mat, gå och träna, prata om dagen med sambon, duscha, slappna av och sen är det dags för sängen. Nu förstår jag lite hur barnfamiljer känner sig ibland. Eller alltså, de har nog tredubbelt så jobbigt.    Jag skulle nog inte kunna tänka mig att vara hemmafru heller om det är just det att vara hemma jag är ute efter. Jag har alldeles för mycket energi och spring i benen ifall jag endast ska vara hemma. Så nejnej. Just bring me some good job dude! 

Ja, helt enkelt. Låt mig vara "barnet" litelite till så kanske jag kan tänka mig att vara vuxen sen. Jag tänker iallafall njuta av skolbarnet fram tills examen i juni. För det får jag faktiskt. Jag går ju ändå i skolan.   

Idag gick jag hem från praktiken vid lunchtiden. Sen ett par dagar tillbaka har jag inte riktigt kännt mig som fina fisken. Under förmiddagen idag så kände jag av feberfrossa, likblek i ansiktet och en fantastisk huvudvärk. Det var lika bra att hålla ut till lunch, så kunde jag åka hem sen. Tempen visade ingen feber, men jag känner mig ändå inte 100%. Jag meddelande iallafall praktiken att jag inte dyker upp imorgon. Kände att det var bättre att jag vilar ut, så jag slipper bli sängliggande hela helgen. Det blir nya tag på måndag igen, i det ena och det andra. Så då får jag allt se till att piggna till   

När Stoffe slutat skolan hoppas jag vi kan mötas upp på Hemköp och handla lite mat. De har kundkväll idag, och förra gången vann vi ju en påse med lite goda ting. Man kan ju hoppas det händer denna gången med. Jag är dock bara ute efter en middag till ikväll så får vi handla mer att fylla upp frysen med i helgen när utbetalningen sker imorgon. Jihooo! 

Nu tänkte jag göra mig en kopp te och dra mig tillbaka till soffan. 

Ha en fortsatt fin torsdag!

Det händer inte bara då. Det händer just nu. Livet. Spänningen. Vardagen. Framtiden. Jag hamnade i Helsingborg för snart 6 månader sen. Och det känns fortfarande som om det är något som saknas. Eller kanske inte riktigt saknas. Det är nog mer så att det är svårt att släppa något gammalt. Att flytta hemifrån var en självklarhet, men att flytta så långt spände nerverna lite extra. Dom har ännu inte släppt. Men jag är här nu, och det är här jag kommer förbli ett tag.

Våren börjar närma sig och jag kan både med glädje å sorg blicka tillbaka på förra våren. Mitt gamla jobb. Min vardag med Annette. Det blev aldrig som det skulle, men roligt hade vi iallafall. Tanken av att inte uppleva den fantastiska förvåren och försommaren på Kärralund, med Annette svider i hjärtat. Att sitta där i solen och gassa på lunchrasterna lättade alla sinnena. Vilken härlig upplevelse. Vilken ro. Men det är dags att släppa det och gå vidare. Minnena kommer förbli, och verkligenheten kommer att vara nu.

Samma känsla uppkom när det var dags att säga 'på återseende' till mina små spårarscouter i Tollered. 30 levnadsglada 8-åringar som varje onsdag ställde samma dumma fråga tusen gånger om. Men det fanns något charmigt med dom. En liten grupp för sig som spred glädje varje gång, såg livet på det positiva och sällan var ledsen. Scouter i sig är faktiskt väldigt bra. Men mina spårare var sig väldigt unika.

Efter att ha lämnat Göteborg för 'vi ses snart' så fanns det andra som tyckte mindre bra om detta. Kommentarer och ord om varför man ska lämna något så bra. Vem har sagt att det var bra? Vem har sagt att det var dåligt? Jag lämnade inte, jag tog en chans att göra något nytt. Allt är fortfarande ovanligt, men jag stannar. Jag säger inte föralltid, men dit jobben sen visar sig, dit bär det. Om det nu visar sig vara Göteborg, så är det en bonus. Helsingborg ligger bara två timmar bort, och man kan alltid komma på besök. Jag försvinner inte. Jag finns fortfarande kvar livslevande. Saker tar tid. Och det får ta den tid det tar att kunna släppa det gamla och leva på riktigt.

Det kan dock kännas lite ensamt ibland. Man har inte samma vänskapskrets här som i Göteborg. Även om scouterna finns kvar på fritiden fast i en annan kår så känns det ibland inte som samma sak. Det är bra att vidga sina vyer och släppa in andra. Man lär sig alltid något nytt utav det. Så är det i skolan också. Innan jul hade vi igenomsnitt 12 timmars lärarledda lektioner och det blev rätt svårt att knyta kontakter när man knappt var där. Men än så länge funkar det, och jag ger inte upp i första laget.

Turen att ha träffat Stoffe glädjer mig varje dag. Han kom in i rätt tidpunkt, på rätt plats. Lyckan han ger, kärleken som finns gör en levande varje vaken sekund. Jag ska inte alls klaga. Mitt hjärta, min starke man. Det känns så skönt att ha träffat någon som mer eller mindre lär känna en mer än sig själv. Han kan nog snart varenda vrå om vad som spökar eller inträffar i min hjärna. Det är ju tur det så problem snabbt blir lösta. Tacksam till tusen, och jag älskar dig något oerhört <3

Mycket snack, liten verkstad. Tankar som behövde ventileras lite. Tack!

Du ljuvliga söndag. Tråkigt nog är du snart över. Ytterligare en helg som sveper med vinden. Jag hade kunnat tänka mig att ha minst en dag till ledigt bara för att kunna sova lite till. Veckan som har varit gav inte så mycket sömn som min kropp och sinne behöver. Vi var hundvakt hos Stoffes föräldrar sön-tors och de var lite konstigt att sova där. Tog ett tag att somna, slappna av, men till sist gick det. Freja är nog världens bästa snark hund. Och hon gör det inte ljudlöst precis. Men hon fick tyvärr ligga utstängd i hallen och sjunga snarkningar själv. Tyckte allt hon skötte sig exemplariskt.   

Detta var alltså första praktikveckan. Som jag sa innan så hade jag inga större förväntningar, vilket var en väldans tur. Platsen jag valde var ett litet företag, som har sitt största näste i Göteborg. Här nere i Helsingborg befinner det sig bara 4 stycken, och en på mammaledighet. Man kan säga att detta är en mellanhand innan leverans. Speditörerna kontaktar oss för att boka en transport. Och sen fixar vi resten. På chassisidan har vi cirka 30 chaufförer och på simasidan är de 7. Systemet kommer ta ett tag att lära sig, och bara efter första veckan behöver jag iallafall inte ljuga om att det kändes okej. Det kommer dock bli bättre under tiden. Jag längtar mer till att få prata i telefon. Där ringer telefonerna stup i kvarten från chaufförer och företag, så mycket kundkontakt är positivt! Sju veckor to go, och jag har redan blivit lovad att få åka ett par gånger med chaufförerna. Dels för att se hur det funkar när det hämtas containrar i hamnen och dels för en uppgift jag har i Malmö. Något jag ser väldigt mycket fram emot    Att åka lastbil kan nog vara bland det roligaste jag vet inom transport. Jag vet inte riktigt varför, men man känner sig rätt så stor däruppe i hytten. Ja, det är något speciellt med det helt enkelt. 

Förra helgen var mammsen här. Mycket uppskattat från både mig och Stoffe. Det var en lugn och mysig helg som bjöd på god mat, fika på Helsingborgs bästa fik, Ebbas fik, shopping, promenad och yatzyturnering. Det gjorde ont i hjärtat när hon skulle åka hemåt igen. En helg är alldeles för kort och den går alldeles för fort. Men jag behövde lite mamma tid, och det var fantastiskt. 

Nu i helgen har vi inte gjort lika mycket. Igår morse ringde klockan halv sju, och halv åtta kom Phille för att hämta oss och vi körde iväg till Finax på Ättekulla. Instruktionen var att vi skulle bära 14000 mjölpåsar och att vi skulle vara där klockan åtta. Väl framme så var det lättare än att bära. Vi skulle vika 12000 mjölpåsar som hade blivit fel. 8 personer, och klockan 12 var vi klara. Fy sjutton vad duktiga alla scouter var! Lite extra cash samlade till Japan resan i sommar. Många bäckar små som mammsen brukar säga, och detta var det absolut. Hoppas det kommer ett tillfälle till nu under våren. Dock är jag nog rädd att det bara blir vi ledare då. Scouterna var helt slut.   

Det var allt för idag. Nu tänkte jag smyga ner mig i soffan hos Stoffe och popcornsskålen. Det är ju ändå söndag. Back to business imon. 

Mys bild från helgen med mammsen   

9 januari 2015. 2014 blev alltså 2015. Det känns rätt så skönt att vi är inne på något nytt. Men varför så redan? Ibland känns det som om man inte riktigt kan ta vara på varje dag som är. Jag ska inte ljuga, det är riktigt jäkla skönt att ligga i soffan och inte göra något alls på en hel dag. Jag som oftast blir lätt rastlös börjar känna av att jag kan slappna av. Inte fullt ut, men i lagom takt. När en dag spenderas i soffan så känns det som om man kastar sten i glashus. Väldigt onödigt när det finns så mycket annat man kan göra istället. Men man kan inte alltid göra allt som Stoffe brukar säga. Ibland får man unna sig en dag i soffan, eller varför inte två. Jag tyckte inte första terminen i skolan var såpass jobbig att jag hade kunnat slappa hela jullovet, det var nog mer alla nya intryck efter flytt, skola och uppbrott som tagit mest på krafterna. Lite vettigt har vi iallafall fått gjort under lovet, och jag längtar lite tillbaka till vardagen nu. Att få rutin på vardagen utan att känna mig rastlös eller lat. Det är tur att jag fick Stoffe till att fixa gymkort, då kan vi ändå göra något tillsammans på kvällarna utan att heldö i soffan efter en heldag i skolan. 2015 kommer nog bli ett bra år trots allt.   

På måndag börjar allvaret igen. Stoffe började skolan i onsdags och nu är det dags för min tur. Dock har vi ombytta roller då det är nu jag som går ut på praktik. Jag känner mig inte alls nervös, utan ser det mer som en utmaning. Allt man lärt sig teoretiskt i skolan ska nu ut i verkligheten. Så det är med andra ord upp till bevis ifall jag har förstått något. Men om vi kollar på de resultaten jag fick på tentorna innan jul, så är jag klokare än vad jag tror. Så denna praktiken hoppas jag går smärtfri och kan leda till något mer än bara praktik. Det är ju målet. Men vi får se. Efter 8 veckor kanske jag inser att detta inte är något för mig. Vi ska inte gå ut med några stora förutsättningar, jag ska helt enkelt bara ha kul! Och det är precis vad jag tycker detta ska bli.   

Igår plockade vi ner julen. Tråkigt tycker jag allt. Hade kunnat ha den uppe liiiiite till, men granen barrade värre än någonsin, så det kanske var ett tecken att göra sig av med den. Från vardagsrummet, ut i hallen, till trapphuset och ut på gården hann den nog tappa flera kilo barr. Och ändå var det lika mycket kvar. Jag förstod inte riktigt detta.. Dammsugaren tyckte tråkigt nog inte om barren utan spottade nog ut lika mycket som den tog in. Haha. Eftersom mammsen kommer på besök i helgen så kanske det skulle se lite respektabelt ut här hemma. Förra helgen stod den iallafall rakt upp när Monica och Lennart var på besök. Men nu var det roliga slut, och ut kom den.   

Nu är det nog slutskrivet för idag. Mammsen kommer om cirka timman till Helsingborg, och vädret har inte riktigt varit någon god vän idag så tänkte hämta henne med bilen. Snöblandat regn, regn, hagel, snö, blåst och ännu mera hagel. I förmiddags när jag skulle träffa Stoffes lillasyster Tessan på Väla var jag nära på att köra av vägen. Regnet riktigt pissade ner, bilen fick sladd och magklumpen låg i halsgropen. Folk bakom mig trodde säkert jag var onykter, men antagligen var det bara en vattenplaning. Ingen rolig upplevelse men jag kom levande därifrån.  

On New Years Ewe. En mysig middag på restaurang, på tu man hand. Oh vad älskar denna mannen     

Helsingborg visade upp sin soliga sida häromdagen. Men inget slår Göteborg. Jag får leva på detta sålänge.   

Ha en fortsatt trevlig fredag och god helg! 

Januari

Januari börjades i backen med skidor på och pojkvännen hack i häl. En kortvecka i Sälen där snön låg fint på marken men isen under var inte att leka med. Både jag och Stoffe hann med både en å två vurpor vardera. 

Efter Sälen kom destination Lanzarote snabbare än kvickt. Sandra och jag begav oss till varmare breddgrader och tog oss ett glas eller två på kvällarna. En lugn och fridfull vecka med solen som våran bästa vän. 

Februari

Denna vintermånaden bjöd inte på så mycket mer än snö och jobb. Stoffe hade praktik i Göteborg hela månaden och vi firade våran första alla hjärtans dag tillsammans. Han visade redan då att han var en gentleman med blommor och sånt.   

Mars

Även om man önskade att Stoffes praktik skulle hålla på en evighet i Göteborg så kom den till sist till sitt slut. Det var alltså dags att börja ett distansförhållande på riktigt. Varannan helg i Helsingborg, och varannan helg i Göteborg. Varje söndag var det lika jobbigt att åka hem. Framförallt dom gångerna man visste att det skulle dröja mer än två veckor till nästa gång då andra aktiviteter var uppbokade på helgen. Som tur var så är båda scouter och man förstod varandra bra. 

April

Gula månaden som nästan varje helg spenderades i Skåne. Det var rätt skönt att ta en semesterdag här och där för att kunna ta vara på långhelgerna extra mycket. Både påskhelg och valborgshelg var i Helsingborg. Staden som senare blev mitt nya hem. Fast att bo ute på landet, där gödslet luktade värre än vad man tror, var kanske inte riktigt min grej? Mammsen jobbade och stod i som vanligt. Att jobba på schema gjorde ofta att vi gick om varandra dagligen. När hon väl var hemma, var jag borta, och så tvärtom. Redan då hade jag nog flyttat hemifrån psykiskt. 

Maj

Månaderna och dagarna flöt på. Jobbet var inte sig likt längre. Jag och Annette fick ständiga nya vikarier och personal i bamba som blev rätt uttjatat till sist. Den ena värre än den andra. Värsta gången var när I kom till oss som en stormvind. Vi var som Charlies änglar, men som senare splittrades kraftigt. Det tog hårt på krafterna och vi fick ännu en gång börja om från noll. Det var en väldans tur att vi hade varandra. Tills jag slog ner en bomb. Eftersom mitt vikariat skulle gå ut i juni, pojkvännen var lockande nere i Skåne och mina knän pallade inte trycket längre, så levererade jag ett meddelande att det var dags att gå vidare. Tiden var inne att göra något nytt och vad passade då inte bättre med att flytta ner till Helsingborg och börja något helt nytt och crazy? 

Sista helgen i maj drog Stoffe med mig på Skånskt vårläger. Det var inte så udda som andra läger man varit på. Det var bara att "språket" var inte sig likt. Men det var bara att vänja sig. 

Juni

Juni kom i rekordfart, dagarna bara flög iväg och där stod jag. Den 11:e juni och bölade som en lite flicka. Det gjorde ont i hela mig att lämna något som var så bra. Att jobba i bamba är tufft, jobbigt och stundsdels förjävligt, men detta var liksom mitt andra hem. Annette var som en andra mamma, och vi var som gjorda för varandra. Lärarna som stod en närmast kom med blommor och presenter och tårarna bara sprutade. Jag som skulle ta det som en man. No feeling at all. Men så fel jag hade. Dock visste jag att det skulle bara bli bättre och ja, det var ju bara att komma och hälsa på när som. 

Sen var det dags att köra en tjejträff med mina flickor. Ett förtidigt firande av Sandra, och ett firande att sommaren äntligen var här. Då min sommar såg ut som den gjorde var det skönt med kvalitetstid med dom som stod mig närmast. Att lämna dom kvar i Göteborg för ett liv i Helsingborg gjorde ont i hjärtat. 

Sen oktober 2013 har det varit planering av ett arrangemang som årligen gick av stapeln i ett nordiskt land. Det var ett äventyr från start till mål kan jag säga. Det var nog fler motgångar än medgångar, men själva resan var fantastiskt. Norge var ett så vackert land att jag skulle bara kunna ta med mig allt hem. Men det gick ju tyvärr inte. Midsommar på ett 1100 m.ö.h högt berg var enastående. Ja, det var något utöver det vanliga helt enkelt. 

Juli

Efter två veckors äventyr i Norge hade jag lite ledigt innan det skulle serveras mat på Gothia Cup. Jag och Stoffe åkte ner en fredag kväll till Falkenberg och Vallarna för att se på teater. Vädret var på våran sida och vi hoppas återkomma nästa sommar. Husvagnen och mamma var även en besöksklar för oss då och då. Medans mamma var på platsen där hon trivdes som bäst, i husvagnen, så gjorde vi stan. Eller gjorde och gjorde. Vi jobbade med andra ord. När jag var i Norge ringde Gothia Cups personalansvariga mig och berättade att den kocken jag skulle jobba med hade hoppat av så jag hade fått en ny. Tråkigt vid stunden, men när vi väl träffades och arbetade ihop hela veckan så var som om vi hade känt varandra hela livet. En fantastisk tjej med fötterna på jorden och en humor som man blev knäsvag för. Vi gjorde allt för att kunna jobba ihop nästa år igen. Vi håller fortfarande tummarna! (Sen får vi även hoppas att det inte krockar alldeles för mycket med Japan!) 

Pö om pö blev mitt rum nerpackat hemma hos mamma, och den 15:e juli gick flyttlasset ner mot Skåne och Helsingborg. Både jag och Stoffe hade två veckors semester, där ena veckan spenderades i Skåne, med massvis av bad och uppackning av lådor och andra veckan på scoutläger på Apelhult. Eftersom sommaren var så fantastisk fin blev det ett och annat kvällsbad på Kulla. 

Augusti

Efter en vecka i Skåne bar det alltså iväg uppåt norr igen. Yggdrasil på Apelhult kallade. Ett scoutläger i vikingarnas tecken. Även här befann sig solen mer eller mindre hos oss hela veckan. Mammsen kom på besök, vilket var länge sen hon gjorde. Att besöka mig på scoutläger har oftast inte passat i tiden, men nu passade hon på. Det var ett uppskattat besök. 

När lägret väl var slut så var det två arbetsveckor kvar för denna sommaren. Det gick som smör. Sen packade vi in bilen en sista gång och nu blev jag skåning. Och det även på pappret. Vi firade detta med en konsert i Helsingör där Rasmus Seebach levererade. Fantastisk man må jag säga! (Även om jag bara förstod hälften av allt i texterna)

Vädret höll sig kvar, och bonnahålan Kvidinge hade sol nästan varje dag.

September

Vi bodde in oss mer och mer i Stoffes etta ute i Kvidinge. Jag hade flyttat ner med vetskapen om att jag hade varken jobb eller några intagningar på skolan ännu. Men allt vände rätt så snabbt. Redan efter ett par dagar i Skåne så hittade jag ett jobb. Timvikarie i ett kök i Åstorp. Jag ville ju helst slippa köksyrket, men det var något så länge. Kort efter det kom mejlet jag hade väntat länge på. Antagen till speditörsutbildningen på Yrkeshögskolan i Helsingborg. Att jag skulle sätta mig i skolbänken igen var ofattbart, men jag framemot det. Jag var fruktansvärt nervös, det var så mycket nytt på samma gång, och nya människor på så kort tid. Men det gick bra. Jag var inte den enda nervösa i klassen iallafall. Och majoriteten killar jag hade sett framemot försvann snabbt. En blandad klass var dock det perfekta!

Oktober

Hösten ute på landet var fantastisk. Löven var sådär gula som dom ska vara och solen glimtade fram mer än vad regnet visade sig. Sån här höst har det nog inte varit på länge. 

Boendet i Kvidinge fick sig en vändning. Stoffe har försökt komma ur hålan ett tag, och nu gjorde vi det tillsammans. Ettan blev mer och mer lite för liten för oss båda, och vi visste båda att vi behövde något större. Men som i Göteborg, var det inte de enklaste att hitta en lägenhet inne i själva Helsingborg som inte kostade mer än vad vi fick in varje månad. Till sist fann vi lyckan. På två veckors tid hann vi kolla på den nya lägenheten, skriva papper, säga upp den gamla och flytta in. Slå det om ni kan! Lyckan var enastående och vi kunde äntligen breda ut oss lite mer. Från en etta till en två med balkong. Med klädkammare. Ja. Varför inte liksom? Gäster kunde komma och gå utan att det kändes trångt. Och vägen till skolan kortades ner dramatiskt. 15 minuters promenad eller 5 minuter med buss istället för 25 minuter med bil eller 40 minuter med pågatåg. 

November

Tiden i skolan sprang iväg och det kändes mer och mer att valet av utbildning var rätt. Efter jul skulle vi äntligen gå ut på praktik och vägen mot en praktikplats var inte den enklaste. Men som skrivet innan så blev det till sist ett lyxproblem. SCT Transport AB blev sedan mitt val. Den 12 januari öppnar sig portarna för en 8 veckors praktik och ett yrke som är som handen i handsken för mig. Det ska bli så roligt!

Mammsen kom på besök efter att vi flyttat in i den nya lägenheten. Det kändes lite konstigt i början att hon åkte en såpass lång väg för att besöka oss. Hon visste att jag någon gång skulle flytta hemifrån, men inte så långt bort. Men det var ett bra beslut. Varje stund med henne känns mycket bättre nu. Man får ta vara på de stunder när det kommer. När mammsen var nere var även morbror och fru nere. Det blev som en släktträff i lilla Helsingborg. 

Mina fina flickor kom även dom ner. En helg med mycket skratt och leenden. Ett besök på Ebbas fik hanns även med. 70-tals café med kakor för alla. Jisses vilken dröm vi hade hamnat i! Tråkigt nog gick helgen alldeles för snabbt och flickorna drog sig tillbaka till Göteborg. 

December

Min speditörsutbildning gav mer än bara teori. Jag som aldrig hade tänkt tanken att ta truckkort satt innan jul på ett sådan kort. Vilken grej, och vilken tjej jag blev! De där truckarna, som jag annars hade tagit som monster, fick jag nu köra, och förhoppningsvis öva mer på under praktiken. Det skadar ju aldrig att testa lite. Jag tänker iallafall inte hamna ute på lager i framtiden ändå. Inte på en truck i sådana fall. 

Julen skulle spenderas i Göteborg stoppade inte oss att köpa hem en gran. Våran första i den nya lägenheten. Mysfaktorn höjdes lite ytterligare och det kändes som hem. Mammsen hade ju även gran hemma, som var pyntad och klar när vi kom upp. Stoffe firade jul med min familj iår, vilket var väldigt trevligt. Dock fick vi åka ner på juldagen för kalkonmiddag med Stoffes familj. Det blir lite fram och tillbaka när släkten finns på olika håll i vårat land. Men det fungerade bra. 

Innan jul firade vi 1 års dag. Tanken av att det hade gått så snabbt var lite skrämmande. Men det kändes fantastiskt. Att vara sambo och så kär i en person gör en väldigt lycklig. Vårat äventyr har bara börjat   

En kort resumé vad året 2014 har bjudit på. Att 2015 blir ännu bättre tvivlar jag inte alls på. Vi båda tar examen innan sommaren och det firar vi med ett äventyr i Japan. Men innan dess så kommer det nog hända ett och annat. 

Jag är redo att lämna 2014 bakom mig. Tråkigt nog har  jag varit alldeles för dåligt med att ta kort iår, vilket jag hoppas bli bättre på nästa år. Sen har ju faktiskt inte 2014  bara varit guld och gröna skogar. Men man får lägga det bakom sig och blicka mot något nytt.  Att alla inte tycker lika är inte mitt problem. 

Så 2015, hit me. I'm ready!

Det är som om tiden aldrig kan stå stilla. Det är juletid. Och det kändes som att det var sommar bara för ett par veckor sedan. Men icke. Här hemma har vi pyntat med diverse tomtar och fått in en gran. Första granen jag köpt hem till min egen lägenhet sen jag flyttade hemifrån. Jag var ju inte helt själva. Men jag tror ni fattar. Stoffe var ju också med såklart.   

Denna veckan började med en sista tenta innan jullov. Förra veckan var en hel tentavecka. Snacka om att man var helt slut när det väl var över. Men jag kan ju säga såhär; Jag får nog sluta underskatta mig själv. Resultaten från tentorna har trillat in en efter en, och dom har varit utan dess like fantastiska. Jag kunde, jag skulle nog bara förstå det själv. Så jag kan mer eller mindre njuta av ett jullov utan plugg. Den 12 januari är det ju dags för praktik, och det ska bli himla roligt. Skönt att äntligen få det man lärt sig ute på plats. Jag har helt enkelt valt rätt utbildning. Känner mig nöjd.   

På söndag sätter vi oss på bussen mot Göteborg. Julen spenderas hos mammsen med mostrar/morbröder och kusiner. Vi ska även hinna träffa lite vänner när vi är uppe. Tyvärr blir denna vistelsen kort då bussen tar oss tillbaka redan på juldagen igen. Synd, men men. Så blir det när man har familjer på olika håll och vi ville fira ihop. Bättre än ingen får man väl säga. Julafton spenderas i Göteborg iaf, och det är jag mer än nöjd med! 

Våra planer med att åka skidor över nyår sprack rätt kraftigt budgetmässigt. Förra året var ju himla trevligt och mysigt, så varför inte en favorit i repris? Men när man är student får man tyvärr tänka ekonomiskt ibland. Och vi hade två lägenheter att betala samtidigt ett tag. Nyår blir här i Helsingborg istället. En middag ute med mina kära man   

Nu tänkte jag inte skriva så mycket mer. Jag väntar in Stoffe som idag gjort sista dagen på praktiken. Så nu har även han jullov. Förmodligen.   

Ha en trevlig fredag! 

En annan variant av lussebulle. Saffransbullar med vitchokladfyllning toppade med socker. Smackade smaskens och välgodkända enligt Stoffe!

En hel del julklappar under granen. Dom kommer bli tomt när allt packas ner inför Göteborg.

Våran fina gran   

December är här. Men inte någon snö. Efter egen erfarenhet och andras kommentarer, så tror jag tyvärr inte det kommer bli någon vit jul i Helsingborg. Dock ska jag nog inte tappa förhoppningen helt. Det är ju ändå 20 dagar kvar till jul, så allt kan hända. Julen kommer firas i Göteborg, och där är det knappast känt att snön faller. Men när den väl kommer så blir det en fantastisk upplevelse. I still got the hope up   

Adventshelgen flög förbi lika fort som den kom. Finbesöket från Göteborg var väldigt uppskattat. Mina fina tjejer fyllde på energilagret så gott som fullt. Det tog lite i hjärtat när det väl var dags att se dom åka hemåt Göteborg. Men helgen var fantastisk. Lördagen blev en lång sovmorgon. Ingen vaknade innan 10. Jag tror en smula på att tröttheten var vår vän denna helg. Ebbas fik fick sig ett besök under dagen och jag må bara få säga vilka fantastiska kakor och vilken häftig miljö det är där. Inga höga priser, och man får precis vad man betalar för. Jag går gärna dit igen!

Kvällen blev middag hemma och film. Söndagen bjöd på en bowlingturnering, julskyltningssöndag och en fika på EH innan tjejernas buss rullade. Tack mina vänner för denna helg. Ni är välkomna tillbaka! Vi ses till jul   

Tentaperioden börjar närma sig med stormsteg. På måndag börjar det och jag är inte nervös alls. Jag som brukar vara nojjig med allt när det gäller skola, men just nu känns det rätt så bekvämt. Vi får väl se hur det känns när det väl blir måndag, men jag tror det kommer gå bra. Målet är inte att få högsta betyg, utan att jag ska lära mig något. Förstå vad vi har läst. Det är väldigt skönt att veta att efter jul gå ut på praktik och få allt till det praktiska. Teori är inte alltid lika kul, och man lär sig bäst genom att blanda det med praktik. Det kommer bli kanon   

Annars så rullar det mesta på. Lektionerna är frivilliga fram till nästa vecka, vilket betyder mycket hemmastudier. Det tycker jag är rätt så skönt. Imorgon ska jag till skolan ett par timmar för att gå igenom lite inför provet med Mattias, så vi inte har spårat iväg helt fel. Annars så år jag på helg tidigt imon. Idag blir det lite plugg, en kort besök med Stoffe hos kiropraktorni Höganäs och sen blir det nog lugnt. Så även helgen. 

Det börjar bli dags att skicka julkort snart, så det kommer bli en liten pysselverkstad hemma. Julkortstillverkning och lussekattsbak. En bra paus från plugget.   

Annars önskar jag er en härlig torsdag! 

Bjuder på en denna bild från köket. Nyinköpta julstjärnor och alldeles för korta julgardiner (vi har tokstora fönster!!   ) för att få lite julstämning här hemma