Man kan bygga upp hur många fasader man bara vill, men en dag så kommer någon att riva den. Det är svårt att hålla sig över ytan med andra ord. Och just denna veckan har toppen inte riktigt nåtts. Fåtal sovtimmar, bullrig mage och känsloöversvämningar. Ja, jag är väldigt nervös inför resan. Ja, jag har resfeber som heter duga. Men varför? Det undrar jag dock lite med. Detta kommer bli en livs resa utan dess like, och här sitter man dagar innan avresa och önskar att man hellre stannade hemma. Självklart kommer jag ta mig själv i kragen och åka iväg, men det är samma visa nu som det var när jag åkte till Kanada för två år sedan. Mycket tankar som "tänk om..". Dom är fruktansvärda. Sådär lagom jobbiga. Och flygresan ska vi inte tala om. Jag är van vid max 5 timmar flyg, men nu har vi en resa på cirka 16 timmar sammanlagt uppe i luften. Jag får bara gåshud när jag tänker på det. Jag undrar hur jag tänkte där?

Men good bless friday. Det känner jag ända från topp till tå att jag är värd. En sådan där lugn, behövlig helg med långa sovmorgonar. Att sova ikapp lite sömntimmar hade ju inte varit helt fel.   Men framförallt bocka av en eller flera "to do" punkter på listan. Några har iallafall gjorts under veckan, och det är jag väldigt tacksam för. Men nu är det nog dags att ta allvar i packningen och diverse. Så ja, denna helgen kommer bli lång, men förhoppningsvis väldigt bra. I will do my best!

Nu tänkte jag inte rabbla massa skit mer. Klockan är snart slagen tio, och jag är trött som en gnu. Fem sekunder på kudden och Lisa har somnat. Tackar! Tvn visar inget sevärdigt som vanligt, så då kan man hellre slå sig till ro i sängen med en bra bok.   

Innan jag säger godnatt tänkte jag bara passa på och tacka min kära sambo och kärlek för att han står ut under mina resfebersutbrott. Han kan allt göra en till den svagaste av kärlek genom att bara le. Men när det är som jobbigast så finns han där med den tryggaste famnen jag någonsin känt. Att jag älskar honom något innerligt är något man inte har missat. 

I onsdags så blev jag helt knäsvag efter jobb när han köpt rosor och ställt på köksbordet. Bara en sådan grej gör mig lycklig ända in i själen, och kan glömma allt som är jobbigt.   

Trevlig kväll!

Den heliga måndagen har passerat och vi välkomnar tisdag. Det sommargoa vädret som visade sig förra veckan känns nästan som ett minne blått. Tidvis visar sig solen, men vi vaknar inte längre upp till någon tropisk värme. Det är faktiskt lite synd, men kan inte få allt. Det lilla gjorde något iallafall. Och det var för en gångs skull väldigt skönt att ha en helg med strålande sol. Att den inte bara försvann för att Sveriges befolkning var ledig. Tackar solen!

I torsdags så var det cityfestivalen inne i stan. De hade fyllt hela hamntorget men olika attraktioner och matstånd för att under helgen ha olika shower med diverse artister. Vi var inte där så mycket, bara en stund i torsdag. Det var inte riktigt något speciellt, värmen var olidlig, så det var skönt att havsvindarna fläktade gött så mycket det gick. Men vi tog oss om inte annat en go' middag på stan. De hade ett thaistånd där de sålde olika wookrätter, och ingen av oss var sugen på att laga mat så det passade perfekt. Portionen var gigantisk, och Stoffe som är stor i maten åt det med ett nafs, medan jag kunde spara halva min låda för att kunna ha lunch dagen efter. Som sagt, det var väldigt gott, och värt pengarna för så mycket mat   

Efter jobb i fredags tog vi kosan upp mot mammsen och Stråvalla Camping. Även där hade den tropiska värmen slagit till. Man får vara försiktig i solen, men envis som man är så tror man inte solen tar, så igår när vi kom hem så vart kräftryggar och solseksem. You just gonna love it.. Jaja. Ska man vara fin får man lida pin. I lördags hämtade pappsen och Ann-Beth upp oss för att åka ner till Falkenberg och se årets uppsättning på Vallarnas Friluftsteater. Kanon dag vi hade tajmat, och det var tur att vi gick på den tidiga förställningen då den gav mest skugga. Den sena föreställningen fick sol hela kvällen lång. Hihi. Sen blev det middag på Björkängs vägkrog och lite presentutdelning, då jag fyller år under Japan resan. Vi fick även lite resekassa inväxlat i YEN, vilket togs emot tacksamt. På kvällen när vi kom tillbaka till campingen tog vi oss ett kvällsdopp. Tillochmed Stoffe badade. Haha. Riktigt skönt må jag säga. Uppfriskande om inte annt. Det blev ett och annat dopp under söndagen också för mig och mamma medans Stoffe var landkrabba. Jaja. Jag fick iallafall i honom en gång. Bättre än inget   

Vi styrde neråt söder runt 18 tiden på kvällen, och det kändes skönt att ha varit såpass länge med nära och kära. Vi hade inga tider att passa så det var bara att koppla av under dagen. Det var lite hjärtekrossande att säga hejdå på ett tag med tanke på Japanresan. Nu syns vi inte förän i augusti, och det brukar ju gå ett tag mellan våra träffar, men när vi ska åka bort så långt, så kändes det värre. Men men. Tur det bara är ett telefonsamtal iväg just nu. 

Strax ska jag bege mig till jobb. Gårdags kvällen spenderade jag med att sy fast diverse märken på våra scoutskjortor, så man känner att man kommer någonstans på "to-do"-listan. Kontingentsmärket är påsytt och det är synd att det är så litet på armen, men det funkar nog. Rosa och stiligt. 
Ikväll blir nog lite musik i Grytan vid Kärnan. Kul-i-juli börjar nämnligen och idag kommer Sonja Aldén. Nästa tisdag kommer Hasse Andersson. Perfekt avrundning innan avresa! Vi får hoppas det är gratis, för det är lite dåligt informerat med sådant tråkigt nog. Jaja. 

Ha en trevlig dag! Nu är det dags för jobb!

Att avsluta juni månad kändes helt okej. Gårdagen hade vi besök utav mamma och hennes vännina Eva som tagit in på vandrarhem här i stan, och utforskade lite på egen hand medans jag var på jobb. Senare på eftermiddagen bjöd vi på middag här hemma, och så tog vi en tur till strandpromenaden för en glass. Solen visade sin bästa sida, vilket gjorde kvällen fantastisk. Dock blev kvällen inte alltför lång då det var dags för jobb idag igen. Men det lilla gör något stort och en trevlig kväll med gott sällskap blev det om inte annat. 

Idag var det som sagt jobb, men kroppen sa ifrån strax innan lunch, och envis som jag är, och pushandet ifrån Tina och Jessica, så fick jag allt vända hemåt. Tråkigt nog fick det bli så idag. Slumrade till i soffan ett par gånger under eftermiddagen, såg ett par filmer och eftersom solen lyste så fick det iallafall bli en promenad utåt. Svetten rann inomhus, och stel i kroppen så var det uppiggande med promenad. Nere vid strandpromenaden var det fullt med människor som badade och solade. Inte alls avundsjuk kan jag ju inte påstå.. Men jag har ju min semester inte långt ifrån, så de får allt njut bäst de vill. Japan slår nog allt med hästlängder just nu.   Vi kunde heller inte motstå glasståndet, så det fick allt bli en glass också. Det har jag hört att man får äta i massor när man är sjuk. Hihi. 

Fantastiskt fin bukett som vi fick utav goa Eva igår. Solrosor som allt är min favoritblomma. Hon kan hon! Glädjande att de hinner blomma ut innan vi åker iväg, så jag kan njuta fullt ut av dom.   

Och med ny månad så går vi in i slutskedet inför avresa. Jag kan inte riktigt förstå att snart två års förberedelser redan är här. Juli går rätt in med bravur och en trave olika känslor. Ångest, glädje, äventyr, utmanande, lycka, fokus och hjärngympa. Jag kan inte påstå att mitt huvud inte har något att tänka på den kommande tiden. Om 18 dagar är det avresa ifrån Kastrup, och innan dess så finns det ett och annat att göra. Det mesta är ju faktiskt fixat, men "tänk om.." fokuseringen slår över så blir det allt wild and crazy.

Då vi är cirka tvåtusen svenska scouter som ska flyga till Japan i stort sett samtidigt under en 6 dagars period så krävs det att man är ute i god tid. Framförallt när det gäller växling av pengar. Japan är ett sådant land som håller sig till ett kontantsamhälle. Det är ju delvis bra, men lite osäkert hur man ska förvara allt under utflykter och under lägret. Men det kommer vi nog kunna lösa på plats. Jag hoppas att det finns värdeskåp på hotellrummen, så kan vi låsa in det mesta där när vi är ute och gör stan.   

Så vad kommer nu hända egentligen? Dagarna kommer att springa fram, och jag känner mig lite tryggare när det mesta som ska göras är nerskrivet, så att allt är iordningställt innan vi reser. Som sagt, endast 18 dagar kvar, 2,5 vecka. Det är bara runt hörnet och nervositeten, fjärilarna i magen börjar sakta men säkert att bildas. Jisses vilket äventyr härnäst!

Nu tänkte jag bli lite bättre på att uppdatera för att visa er in i äventyrets början och förberedelser. Det händer något nästan varja dag kan jag medge. Men det är kul, och det är förväntansfullt!

Under resans gång kommer bloggen vara aktiv så mycket det bara går. Dels för att kunna skriva av sig lite, men även för att kunna visa en massa bilder, vilket i sin tur är väldigt trevlig det också, men dokumentation är roligt det med. Mest för min egen del sen när man kommer hem och vill läsa om allt man har varit med om.   Som Kanada resan tillexempel. Än idag kan jag bläddra bak för att drömma mig bort till landet med sirap, skogar, vatten och björnar. Japan blir ett land med ris, berg, japaner och sushi. Haha. Ja, ni ser. Det kommer bli fantastiskt. 

Ja, men.. Då kör vi. Let the journey begin!   

Tiden springer ifrån en, och jag har för tillfället inte så mycket att dela med mig ordagrant. Så vi kör en part 2 med en hög bilder från senaste tiden. Så, enjoy!   

Liten blev stor, och det var dags för lillasyster att ta studenten. En härlig dag med ihållande regn som spred sig under hela helgen. Lycklig syster, nöjda syskon! 

Eftersom studenten fall in på helgen där morsdag befann sig så passade det ypperligt att umgås lite med mammsen. Vi fick allt lite kvalitetstid. Även om regnet stundande tidvis så fanns det goa skratt och sprudlande kärlek. 

Sista tentan närmade sig med stormsteg, och hos Ina tog vi oss ann allt från flakmeter och kombitrafik till brytpunkter och hur många containers det får plats på världens största containerfartyg. En riktigt trevlig dag tillsammans med ett gäng goa tjejer.

Tjejhelgen var stundad här nere i Helsingborg, men tyvärr blev Anna sjuk så det blev en Sandra-Lisa helg. Nationaldag och vädret var på topp. Men vi trotsade Sverige och tog båten över till Helsingör för att strosa runt och känna av livet. En fin helg med en fantastisk vän.

Jag må säga att Helsingborg bjuder på underbara kvällar när solen väl har varit framme under dagarna. Något sådant hära skådat ger balsam för själen. Rätt igenom. 

Sommarens Testagrambox landade i våran brevlåda. Denna gången med en mycket bättre uppslutning av produkter!

Under en av våra kvällspromenader hittade vi nog Sveriges största svamp.

Sommaren förgyllas av de fina kvarnarna här i Skåneland. 

Dagen innan examen. Uppladdning under den danska flaggan. För Skåne, det är ju egentligen danskt. 

När Stoffe bjuder på sina fina stunder. Examenspresent delux <3

Roadtrip norrut till Stråvalla för att fira midsommar tillsammans med mammsen och campingfolket. Fin sällskap iform av mina fantastiska tjejer var glädjande för hjärtat. 

Kontingentensprylarna har äntligen slagit sig till ro här hemma. Och jag som har längtat så efter en kånken i flera år, har nu fått en. Som 2000 andra svenska scouter såklart. Vi lär iallafall synas i Japan, och valutan för kånkenryggan kommer vara hög. 

Och vad avslutar inte en fredag bättre än att slå sig ner på en filt, i en park, med ett gott gäng? Gårdagen bjöd på grill tillsammans med goa vänner. Livet på en pinne helt enkelt.   

Och därmed var speditörsutbildningen till ända. Tårarna kom inte förän jag hade kommit hem på kvällen. När man var ensam, och insåg att det är över nu. Terminen där vi endast hade gått i skolan måndag, tisdag och onsdag och just idag onsdag hade jag mycket väl kunnat sätta väckerklockan på halv nio, för att sedan cykla ner till skolan och börja lektionen vid tio. Men det slog mig när jag själv vaknade vid tio att det är ju inte skola längre. Sista dagen var igår, självaste examen var igår, och nu är det verkligen över. 

Det låter lite hemskt när man säger att det är över, men det är mer eller mindre skolan som är det, för nu börjar ju bara livet. Chansen till att jobba med något man tycker är roligt, och för enkelhetens skull trivs väldigt bra med. Fast åandrasidan, jag hade faktiskt inte tackat nej till att tillbringa mer tid med klassen. Det gick bara så fort. I slutet försvann bara tiden, och helt plöstligt var det bara slut. Men nu är det verklighet. Det är dags att välkomna det vuxnalivet. 

Om vi ska återgå till själva examensdagen så kan jag inget annat än att le när jag tänker på den. På förmiddagen åt jag och Stoffe frukost på Fahlmans inne i stan. Vid 12 började själva lunchen och minglet med klassen i skolan d'r det bjöds på smörgåstårta, kärleksmums och kaffe. Och vi får självklart inte missa den obiligatoriska betygsutdelningen. Förvånad, men väldigt nöjd över mina betyg. De visade iallafall upp det som jag kämpat så för i ett år. Och för vissa kanske inte ett år låter långt, eller lärorikt. Men det är det. Över förväntan väldigt lärorikt. Vill man, som jag redan nämnt, kan man fortsätta ett år till på lite tuffare nivå. Det har jag dock som en backup ifall jag inte har något jobb efter sommaren. Och med gläjden att plugga ett år till, är ju inte bara att kunna få högre i lön och mer kunskap, utan där kommer även många i klassen närvara igen. 

Men efter go' lunch i skolan så begav sig nästintill halva klassen till Olympia för att bowla. Vädret var inte på topp, så vi valde att avnjuta en härlig bowlingmatch. Jag var i det vinnande laget, men Filippa var den som vann av alla poängmässigt, och fick en kägla som pris. När vi kom ut ifrån bowlingen sken solen som aldrig, och då var dags för middag. Bordet var bokat nere på strandgatan på Via95. Perfekt väder till att njuta av stranden, havet och det fantastiska sällskapet. Kvällen blev lagom långvarig, med diverse goda maträtter och efterrätter. Skratten höll i sig hela vägen in, och magen knöt ihop sig när det var dags att säga hejdå. Ingen enkel match kan jag säga. 

Tårarna ska jag allt hålla för mig själv, men nu är det som sagt över. Och jag är så nöjd med både tiden i skolan, och med allt jag har varit med om det senaste året. Jag ångrar inte en enda sekund över valet att flytta ner till Helsingborg för att börja plugga. Även om det var tufft att lämna Göteborg, så känns det nu i slutändan, när man har kommit i mål, att det fanns ju inget att oroa sig för. Allt gick ju bra. Och känslan är fantastisk. 

Så med detta vill jag tacka SP14:2 för en underbart år i eran närvaro. Ni har förgyllat min vardag, och min tid som nykomling i Helsingborg. Tack, och kärlek till er. Ni är bäst! Därför säger vi inte farväl, utan bara på återseende. Vi ses igen   

Att juni har trillat in med rasande fart har nog ingen gått miste om. Tiden har gått fort, och på tisdag tar jag examen. Det är en riktigt märklig känsla, för det känns som om det var nyss jag flyttade ner hit till Helsingborg. Men det är snart ett år sedan, och det är nu dags att börja runda av. Ett år av både med- och motgångar, blod, svett och tårar. Jag ska inte säga att det var lätt, för vissa dagar, eller tider på dygnet har jag bara känt att vilja lämna allt, åka hem till Göteborg och hoppas att allt blir bra igen. Tyvärr är det inte så enkelt. 

Jag är vuxen nu. Att ta egna beslut, runda av skolan till något positivt och börja leva på riktigt. Men även om skolan är över kan det vara bra att veta vart jag sedan kommer att hamna. När jag flyttade ner i somras så hade jag ingentind. Bara Stoffe. Inget jobb och framförallt inget beslut ifall jag hade kommit med på speditörsutbildningen eller inte. Sen gick det hela fort. I varvet på bara några dagar stod jag med både jobb och intagningsbeskedet. Oron släppte lite lätt, och man kunde mer eller mindre börja planera och strukturera vardagen. Och kort efter skolstart så fick vi en ny lägenhet mitt inne i Helsingborg. Just då fanns det inte mycket att klaga på. 

Det är nu när man tänker efter över hur tiden bara försvann. Från att ha flyttat ner, börjat skolan till att om 3 dagar ta examen och om en månad åka till Japan. (Japan blir ett inlägg för sig om ett par dagar   ) Hur sjutton kunde allt detta hända så fasligt fort? Igår var det ett år sedan jag avslutade mitt jobb på Kärralund, och jag har många gånger saknat platsen. Alla barnen. Lärarna. Men framförallt Annette. Våra tokiga, glada, idiotiska och ledsna stunder. För på dagen igår, så stod jag bara grät. Jag hade intalat mig själv att det skulle gå piece of a cake, men ack fick man för det. Det var jobbigt att säga hejdå till något som stått en så nära, så länge och så bra. Och precis samma känsla känner jag nu inför examen. 

När jag flyttade hit så hade jag bara Stoffe som sagt (Bara och bara, han är världens bästa ändå   ). Och nu ska jag lämna en fantastisk klass, där man har träffat nya vänner, och bekanta, som man kanske inte kommer träffa igen. Även om vi bor i samma stad, så lär vi säkert springa på varandra någon gång, och konkurrenter lär vi också bli i den kommande branschen. Men ändå känslan att lämna tryggheten i gruppen, för att sprida sin vingar till ett nytt äventyr och ett nytt kapitel. Jag hoppas att tårarna håller sig borta på tisdag, för då vill jag bara njuta av att jag klarat av utbildningen över förväntan och fått en hel drös med nya vänner. 

Så vad händer sen? Jag jobbar på Klimat fram tills Japan i juli, kommer hem i augusti, och sen är det tomt. Jag ansökte till Transportlogistiker på Yrkeshögskolan som en backup ifall jag kände att jag ville studera lite till, men i nuläget så vill jag bara jobba. Få in rutiner i det riktiga vuxenlivet med heltidsjobb, sena kvällar, långa sovmorgonar på helgerna och ta livet med klackspark. Att studera kan jag inte riktigt påstå är lockande, men finns det inget annat, så måste jag ha en inkomst, så lån och studiebidrag har jag funkat än så länge, så varför inte igen?    Haha. Skämtåsido, jag får hoppas på det bästa att det dyker upp något som tar mig med häpnan.

Det var allt för idag. Lördagsmorgon har startat med sol, så det är bäst att väcka Stoffe så vi kommer utanför lägenheten och njuter av den. Ikväll har dom sagt att det ska bli regn, så man får allt passa på. 

Ha en trevlig lördag!   

Så sant som det är sagt. Imorgon förmiddag går färden upp till mitt fantastiska Göteborg. Jag har nog aldrig haft sådan här hemlängtan på ett bra tag, och det känns så bra att få komma hem. Bara tanken av att möta spårvagnarna, de blå bussarna, havslukten, panikslagna människor i Nordstan och min familj å vänner, gör det värt att skippa sovmorgonen för att köra uppåt. Jag känner att en lugn och rofylld helg med nära och kära behövs i dessa tider som är nu, för som jag skrev senast är motivationen rätt så låg, och vad passar då inte bäst med att ladda upp batterierna som mest, där jag känner mig som lugnast? Och jag kan inte säga annat än att Göteborg, fy sjutton vad jag kommer njuta av dig!

Största anledningen till att vi åker upp just imon är ju för att lillasyster tar studenten. Tänk vad tiden går fort! Imorgon är det exakt 5 år sedan det var min tur, och nu ska det bli fantastiskt att se lillasyster slänga sig ut i det vuxna livet. Som hon kämpat för att komma ända fram. Jag får gåshud när jag bara tänker på det hur roligt det kommer bli imon. Dock hoppas jag regnet håller sig långt ifrån Göteborg, framförallt Partille. Kan inte riktigt påstå att jag är så sugen på regn, men kan meddela att paraplyt är väl nerpackat och nära till hands imorgon om det så skulle behövas   

Om vi skulle återgå till förra veckans firande, av just examen för Stoffe, så var han mer än nöjd. En godkänd ingenjörsutbilding och en härlig kväll tillsammans med hans familj på restaurangen Kol inne i stan. Även om det var en överraskning att möta upp dom där, så var den perfekt för honom. Det var en trevlig middag och senare fick han som han ville, chips i soffan med joggingbyxor. Vad ska man säga liksom?   

Annars rullar det på. Maj blir juni på måndag, och nedräkningen till examen börjar på riktigt. 16 dagar från och med den 1 juni, och jag kan säga att jag längtar. Som jag längtar! Det är inte längtan att lämna klassen, utan längtan att slippa plugga ett tag. För de senaste veckorna har varit brutala, and it still are. Så den 10 juni, när sista tentan är gjord, då kan de mesta av bördan falla ner från axlarna. Och jag kommer känna mig som en prinsessa. Jag kan iallafall sova som en! Att lämna klassen känns dock lite jobbigt för nu har vi blivit en härligt grupp. Vi skrattar, vi gråter, vi tjoar, vi skriker men framförallt, vi har roligt. Kan ju säga att turen är ju att de flesta bor ju här i stan, så det blir inte svårt att få träffa någon efterhand, vilket känns bra! 

Nää, nu får jag nog runda av. Kvällen ska börja, plugget tas det en paus ifrån resten av kvällen och soffan kallar. Bättre kan det nog inte bli!   

Fortsatt trevlig kväll!   

Kan ju inget annat än att säga att vårens alla blommor är ju bara så fantastiska!  

Nöjd nyexaminerad pojkvän och en väldigt stolt flickvän <3

Helgen började med en fin start. Min fina vän Alvina kom på snabbvisit. Så lång tid som går mellan våra träffar så blir de så himla mysiga och bra när vi väl ses. Munnen går i ett, och kärleken bara sprutar. Älskade Alvina <3

Japan närmar sig med stormsteg och all diverse packning ska börja införskaffas. Vi båda behövde framförallt ett par riktiga skor inför vandringar och dylikt, så vi fick äntligen köpt ett par så vi kunde gå in dom. Like twins i princip. Stoffe fick även ett liggunderlag, och vi inhandlade även ett tält som måste testas innan avresa. Ibland är det bra med sparade pengar och bidrag   

Fantastiskt fina Rhododrendron hittade jag påvägen hem från skolan!

De säger att man blir som man umgås, så älskling, vad är din tanke? ;)

Just nu har Sofia en fantastisk tävling.

Se till att få en lott du med och var med å tävla om något av nedanstående smycken   

Kopiera texten för att komma direkt till Sofia och tävlingen: http://bian.bloggplatsen.se/2015/05/25/11105200-smycketavling/

Jag hade gärna velat vinna nr 3 å 6