Alltså hur galet kan det vara att man för 1 år sedan satt i den varmaste värmen jag någonsin skådat och räknade ner dagarna till sin födelsedag? Typ lite som nu. Jag räknar ner dagarna till lördag. Nästan lite som ett barn som väntar in julafton och tomten. Men att spendera just födelsedagen i Japan var lite speciellt. Jag visste att någon marsipantårta lär det inte bli, familjen var flera tusentals mil ifrån men jag var omringad av 33000 scouter så man kan säga att det kompenserade upp känslan lite. Stoffe ordnade tårta på sitt egna lilla vis, och han var så söt när han dök med den på kvällen efter en hel dags letande i byn ett par kilometer bort ifrån lägerområdet. Det var ju allt min födelsedag och vad gör man inte för sin flickvän?     

Att tiden sen Japan bara sprungit iväg är inget snack om saken. Det känns lite overkligt att man ens varit där och upplevt det helt fantastiska landet. Jag var liksom där på jamboree. Bara det ger mig lite gåshud. Det kunde jag nog inte själv tro för ett par år sedan. Men tiden läker sår, och ger en möjlighet att öppna upp nya äventyr att bestiga. 

Och om vi ska fortsätta spekulera i tidigare tider så spenderade jag denna dagen i de Kanadensiska skogar för tre år sedan. För TRE år sedan var jag i Kanada på mitt allra första Moot, möte en salig blandning av nya vänner och gjorde något som tog mitt liv till en annan nivå. Bilden ovan togs av min mexikanska patrullkamrat när vi var ute på en kortvandring runt sjön vid lägerplatsen. Bakom mitt huvud fanns lägerplatsen kan man säga. Och runt om oss fanns det ett par vilsegående björnar. Var man tokig om man låste sitt tält varje natt för att björnen inte skulle komma in när man låg och sov?   Jag kan inte få nog av att flasha tillbaka på sådana här underbara minnen och fantastiska äventyr som hänt de senaste åren. Det är helt magiskt, helt otroligt vad scouterna kan bidra till. 

På tal om scouterna, och alla läger. Iår blev det inget sommarläger. Varken för mig eller Stoffe tråkigt nog. Vi har jobbat på som gnuar, och det kommer vi fortsätta göra. Om det kliar i mina scoutfingrar? Oh ja! Jag är så lägersugen så det är galet. Så många kompisar och bekanta som uppdaterar från sina pågående lägerturer, och jag kan nog erkänna direkt: ja, jag är mega avundsjuk!! Men ska man komma någonstans i livet så gäller det att satsa. Jag satsade på att jobba. Läger kommer hela tiden. Redan nästa år är dags för jamboree här nere i Söder, närmare bestämt Kristianstad. Beräknat ett 20 000 tal scouter. Well, why not? Vi får se vad framtiden förutsäger. 

Som avslutningsvis på minnen och överflödiga tankar, så bjuder jag på en bild på senaste tillskottet i tavlor här hemma. Jag blev helt såld när jag såg den på internet, och nu äntligen finns den hos oss. Jag tycker allt tavlan talar för sig själv. I L O V E I T   

Nu kallar sängen, snart helg. Nu kör vi ända in kaklet. 

Godnatt