Ytterligare en vecka har gått förbi med rasande fart och jag kan faktiskt erkänna direkt. Jag har inte varit stark denna veckan. Energin har verkligen legat på noll och jag har inte riktigt kännt mig fast på livet. Motivationen till att göra något har slutat med att man till sist fick tvinga sig upp ur sängen vare sig man skulle till skolan eller inte. Skoldagarna har varit två stycken just denna veckan, vilket då har resulterat till att jag har haft massa ledigt. Dagar jag har kunnat göra hur mycket saker som helst på, men det har med andra ord runnit ut i sanden så fort tanken slagit mig. Tråkigt, fruktansvärt tråkigt.

Jag ska iallafall klappa mig själv på axeln då jag kommit iväg och tränat tre dagar på gymmet iallafall, och det är guld värt. Man kunde tro att energin gick upp lite med tanke på träning, men icke. Det blev rätt gott att lägga sig i soffan efteråt och slökolla på tvn samtidigt som man funderade över dagens planer, som mest bara flöt iväg. Jag hoppas på skärpning till nästa vecka. 

September kommer bli en lång men fartfylld månad, och mörkret har redan satt sina spår. Energin försvinner dels även hur vädret håller i sig. Ena dagen regn och andra dagar strålande sol med låga temperaturer. Med andra ord tappar man mycket motivation bara pågrundav det. Trist, men sant. Hösten brukar vara mörk och lång. Dock hoppas jag att den kommer bli fantastisk. Jag har det rätt bra i skolan, en härlig klass som verkligen vill något lika mycket som jag, och en underbar sambo vid min sida. Jag har det rätt bra, även om man hamnar i svarta hålor ibland. 

Så nu denna veckan får jag allt försöka antränga mig lite mer. Ta skolan lite mer på allvar, lägg in lite fler träningspass och korsa fingrarna att jag kan komma ett snäpp piggare, men framförallt att jag ska ha roligt. Det är det viktigaste. Både på tisdag och torsdag är det lite jobb som gäller. Terminalen har frågat mig om jag kände för lite extra jobb. Både administrativt och lite truckkörande. Med hjärtat i halsgropen så är truckkörandet inte min starka gren, och jag har faktiskt haft lite ångest i helgen över det, men lite pepptalk från Stoffe så ska jag allt se till att jag kan jag med. Även om den är fruktansvärd så har jag dels kortet (önskar dock att vi hade mer träning när vi väl tog det i höstas). Men men, lite annamanna i mig, så ska det nog också funka. Lite extra cash i fickan när man är student kan man ju inte tacka nej till. Framförallt inte när hösten kommer bjuda på många go' bitar. 

Det var allt som fick sägas idag. Vi hoppas det bjuds på något dåligt på tvn ikväll så man kan lägga sig tidigt. Eller nja, jag är inte så trött egentligen, så vi får väl se hur länge man orkar sitta uppe. Annars blir det nog en film. 

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Efter tre fullspäckade dagar i skolan med teambuilding kan jag mycket väl förstå att man blir trött. Idag fick vi äran att sluta 10;30 för att vi var klara med alla dagens bestyr och det tackar man ju inte nej till när det är fredag. De senaste dagarna har bjudits på mycket skratt, utbyten, humor och lära-känna-dina-klasskamrater övningar. Man undrar alltid hur ens klass ska vara när man börjar skolan på något nytt, och jag är positivt överraskad. Även om man kände 5 stycken sen innan, vilket var som sagt en trygghet, så känns det redan nu att det kommer bli ett kanon år. Och för att citera H's kommentar igår: "Vi är inte här för att tävla mot varandra, för detta är ingen tävling, men även om vi blir konkurrenter, så är det störta målet att vi ska hjälpas åt att klara detta tillsammans. Ända in i mål!" En kommentar som satte pricken över iet. Perfekt! För det vill ju alla, att klara av utbildningen. Och det var därför jag var lite skeptiskt till att börja skolan igen på högskola nivå. Men jag tror att vi speditörer har lite försprång och mer fakta i bagaget, så vi kan stötta de andra lite mer, och köra ända in mål. För detta ska jag klara. Nu kör vi!   

Jag hade inte tänkt och skriva så mycket mer idag. När jag var hemma runt halv ett efter en stund på stan med Ina och Jennie, så däckade jag på soffan. Jag åt lunch, satte väckerklocka för att jag tänkte gå och träna efter att maten lagt sig, men tvi fick man för det. Vaknade för en stund sen, och Stoffe skickade precis meddelande om att han var påväg hem. Så ja, Lisa är sååå trött. Det blir inte många knop ikväll mer än att dega i soffan. Kommer nog somna till första, tråkiga programmet på tv om inte annat. Haha.   

I helgen är det HX-festivalen här i stan, så vi får se om vädret håller sig i sig så man kan gå runt lite och lyssna på lite musik. Hade varit trevligt!   

Ha en go' fredag och en fantastik helg!

Igår började allvaret igen. Jag hade både intalat mig själv och andra att jag aldrig skulle sätta min fot i skolan igen efter speditörsutbildningen. Men ack fick man för det. Jag skulle inte ha sagt så, för nu sitter jag här och laddar inför tre fullspäckade dagar i skolan med teambuilding, diverse information om kommande året, utdelning av datorer och andra små saker som ska hjälpas igenom ytterligare ett år i skolan. Jag kan erkänna att det kändes lite hårt att dra sig till skolan igår, för målet med det året i skolan var ju att börja direkt att jobba. Och helst i Göteborg. Men Stoffe har anställning här i Helsingborg ett bra tag framöver, och jobben kommer inte till en själv, så jag beslutade att tacka ja till utbildningen och får nu dra mitt strå till stacken. (Med mycket pepp ifrån Ina och Jennie!   )

Det är inte så illa egentligen. Utbildningen jag går på nu heter Transportlogistiker och är, kan man säga en vidareutbildning ifrån speditör. I slutändan blir jag högre satt i transportbranschen, men även mer betald. Och pengar är något jag minst sagt inte tackar nej till. Det kan man ju faktiskt inte ha för mycket av. Det bubblar med blandade känslor i kroppen av att behöva gå i skolan för att man har liksom vant sig lite att jobba nu i somras, och Stoffe jobbar ju. Då valde jag skolan igen. Jag vet att tempot kommer bli pressat, studietakten kommer att stiga graciöst mycket och informationen på föreläsningarna kommer vara betydligt tyngre. Det jag fasar mest över är nog juridiken. Jag är inte alls förtjust i regler och lagar, även om de är bra att kunna. Ja, ni fattar nog grejen. Första intrycket av klassen igår var positiv. En riktig gott-och blandat påse med olika kunskaper, personligheter och erfarenheter. Och tacka gudarna att Ina, Jennie, Sarah, Filippa och Cami är med. Järngänget från speditör som hänger kvar. Ja, men det kommer nog gå bra. Man får ge det lite tid, och inte bara en dag.   

Fast jag måste ju säga att jag saknar Japan lite. Eller ganska mycket. Inte själva värmen i sig, för den var lite to mucho, men bara friheten, semestern, äventyret och upplevelsen. Det var liksom lycka ända in i själen. Grådassiga Sverige tröttnar man väldigt snabbt på tyvärr. Det känns som om hösten redan har kommit på besök. Till och med julen är här snart. 4 månader till julafton var det igår. Haha. Ingen rolig tanke. Vart tog sommaren vägen? 

Nu avrundar jag för mig, och ska se om Stoffe har placerat sig i soffan för att kolla på något dåligt tv-program   

Ha en fin kväll!

Måndagen började med strålande sol och lite blåst som nu lätt gått över till sprudlande regn. Fantastiskt vad denna sommaren har gett mycket sol. Eller inte.. Jag ska ju inte klaga när hela Japanresan var rena rama solsemestern, och när vi kom hem var sommar Sverige igång. En stund iaf.

Precis som helgen har bjudit på. Och jag erkänner att det blev ett par dopp i havet också. Antagligen de sista doppet för iår. Svalkande och lite smått kallt. Vi spenderade helgen på Stråvalla camping hos mammsen där lördagen bjöd på lite kalas för mig när jag nu fyllde år på annan ort. Mina fina vänner Anna å Sandra kom förbi. Monica, Lennart å lillebror Simon var på plats och självklart mammsen, Stoffe moster och Gunnar. Perfekt enligt mig i strålande solsken. Hemmagjorda och grillade hamburgare och en marrängtårta med lemoncurd, grädde och färska jordgubbar. Jag levde loppan i helgen. Med massor utav människor som ligger mig varmt om hjärtat. För som vanligt så gör de ont att lämna något så gott som just detta. Men men. Man kan som sagt inte få allt. Man kan få lite om inte annat.

Strax kommer Stoffe hem och då blir middag. Idag började skolan igen, men det berättar jag mer om imorgon när jag är ledig.
Ha en trevlig kväll!

Det är något speciellt med att komma hem ifrån scoutläger. Man hamnar lite i en såkallad deprissionsbubbla. Det var liksom så fritt i Japan. Solen strålade dagligen, temperaturen var överflödig, man kunde köpa vad man ville när man ville, träffa nya människor oändligt många gånger utan att tröttna, men framförallt, man var ALDRIG ensam. Nu på hemmaplan så känns det bara jobbigt de få timmarna som man är hemma ensam. Det finns liksom ingen impuls att lyfta luren till att skicka iväg ett sms till någon kompis, eller ringa någon för att träffas. På ett scoutläger är det mer normalt att man bara hänger ihop med någon som man träffade kanske vid kvällsborstningen av tänder eller i middagskön till matsalen. Sådär enkla grejer som inte är så enkla i det verkliga livet. Tråkigt, men otroligt sant. 

Jag är nog inte den enda som känner såhär, vi är nog flera stycken. För att vara scout, det är något speciellt. Något helt alldeles, alldeles underbart. Framförallt de stunder när man åker iväg på okända platser och gör lite som man själv vill, och inte har något att tänka på mer än att vara uppmärksam när det är mat. Mat är viktigt.   

Hade tänkte att slänga in ett inlägg direkt när jag kom hem, men jag skyller på depressionen. Lusten hade försvunnit, men jag lovar att det kommer ett bättre inlägg en dag om resan i Japan. Den är värd att minnas, men framförallt, den är värd att berättas. Dock behövde man nog mer eller mindre vara där för att verkligen uppleva känslan över att vara i just Japan. För Japan är ett speciellt land, MEN mycket fint. Jag ångrar inte min medverkan på varken lägret eller rundresan, även om resfebern tog järnhand över mig, så var det värt det. Kan inget annat än att le när man kollar igenom sina egna, eller andras bilder. För just där, i Japan, där har jag varit. Det ni!   

Nu tänkte jag inte säga så mycket mer för stunden. Ska strax köra iväg till Viken för att unna mig själv en egenstund och ompyssling. Igår klippte jag håret, vilket var en realese (kunde inte komma på ordet på svenska!!?). Lite kortare, lite fräschare. Jag blev nöjd. Framförallt när det bara kostade 200;-. Man tackar inte nej då.    Och ikväll, eller när Stoffe har slutat jobba så drar vi uppåt Göteborgshållet. Till lilla mammsen och hennes camping. Det blir lite firande av mig då jag fyllde år under resan, men även lite kärt återseende av goda vänner och familj. Fantastiskt!

Ha en fin fredag!  

Man kan tro att det flesta länder har ett välfungerande Wi-fi men när det kommer till Japan och deras teknologiska spedition så är det något som bryter tråden. Jag hade hoppats att få det enklare att uppdatera här på bloggen men tjii fick man för det.

Nu är det iallafall dags att börja avrunda resan. För tillfället sitter vi på Bangkoks flygplats sen cirka 5 timmar tillbaka och har lika mycket tid kvar. Första flygresan från Osaka hit var väldigt smärtfri och gick snabbt. Hoppas däremot att från Bangkok till Kastrup är lika så. 10 timmar på flyget och i nattetid så hoppas jag kunna så rätt så bra. Men även sömn eller inte så lär man nog vara rätt sleten vid hemkomst imorgon.

Man har lämnat ett fantastiskt land bakom sig med många minnen och tankar. Det kändes i hjärtat att behöva åka hem, men det är dags att börja den riktiga vardagen igen. Stoffe börjar jobba på torsdag eller fredag. Allt beror på hur vi mår när vi väl kommer hem.

Lovar att slänga in ett längre och förklarat inlägg när det är riktigt Wi-fi och en data. Liiiite lättare då kan jag meddela ;)

Tjohej så länge!

Att vara scout har sina goa stunder. Och framförallt när man inte firar sina födelsedagar som alla andra. Förra året var de nog första gången på måååånga år som det firades på hemmaplan. Annars har det alltid varit på läger. Som idag. Fast i olika länder och för tillfället i Japan. Jag kan inte påstå att 24 år är någon big deal. Hade dock önskat mig en tårta å lite riktig mat, men vi får väl se hur det blir med det.

Annars rullar allt på i värmen. Imorgon är det avslutningsdagen och på lördag natt börjar deltagarna dra sig hemåt eller på fortsatt rundresa. Vi IST får lämna söndag natt som tidigast, men min patrull har valt ett tåg vid åtta tiden. Så det blir de sista dagarna i Osaka och Kyoto som det ser ut nu. På tisdag flyger vi hemåt igen. Blandade känslor, konstigt och lite skräckinjagande att återgå till det vanliga.
Det ska bli skönt att få träffa mamma igen iallafall. Hon kommer ner samma dag vi kommer hem nämnligen på onsdag, och då hoppas jag hon kan laga något riktigt mumsigt till oss. Bara jag själv slipper laga den, för utanför lägenheten lär jag inte komma den dagen mer än att handla mat. Hemresan tar cirka 26 timmar och jag vet att det kommer inte bli mycket sömn.

Nu ska jag försöka leta upp något ätbart som en glass i denna heta värmen.
Ha det gött!

Dagarna bara rullar på och vi ska snart avsluta vecka två i Japan. Countdown till Sverige är 10 dagar och jag kan erkänna att det känns bra. Värmen är stundtals fruktansvärd då temperaturen kan ligga på över 45 grader. Häromdagen var det värmerekord i Yamaguchi Prefekturen med 51,6 grader. Man verkligen kände hur huden riktigt kokade. Tyvärr finns det inte riktigt så många skuggplatser men det funkar okej.

Då maten fortfarande är katastrof enligt mig då längtar man något så in i bomben mycket efter rundresans sista dagar i Osaka och Kyoto. Lite AC och shopping skadar absolut inte. Men inte minst en riktig måltid. Då jag fyller år om fyra dagar så ska vi fira ordentligt på Hard Rock Café i Osaka med en riktigt fet köttbit. Man kan ju säga att de levererade rätt så fint i Tokyo när vi var där så jag tvekar inte på att det kommer bli likadant. Kött é gött helt enkelt!

Deltagarna trivs som fisken i vattnet på campsite och man riktigt ser glädjen i ögonen på dom hur det lever livet. De har mycket program och aktiviter att göra och välja på så de sitter för de mesta aldrig lottlösa. Mycket vatten på det så klarar de sig fint. Vi som är IST försöker göra det bästa vi kan gör att de ska ha så roligt som möjligt och det känns som om vi har lyckats bra än så länge. Om vi ska tala om just den Japanska organisationen så får vi ta de en annan gång. Det är tur att Sverige är såoass godhjärtade och vana vid sådana här jamboreer så vi kan hjälpa till mer än vad det egentligen behövs. Utan de skulle nog hela lägret gå under. Så dåligt planerat är det tyvärr. Men men.

Nu är klockan snart 21:00 och jag tänkte dra mig mot tältet för att sova. Ska nämnligen upp och jobba klockan 05:00 imorgon bitti ett par timmar. Pigg och alert gäller det att vara då.

Hoppas ni har det bra i Sverige. See you soon!
Puss å kram!

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]