Adventshelgen är här. Decembermånad intas om ett par dagar. Och sommaren är mer eller mindre förbi. Dom där brunbrända benen är ett minne blott, men jag tror jag är redo. December, hit me!

Efter en snabb tripp till Malmö imorse så känns fredagen rätt så bra. Ikväll ankommer ett fin besök till Helsingborg. Mina fina vänner Anna och Sandra kommer hit och hälsar på oss. Det känns himla skönt att äntligen få visa upp vart jag bor men framförallt att få träffa dom. Det går ju ett tag mellan varje träff nu, men varje gång är en glädjande stund. Vad helgen kommer bjuda på har vi ingen aning. En fika på Ebbas fik finns iaf med i planeringen då jag fick presentkort där när jag fyllde år utav dom. Annars får vi se vad helgen bjuder på   

Lägenheten är nystädad. Stoffe kom precis hem ifrån ett kafferep hos sin mor, så nu tänkte jag be honom hjälpa mig med julgardinerna i köket och uppsättning utav julstjärnorna. Det är ju som sagt dags   

Jag hade behövt plugga lite till innan jag kan gå på helg. Lisa har inte riktigt fått till några bra pluggstunder den här veckan, och tentaveckan är inom kort. Men det ska nog gå bra. Jag är inte nervös iaf, vilket jag tar som en positiv känsla!

Bjuder på denna bilden Jennie tog när vi körde truck för ett par veckor sen. Say hello to my new friend    

Måste även berätta om turen vi hade på Hemköp. I veckan hade dom kundkväll och bjöd alla kunder på lite mingel mm. Lotter delades ut, och vi fick tag på två stycken. Tidigare idag när jag gick dit för att handla tänkte jag ifall vi hade vunnit något (vilket vi ändå inte brukar göra) och letade ivrigt efter skyltar som visade numrena. Framme i kassan hittade jag dom när jag skulle betala. Så gissa vilka som vann en påse fylld med matvaror?   

Annars så säger jag trevlig helg, och ha en fin första advent   

Jag lyckades. Jag klarade det. Jag tog truckkort! När man får tillgång att ta det via utbildningen, så hade absolut ingen återvändo. Det var bara att ladda batterierna och förbereda sig på de värsta. Eller de knäppaste. Tanken över att jag någon gång skulle köra truck har aldrig slagit mig. Och som sagt så hade jag inget val här, utan det var bara att pallra sig ner i fredags till Malmö för att visa hur monstrena skulle äta upp mig. Truckarna var inte små, de var inte mellan. Det var gigantiska. MEN det gick hur bra som helst. Teorin var lite osäker i början, men jag var godkänd med mycket marginal och bara det gjorde allt lite enklare. När man väl satte sig i en av truckarna så var som att köra bil på något sätt. Fast bilar kan dock inte bära en EUR-pall på motorn, men bortsett från det så kan säga att det var samma tankesätt.   Jag och ett par till i klassen ska ner till Malmö igen om två veckor och göra klart en övning som vi inte hann med. Men redan nu är ju kortet redan vårat. Härlig känsla! Så nu får man hoppas få tillgång till att köra lite truck på praktiken. Innan dess hade jag gärna velat se bilderna Jennie tog i fredags när vi körde trucken.   

Och på tal om praktik. DHL tog tyvärr inte emot förslaget om att dela upp praktiken. Så jag valde bort dom och tog SCT Transport AB som mitt första val. Jag ska dit imon och få papper påskrivna och vänta in januari. Stoffe är ute på sin praktik nu, och jag kan inte säga att jag inte är sugen på det med. Han verkar ha det väldigt bra, och det är ju så det ska vara. Jag hoppas få det lika bra!   

Helgen passerade lika fort som den kom. I lördags bytte vi däck på bilen och åt middag i Hässlunda hos Stoffes föräldrar. Och igår var det tvätt och städ dag. Vi fick även upp lite tavlor på väggarna och bordet vi tog ner från Göteborg förra veckan. Nu känns det lite mer hemtrevligt här hemma. 

Idag börjar jag inte förän halv tre. Lite drygt att gå en hel dag hemma, för att sedan åka in till skolan för en timmes lektion. Vi ska ju dock på studiebesök i Helsingborgs Hamn. Hoppas bara på att vädret lättar upp sig lite. Grått och trist har det varit alldeles för länge, så lite sol hade ju inte skadat i hösttider   

Fram tills skolan ropar så blir det lite hemtenta i Word, lunch, en dusch och packa träningsväskan. Jag har äntligen fått med Stoffe till gymmet, så nu kanske det blir lite roligare att träna. Slippa träna ensam med andra ord. Det finns ju ingen ursäkt när gymmet ligger 2 min hemifrån. Så nu ska vi allt ta itu med det innan julkilona knackar på   

Ha en trevlig måndag!

Jag började inte blogga för att göra narr av folk, eller göra andra avundsjuka över hur bra jag mår just nu. Till största delen när den skapades för ca 1,5 år sedan, så var det inför min resa till Canada. Det var här jag ville dela med mig av den mest fantastiska resa jag någonsin gjort. Familj och vänner som inte hade Facebook hade en möjlighet att se vad, och hur resan gick till. Det var väldigt uppskattat och nu i efterhand kan till å med jag blicka tillbaka på både bilder och texter jag skrev när jag var i the big apple och på ett canadensiskt läger mitt ute i ingenstans. En bild säger mer än tusen ord, men det är rätt så trevligt att läsa vad som egentligen hände också. 

Så 1.5 år senare sitter jag fortfarande fast i bloggen. Lite sämre uppdateringar, men den är kvar. Och jag tänker varje dag att "Idag kanske jag borde skriva något", men när man väl kommer till kritan så lägger man ner det. Efter flytten ner hit till Helsingborg så tänkte jag att det kunde vara en rolig grej att visa upp hur jag har det. Det finns dagar då jag mår som en prinsessa, men det finns även dagar som jag mår dåligt. Och Facebook är inte en blogg. Det är mer än grej man lägger upp bilder och statusar på hur livet borde se ut. Därför ville jag fortsätta blogga. Jag tänker iaf inte sluta skriva här, jag kommer mer eller mindre hoppas på att börja skriva lite mer. Efter de senaste inläggen fick jag ett par käftsmällar, och det mesta förändrades. Så nu känner jag att det finns varken tid eller kraft till att lägga på såna människor som inte kan glädja sig för andra. Jag ska allt visa dom att jag duger precis som jag är och jag kan också vara lycklig.  I´m still a human! 

Slut på det tråkiga. Dags att ta något bra istället. För i skolan går det bra. Känns det som iaf. Det har redan gått två månader på utbildningen och snart börjar slutproven i kurserna. Tre stora prov på samma vecka känns rätt så nervöst. Det är mycket som hänger ihop med varandra, så proven lär vara detsamma. ADR-utbildningen är gjord, Truckutbildningen med uppkörning sker på fredag (plugga till det bör jag göra nu istället för att sitta här) och tullhantering om två veckor. Jag är på gång!   

Efter jul, den 7 januari, går vi ut på 8 veckors praktik. Och att söka praktikplats har inte varit det lättaste kan jag säga. De första veckorna i oktober när jag satte igång för att söka så blev det blanka nej från ett XX antal företag. Det kändes riktigt jobbigt. Flera klasskamrater kände likadant. Men sen fick en efter en ett ja. Och då även jag! När man frågar om praktikplats vill man ju gärna inte vara den jobbiga praktikanten. Så det första stället jag fick bokat möte med var DHL. Ett stort företag som finns i hela Sverige. Det kändes precis som en arbetsintervju, och på en sån verkar jag aldrig ha lyckats med tanke på att det har inte hört av sig efteråt   Men här gick det alldeles utmärkt. Dagen efter fick jag ett mejl där jag var hjärtligt välkommen som praktiktant hos dom. YIHOOOO!! Samma dag fick jag bekräftat att jag skulle på möte hos ett annat företag, SCT Transport för praktik. Så idag var jag där och pratade med dom. Jag pratade öppet och var ärlig, att DHL har erbjudit mig plats, men eftersom de är rätt så stora, så är jag lite osäker. SCT är lite mindre, jag får en egen plats med skrivbord och dator, men även chansen att ställa så många dumma och bra frågor som möjligt. Här kanske jag har chans att få jobb, för här kan jag få chansen att lära mig. DHL var vana vid att ha praktikanter, och med tanke på storleken kommer det ta ett tag att lära sig varje avdelning, och när man väl har lärt sig den så är det dags för nästa. 

Jag är alltså lite kluven. Jag kan inte riktigt bestämma mig. SCT kom med idéen att vara fyra veckor hos dom, och fyra veckor hos DHL om de gick med på det. Min lärare tyckte också det var en bra idé. Jag måste bestämma mig denna veckan iaf. Satan vilket lyxproblem egentligen!  

Det var nog allt jag hade tänkt att säga idag. Förmiddagen har bestått utav utläsning av Fredrik Backmans bok "Min mormor hälsar och säger förlåt". Han har ju släppt en ny bok som jag har hintat min kära pojkvän att jag vill ha i julklapp. Så det var nog bra att ha läst ut denna innan man kan börja på nästa. Hihi. 

Resterande eftermiddag går till truckteori. Som sagt har jag uppkörning på fredag, vilket jag är sjuuuukt nervös över, men det ska nog gå bra! Alla har väl sett en galenpanna köra truck eller?   

Ha en fortsatt strålande tisdag!

Med dig vid min sida, så klarar jag nog allt     

Att flytta ner till Helsingborg var ett stort steg i en riktning som betydde att något annat fick lämnas kvar. Jag velade många gånger innan jag till sist bestämde mig för att; tacka nej till ytterligare en termin på Kärralundsskolan, frysa dåvarande gymkort i Göteborg, packa ihop mitt rum och flytta till en helt ny stad. Jag må vara stark på utsidan, men fy tusan vad jobbigt det kändes i hjärtat. Känslan att veta att jag varken har jobb eller antagen i skolan värkte, och att jag skulle flytta ifrån mina fina vänner. Det gjorde ont. Idag gör det fortfarande lika ont. Men som jag skrev senast här, så har jag både jobb och jag trivs bra i skolan. Men jag känner ändå att det är något som saknas. Allt är ju bara ett telefonsamtal ifrån. Så himla svårt lär det egentligen inte vara. 

Jag har nog känt såhär ett tag nu. Det bubblade nog upp mest nu i helgen när mammsen var här på besök. Även om vi nästan alltid gick om varandra hemma, så visste man att vi var nära. Jag antar att det är nu när vi inte ses lika ofta, som man saknar varandra mer. Jag uppskattar iaf dessa stunder så mycket mer. Som denna helgen. Det var väldigt trevligt att något ont kan få något gott som det plötsligt blev. Jag fick visa upp hur vi bodde, i den nya lägenheten och bara ströa runt på i stan och turen till Helsingör. Som sagt, det är de här små stunder som man blir som lyckligast. 

Helgen var väldigt mysig och trevlig, samtidigt som turen till Helsingör hade gäster som min morbror och gudmor som även dom hade en weekend i Helsingborg. Detta var precis vad jag behövde.   

Jag saknar mammsen redan. Och hon lämnade Helsingborg för knappt två timmar sen. De är tur att jag inte bor längre bort. 

Tanken var att jag skulle fått plugga lite nu på kvällskvisten, men jag damp rätt ner i soffan så fort jag steg innanför dörren efter att ha lämnat mammsen på Knutpunkten. Stoffe är strax hemma så då lär det inte bli så mycket mer åt plugget ändå. Tur att jag börjar 13.00 imon, så hinner jag göra lite innan lektionen. 

Ha en fortsatt trevlig söndag!

Bosatt i Helsingborg. Jo, man tackar. Vi är redan inne i oktober och jag har haft äran att vara skåning i snart två månader. Jag visste att någon gång skulle jag flytta hemifrån, inom Göteborgs gränser. Det sista jag trodde var att hamna så långt därifrån. Men nu i efterhand, när det mesta börjar falla på plats, känns det som ett av de bästa besluten på länge. Vem säger att Göteborg försvinner för att jag bor här nere? Ingen. En två timmars tågresa bort så är jag allt hemma igen!

Jag kan erkänna att i början av tiden här nere i Helsingborg, var jobbig. Tuff. Att komma ner till en helt ny stad där man varken har jobb eller vet om man kommer in på skolan hängde över axlarna så fort färden ner söder började. Efter en i stort sett arbetslös sommar, så fick Arbetsförmedlingen bli min vän för ett tag. Redan där slog vindarna om. En kommun brevid oss behövde timvikarier i ett storkök. En bransch jag jobbat med i fem år kunde kanske vara räddning så länge. Han på AF skickade iväg ett mejl till dom, och dagen efter blev jag uppringd och kallad på intervju. Intervjun gjord, och jobbet var mitt! Även om det vara var på timmar, med en så mycket bättre timlön än vad Göteborg erbjöd, så var det bättre än inget. Jag började gå brevid ett par dagar, och sen har jag blivit inringd då och då. Redan veckan efter anställningen hos dom kom beskedet som jag hade väntat tillräckligt länge på. Antagen på Yrkesvux på Yrkeshögskolan till programmet Speditör. Ännu ett äventyr att starta upp, vilket kändes fantastiskt. Tredje veckan i skolan är snart gjord, och jag trivs som fisken i vattnet. Det är många nya intryck och nya människor. Men det känns inte lika jobbigt längre. Utbildningen känns rätt, och ja. Vi får se vart detta leder oss senare. 

Sen jag flyttade ner till Stoffe, så har vi bott i en etta på landet. Eller vad man ska kalla de där ute bland åkrar och bönder. Dock en stor etta, men vi har ändå kännt att det har varit lite trångt. Både i gaderoberna (där jag har tagit upp 4,5 halv gaderob av 5 med mina kläder och skor   ) och i rummet. Med tanke på att vi båda studerar nu, så har vi inget ordentligt skrivbord att studera vid när vi har uppgifter att göra. Så nu, efter många om och men har vi äntligen hittat något större. Och framförallt närmare stan. Igår fick vi tillträdelse och flytten sker om ett par veckor. Vi har kvar den gamla lägenheten i tre månader till, tyvärr, men förhoppningsvis hoppas vi på att någon vill ta den redan 1 november då vi tänkt lämna den städad och tom. Men att flytta in till stan, 10 min från skolan, till en lägenhet med balkong och kvällssol, stort vardagsrum, lagom mysigt kök, ETT SOVRUM(!!) och klädkammare gör vardagen så mycket enklare. Man kan sova lite längre på morgonen innan skolan, och jag kan äntligen träna. Nu när vi bor på landet och båda slutar sent, så kan man väl inte påstå att glädjen är på topp när man kommer hem klockan sju på kvällen och ska laga mat. Tågen går ju inte så ofta som jag är van vid från spårvagnstrafiken, så ibland fuskar vi faktiskt och tar bilen. Nu slipper vi både tåg och bil, och tar bussen eller cykeln till skolan. Perfekt! 

En kort update vad som händer och vad som har hänt. Detta lär inte bli slutet, utan detta är bara början på att fortsätta skriva. För en gång skull var det skönt att skriva av sig lite. Jag vill ju gärna dela med mig av mitt äventyr   

Nu tänkte jag snart bege mig från skolan. Väntar bara på Stoffe som ska bli klar här i klassrummet brevid. Imon kör jag långdag i skolan, 8.15-16-45 Sen kör vi mot Göteborg. Träffa lilla mammsen och Tollered scouterna. Ser framemot en trevlig helg!

Tiden på Kärralund är över. I onsdags gjorde jag min sista dag och dagen var inte så enkel som jag trodde. Tårarna rann. Kramarna var överflödiga. Och jag gick ifrån jobbet med blommor, presenter och massa minnen. Ni är så fina! Tack för dessa två fantastiska år. Nu bär det av mot andra trådar!

Men först; Norge! Om isch två timmar möter vi upp våra deltagare här i Göteborg för att börja äventyret. Två veckor i Norge ska bli fantastiskt. Vi får hoppas att vädret är på våran sida. Uppdateringar kommer under tillfällena där det finns internet.

Dock var de rätt jobbigt att lämna pojkvännen imorse. Eller de var mer han som skulle upp och jobba. Jag låg ju kvar. Tur nog, så är de bara två månader kvar tills vi blir sambos. Vilken lycka! <3

Nu är de dags att möta upp första deltagaren som kom lite tidigare än planerat. Tur att vi är flexibla!
Keep reading, i'll be back!

Tjoflöjt!

Tiden bara flyger iväg. Bloggen är så gott som i liv. Det är bara att ibland är det jobbigt att länka till facebook. Jag orkar inte lägga energi till det. Men som sagt. Bloggen finns kvar, och det lär den göra. Snart börjar äventyret. Keep follow me!

Det återstår bara tre hela arbetsdagar, sen så är det dags för semester, arbetslöshet eller vad man nu ska kalla det. Tre dagar att njuta av det sista på Kärralund. De gör redan ont i hjärtat att behöva lämna ett sådant fantasiskt ställe. Eleverna, lärarna och min älskade Annette. Fortsätter jag skriva om det här så kommer jag böla som en tok om en stund. Så vi avslutar här. De tre sista dagarna kommer jag gå på lågväxeln. Bara för att jag kan, och bara för att njuta av stunden. I will miss you. 

Jag tyckte det började bli lite tråkigt att inte blogga längre. De senaste har det varit ett par inlägg då och då. Men nu inför flytt och andra äventyr som kommer hända i sommar, så kanske det är dags att dra igång på allvar igen. Lite bilder är ändrade, beskrivning och min glöd. Resan till ett två veckors upptäckande i Norge går av stapeln om mindre än två veckor. Och som förra året när jag var i Kanada, så kommer jag självklart skriva om min resa. Det kommer bara bli för er att läsa och bli avundsjuka över vad ni missar   

Ikväll blir det tyvärr inte så mycket mer att säga. En lång dag börjar lida mot sitt slut. Kvällen spenderades med mina favorittjejer. Sandra fyller år på måndag, så vi förfira henne hos mig med tacos, tårta och skratt. Tjejerna som gör allt så mycket enklare. Även om träffarna inte blir lika ofta som vi hoppas, så finns de alltid i mitt hjärta. 

We are simply the best   

Nu tänkte jag säga tack och godnatt. Imorgon är det nationaldagen, och den firas på mitt favoritställe. Apelhult.

Tjoflöjt!     

Med den största packningen hittils ner till Helsingborg så är jag på resande fot igen. Men denna gången fick det faktiskt bli tåg. Snabbt och lätt. Sista pendlingen neråt tänkte jag lyxa till det lite. Nästa gång ner mot Helsingborg blir i längre perioder och då blir det hem till Helsingborg. Det känns konstigt att säga faktiskt, men det är bara dryga två månader kvar tills jag flyttar ner. Känslan är konstig men jag är absolut redo. Kommer bli hur bra som helst!

På tal om stor packning. Med tanke på att det är långhelg och kristihimmelsfärd så brukar det alltid vara något slags läger. Och javisst gäller det även mig. Stoffes kår åker iväg med distriktet och jag fick äran att välja med. Ska bli skönt med lite långläger inför sommarens andra läger. :)

Bistron öppnade. Lisa är hungrig. Så tänkte ta något att äta. På perrongen när jag anländer står dock min fina pojkvän med en ischailatte till mig.
Trevlig helg!