Med knappt 20 dagar kvar till jul så börjar "julstressen" faktiskt lägga sig. Iallafall hos mig. Julklapparna är klara och det är nog första året på väldigt länge jag ska slippa stressköpa med expressfrakt eller ta mig ut till Väla där rena rama kaoset blir värre och värre för varje dag vi närmar oss jul. Nu återstår bara inslagningen av alla klappar, men det tar vi en annan dag. Ibland känns det lite onödigt att göra dom fina när de så tätt inpå ska slitas upp igen. Men det är väl meningen att själva inslagningen ska vara själva julklappen. Inte innehållet. Haha. Tror knappast det va. Dock så Ä L S K A R jag julklappar. Jag vet inte riktigt varför, men min kära mor har gjort det lite till en grej de senaste. Sen jag flyttade hemifrån kan jag få små grejer så som tandborste, tandkräm, potatissticka mm. i olika paket, mest för att det ska vara mååååånga paket. Det är nog mer min grej. Att det ska vara många. Och bara till mig. Är jag åpen då?!   

Jag ska inte ljuga att vi senast idag var på Väla och i mitt huvud var det = kaos. Men det var inte för några julklappsinköp som tur var. (Stoffe ska dock dit och få klart sina julklappar till mig, men det får han göra så gärna själv   ). På fredag nalkas det nämligen julfest á lá Klimat Transport, och min kära pojkvän behövde sig en ny skjorta. Så nu säger vi check på det. I veckan ska både han och jag till frissan, och han fick även bokat en tid hos barberraren. Galet vad mycket man ska göra för en kväll, men är det fest så är det fest. Eller? Eftersom de senast två åren har bestått utav pluggande så har jag faktiskt aldrig varit på någon julfest. Iallafall inte med någon av de arbetsplatser jag haft de senaste åren. Så detta blir den första, men absolut inte den sista. Extra roligt att Stoffe ska med faktiskt. Han vet hur det är på jobb för mig. Galet, rogivande och ännu mera galet. Jag tycker om mina kära kollegor väldigt mycket, men att vara enda göteborgaren på det stället kan ibland vara frustrerande. Att skånska är ett språk för sig har verkligen visat sina bristningar. Eller så är jag bara trög. Jag tror det är en blandning om jag ska vara ärlig. Och sen att det är så rogivande att skrämma folk, ja, det är också en form av tröghet. Vi kan också kalla det elakhet, men det är ofta på mina villkor och jag tror även att jag OFTA förtjänar det. Jag vet inte riktigt. Haha. Jag står fortfarande rak och lär inte sjunka än när det kommer till det iallafall.   Så ja, det kommer bli mycket trevlig kväll med jobb och jag hoppas Sundspärlan är redo för oss!

Helgen har ännu en gång tagit stormkliv. Söndagkväll, andra advent och Lisa är redigt trött. Gårdagen bjöds på ett tidigt träningspass på gymmet för mig medans Stoffe låg hemma och sov, ett besök i stan där Stoffe skulle fika med en kompis och jag gjorde klart julklapparna som sedan avslutades på Fredriksdal där det var den årliga julmarknaden. Mitt allra första besök på Fredriksdal var mycket uppskattat. Dock var det riktigt mycket folk överallt som trängdes och skulla fram först, men bortsett från det är jag mycket nöjd. Hela parken var upplyst av marchaller när mörkret började lägga sig, julsånger hördes lite här och där, och stämningen var magisk. De fanns en hel del att köpa i de olika marknadsstånden men att köer existerade visste nog inte många. Hem kom vi med en härligt god whiskey ost och den fick jag armbåga mig fram för att köpa till sist. Annars tyckte vi allt det var mysigt att bara strosa runt och njuta lite extra av livet. 

Mer än såhär blir det nog inte för kvällen. Jag tänkte börja förbereda årets julkort lite smått innan kvällens Beck film börjar. Dom är ju så bra   

Ha en fortsatt trevlig adventssöndag så hörs vi!

När andra ljuset brinner
är snart Lucia här
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär