Söndagar är alltid en sån dag som är seg å när kvällen väl kommer så är det närmast omöjligt att somna. Ikväll undrar jag nästan om John Blund har tagit påsklov han med. För hos mig är han inte. Isåfall skulle jag sovit för längesen vid det här laget. Men icke.

Imorgon börjar påsklovsveckan. 350 mindre elever att servera. Å jag tar ner ett par växlar. Det ska bli riktigt skönt. Jag tror Annette å Albin får sköta matlagningen så går jag å städar där man kan passa på när det nu finns tid. Visst finns det tid när hela skolan är där, men det lär la bli efter arbetstid. Och där stannar jag inte efter tre om det inte är ett måste. Hade jag fått betalt så hade det inte varit någon big deal ;)

Veckan blir iaf en härlig kortvecka. Måndag å tisdag med ordinarie arbetstid. På onsdag kompar jag vid ett för att mysa lite med Alvina innan tåget ner mot Helsingborg å Stoffe går. Påskhelgen spenderas alltså i Skåneland. Vädret ser lovande ut så de lär bli ett antal utflykter med både kanot, Danmarkstur å husbygge. :)

Näää. Jag ska nog försöka sova nu. Annars blir det en seg dag imorgon. Om inte det så blir de framförallt en trött säl plaskande i bassängen på Valhalla efter jobbet!

Tjoflöjt!

Det är lätt att gå in i vanor och se till att de fungerar bra. Allt slutar tillsist med bekvämlighet och risken att bryta vanan blir ovanlig. Men när man väl känner att det är dags att bryta mönstret för att börja om och göra något nytt så brukar det vara enklare sagt än gjort. Precis så känner jag mig just nu. 

Jag är inne på min fjärde termin på Kärralundsskolan. När jag tog studenten så var inte drömmen att hamna i bambabranschen. Men när man väl har inne en fot i köksbranschen så kan man bara tacka och buga för jobberbjudande man får. Man gick från sommarjobb till timanställning till terminsanställning. Och här är jag alltså. Bambabrud för andra året på en skola med fantastiska elever och lärare. Även om man får sig ett hjärnsläpp på vissa elever då och då så funkar allt väldigt bra. Men nu känner jag att det räcker. Bambakarriären måste få sig ett slut. Mina knän tar stryk och jag vill testa på något annat. Jag känner mig rätt klar i köket. Egentligen borde det inte vara så svårt att bara avsluta. Men när man har haft en vana att gå dit i två år för att jobba så är det rätt jobbigt att avsluta. Jag trivs som fisken i vattnet så på det sättet känns det helt okej att avsluta allt med flaggan i topp. Det är svårt att säga hejdå och sen veta att jag kommer inte tillbaka. Dock tror jag att mitt val kommer bli bra. Så jag säger med glädje, bestämdhet och gråt i halsgropen; Om 2, 5 månad avslutar jag mitt jobb som bambabrud. It's time to move on!

Så varför fattar jag detta beslut? Det handlar ju inte bara om knäna. Men jag har fått min dos av matlagning i storkök nu. Det är dags att göra något som jag vill göra. Vad vill jag då göra? Jag har ingen aning faktiskt. Allt som har med personmöten och ledarskap är välkommet. Så därför kommer jag att börja plugga till hösten. Vad är fortfarande lite oklart men det lutar åt Administratör eller Transportlogistiker. Göteborg kommer iallafall får vinka av en invånare för ett tag. Jag tar mitt pick å pack för att dra mig söderut. Helsingborg says Hello. 

Sen tre månader tillbaka kom C in i mitt liv som en räddare. Allt förändrades och ett distansförhållande tog fart. Jag som aldrig trott på distans ändrade rätt snabbt åsikt. När kärleken är tillräckligt stark för att erövra nästan allt så är distans det minsta problemet. Jag är högt över öronen så kär i denna människa att ord inte kan beskriva känslan. Det känns bra. Fantastiskt bra. C pluggar på YH i Helsingborg och har ytterligare ett år kvar. Så detta är största anledningen till att jag flyttar ner. Här kan jag träffa min fina lite oftare än bara de helger som erbjuds för tillfället. Och här kan jag även plugga. Blir det distans så spelar det ingen roll vart i Sverige jag befinner mig. Och kommer jag in på Transportlogistiker så blir det på samma skola som C. Perfekt. 

Jag flyr inte från Göteborg. Jag tar bara en liten paus. Det är dags. Och även behövligt. Jag lovar att besöka ofta! Men hur blir det då med scoutingen? Ja. Det kommer även där bli en mindre paus. Sen i höstas har det varit väldigt mycket. Och så kommer det förbli fram till sommaren. Efter det så drar jag ner ett par växlar. Scouterna will always be a part of me. Så jag kommer absolut inte släppa det helt. Japan hägrar om 16 månader så jag kommer allt hålla mig kvar på ett eller annat sätt. 

Kort och riktigt. I need a change, and it's time. Jag är redo! 

Long time no see. Jag blir bara sämre och sämre på det här med att blogga. Varje dag tänker jag "idag ska jag skriva" men sen brukar det alltid rinna ut i sanden. Jaja. Finns inte så mycket att göra åt det. Jag lever å livet rullar på för fullt. Just i skrivandes stund så sitter jag på x2000 ner till Helsingborg och C. Dags för Skånehelg hos pojkvännen. Med tanke på mitt skick, vrålförkyld, feber och huvudvärk så lär det bli en lugn helg. C fyller år på söndag så det blir tårta hos hans familj imon. Å om jag orkar så ska vi gå på Skolmässan. Har tagit steget lite längre till hösten. Antagligen börjar jag plugga. Och varför inte då i Helsingborg för att vara nära C? Så vi får se vad de har att erbjuda   

Nu tänkte jag ta en liten tupplur innan tåget är framme. Två ipren är intagna. Så jag hoppas vara lite piggare när jag är framme än vad jag är nu iaf. 

Trevlig helg!

Så. Äntligen helg. Den är efterlängtad. Och även behövd. Men nu är den här, så man ska inte klaga.
Tåget ner mot Helsingborg började precis rulla. Den som uppfann snabbtågen ner borde få en guldmedalj. Dock kostar de lite extra, men vad gör det? Mer tid att spendera med C. Jag är nöjd!
En helg i Helsingborg är alltså på ingång. Även om C avslutade sin praktik förra veckan, å begav sig hemåt i söndags, så har nog saknaden varit alldeles för stor. Att ha haft fem tajta veckor tillsammans de senaste, å sen bara kunna ses på helger är en väldigt stor omställning. Man ska vara glad över de helger som finns. Det kommer nog gå bra. Har vi tur så spenderar han hela sommaren här för att jobba. Då finns absolut inget att klaga över <3

Knäna idag har varit rena helvetet. Även om sjukgymnasten tar sin tid på veckorna känns det ibland att jag står fast på samma ställe. Jag behöver byta jobb helt enkelt. Men det är nog svårare än vad man tror. Jag får försöka hålla ut tills sommaren tyvärr. Innan det är dags för sommar så ska höstens aktiviteter vara klara. Jobb eller plugg. Jobb och plugg. Det återstår att se.

Förra helgen var jag å C på "Hundråringen som klev ut genom fönstret och försvann" på bio. Nu har jag boken i min hand. Ska bli spännande att se om den är som filmen. Så tågresan är räddad :)

Trevlig helg!

Dag 8 på sjukskrivningen. Men jag kan med glädje säga att det är även den sista. Rehaben är igång på riktigt, vilket känns jättebra. Sjukgymnasten hittade igår mina svaga punkter. Vi fick båda ett gott skratt    Det är ju tur att jag ska gå där ett tag så dom försvinner. Början är alltid tuff. 

Det känns lite konstigt att komma tillbaka till jobbet på måndag, men ändå känns det dock väldigt skönt. Jag har nog inte haft en sådan här rastlöshet på väldigt länge. Med tanke på att det är sportlov nästa vecka så kommer jag tillbaka till lugn och ingen stress. Absolut den bästa avkopplingen   

Annars har det inte hänt så mycket mer i veckan. Förra helgen hade mammsen middag för släkten då hon fyllde 55år i veckan. Hon var nöjd med både sällskapet och presenter. Så det känns bra iaf.   

Strax ska jag inta lunchen som väntar i köket. Sen tänkte jag ta mig till jobbet för att få koll på maten inför lovet. Annette är ledig måndag och tisdag, så då blir jag själv. Helt okej. Bara barnen får mat så är det nog ingen fara.   

Så snart C har slutat för dagen, så tar vi bussen ner till Helsingborg och hem till C över helgen. Ska bli skönt att åka bort och göra något över helgen, när de senaste har varit delvis att vara hemma å vila.   

Ha en trevlig helg! 

Då ska vi se. För att återberätta vad som har hänt de senaste. Ja, varför inte förklara de mesta i bilder?

¤ Jag avslutade 2013 och började 2014 i Sälen tillsammans med C. Fyra dagars skidåkning, snö, kärlek och kvalitetstid. Sälen levererade, and we will be back   

¤ Få dagar efter Sälen var 3 månaders väntan över. Lanzarote, sol, bad och sand mellan tårna kallade. En vecka tillsammans med Sandra där allt var stressfritt. En fantastisk vecka för att ladda upp batterierna och känna sig levande. Veckan var fylld med solande, bad, marknad, mat, böcker, cykeltur, kamelridning och allt vad värmen kunde erbjuda. En fin vecka med en fin vän.

¤ Strax innan solsemestern klickade jag i anmälan till World Scout Jamboree i Japan nästa år. Idag kom fakturan. Även om det är 1,5 år kvar, så är känslan speciell. Jag har nog blodad tand sen Canada i somras. Detta kommer bli något utöver det vanliga. Underbart. Nu gäller det bara att jobba gärnet (så fort knäna blir bättre!) för att hela summan ska kunna betalas. Jag är pepp!

Annars har det inte hänt så mycket mer. Scoutperioden är igång på riktigt igen. Denna terminen blir det dock inte bara avdelningsledare hos Spårarna utan även sekreterare i kårstyrelsen och en av fyra i arrangemangsteamet i distriktet. Och så har vi Upptäcktsfärd Norden i Norge till sommaren. Kan nog inte få för lite av scouting känner jag.   Det kommer bli en bra vår. Ett bra 2014 om inte annat. 

Nu tänkte jag gå och lägga mig. Ta ikapp lite sömn och känna mig utvilad inför imon. Mammsen fyller 55 år på måndag så imon är det kalas på kvällen för familj och släkten här hemma. Ska bli trevligt!

Godnatt å fortsatt trevlig fredag!

Jag börjar bli riktigt usel på det här med att blogga eller skriva överhuvudtaget. En månad sen senast om jag har förstått det hela rätt. Men som jag sagt förut, det finns andra saker att fokusera på. Jag har varken haft ork eller tid till de här. Kan försöka en gång till sen lägger jag nog ner. Dock vore det väldigt synd. Så får hoppas att jag lyckas denna gången iaf. Med detta så säger jag; I'm on it again.   

Det finns mycket att skriva om sen senast, så jag tar nog ett eget inlägg till de. Kan istället berätta kortfattat min situation just nu. Jag sjukskrev mig i onsdags eftermiddag. Mina knän som jag har haft problem med sen November tycker inte riktigt om mitt jobb. Har sedan en vecka tillbaka haft sådana smärtor i knäna att varje natt gråter jag av smärta. Kan då tilläga att man blir väldigt trött av detta. Inte så värst pigg på jobbet så att säga. Till och med tisdag är jag hemma till att börja med. På måndag ska jag till sjukgymnasten. Jag har försökt simma ett par gånger. För stunden är det bra, men efteråt så är jag tillbaka till ruta ett. 

Min chef ringde idag och frågade hur det var med mig. Gulligt. Och chockande. Men det kändes bra. Hon bryr sig    Det roliga var att jag stod precis utanför mitt hus när hon ringde. Började berätta hur det var och jag kände hur tårarna brände i ögonen. Efter några sekunder ringer telefonen. Vårat samtal hade då brutits utan att jag märkt det. Så där stod jag och pratade med tomma luften med tårarna i högsta högg. Ett par meter från mig stod ett par byggarbetare och skrattade gott åt mig. Kunde inte annat än att le. Pinsamt men jag förstod dom, det såg nog rätt roligt ut.   

Men jag får försöka göra det bästa av situationen helt enkelt. I'm a fighter men även väldigt envis.   

Jul är över. Det gick lika fort över som den stod vid dörren. I år saknades julkänslan helt. När det inte ligger någon snö på marken, så är det svårt att hitta den riktiga känslan. Men ja, julen var okej. Jag har slutat att vara ett stort fan av den. Så man fick allt göra den så bra som det gick. Lätjan fanns när man fick träffa släkten som man annars inte träffar så ofta. Kusinerna. Vi är ju inte små barn längre, utan vuxna. Det känns helt crazy. Känns som det var igår man var rädd för att tomten skulle komma, man tog kusinen eller brorsan i handen och tog igenom tomtegrejen tillsammans. Nu är det både löjligt och traditionsenligt att ha tomte. Man blir nog aldrig för gammal. Iaf inte när det kommer till Kalle Anka klockan tre och det årliga kusinfotot med tomten. Tyvärr var vi tre man kort på kusinfronten, men inte hängde vi läpp för det. Vi hade fantastiskt trevligt iaf. Mat, kramar, kärlek, mys, julklappar, skratt och allt det där som vi känner oss trygga med. En lugn och skön julafton med andra ord   

Under juldagen blev det en lugn dag. Tog mig ett biobesök tillsammans med Sandra. Medans det var fest på stan, gick vi på bio. "Mig äger ingen", fantastisk bra film. Värt vartenda öre. Rekomenderas varmt!

Sedan på annandagen vid lunch åkte jag och mammsen ner till Åskloster och brorsan & company. Lite skogsluft, ladda batterierna, julklappsutdeling och mys. De var just då man kände att man levde. Min bror ger mig den energi att överleva dagarna. Han är helt fantastisk. Även om inte allt är som en dans så vet jag att allt blir bra. Man får bara se till att prioretera och välja rätt. Fuck life som min svägerska alltid säger till mig. Jo tack. Det behövs ibland. Tack för att ni finns.   

Det blev lek och mys med brorsbarnen. Men även lite chill. Det var skönt att bara släppa vardagen lite och som sagt, känna att man levde. Precis vad familjen är till för. Och sen finns ju även mitt gudbarn Emma. När allt känns jobbigt och orken inte finns, så är det bara att tänka på henne. Det är för henne jag oftast lever för. Även om vi inte ses varenda dag, så finns tankarna alltid hos henne. 

Mammsen och jag kom hem igår kväll. Med tanke på att jag och C åker till Sälen imon så behövde jag komma hem och packa. Så det har dagen nästintill sett ut. Vi tog ett besök i stan och handlade lite mat, och nu tror jag allt är i stort sett klart. Jag är färdigpackad. På tok för mycket som vanligt, men men. Jag vill ju inte frysa.    

Vi kommer hem på torsdag kväll igen. Då blir det att byta ut mössa och skidkläder till bikini och sandaler. Den 6:e är det dags att sätta sig på planet till solen och Lanzarote med Sandra. Woopwoop. 

Jag kan inte klaga allt för mycket just nu.   

Tänkte köra en årsresume av 2013 senare ikväll. Men först tar vi lite middag. Ska försöka få C att slita sig från sin bok.   

Tjoflöjt!