Ja, bloggen har verkligen legat i lä ett par veckor. Jag tycker det är roligt att skriva, men när man väl sitter där så är det som om hjärnan stannar. Vad ska jag skriva? Vad ska jag berätta? Har det hänt någt roligt/tråkigt? Jag har kommit lite ur stinget tråkigt nog. Men jag hoppas väl att en dag kunna komma tillbaka till bloggträsket och göra det som min grej igen. Man får ge det tid helt enkelt.   

För lite mer än ett år sedan satt jag i skolbänken och påbörjade mitt andra år inom transportlogistiker. Här ett år senare har jag precis fått fortsättning på mitt sommarjobb fram till årsskiftet till att börja med. Skönt och roligt kan jag säga. Hela sommarn har varit kan man säga psykiskt och fysiskt utmattande. Varje dag har varit en kamp mot tröttheten då både jag och Stoffe har känt att vi inte får tillräckligt med sömn eller att vi får för mycket sömn. Det är mer att vi sover väldigt djupt. På morgonen kan man knappt öppna ögonen utan att gruset gör ont, och att snooza har blivit en vardag. Knäppt men sant. Jag är van vid obekväma tider i skolan där man liksom kom och gick som läraren ville, till att jobba heltid mån-fre och bara ha helgerna till att vila. Mja, man kan säga att det tar på krafterna. Men jag kan inget annat säga än att det är mycket roligt. Lärorikt, utmanande, jobbigt, förjävligt men fantastiskt roligt. Jag trivs som fisken i vattnet med yrket och på min arbetsplats. Bara det är ju något! Så man får nog ge det lite tid, och längta efter lite ledigt än bara helger. Mellan 22-25 september har vi iallafall en lång weekend i Göteborg bara för att komma bort lite. Som jag längtar!

Fredagsblommorna har blivit lite som en tradition och guldkant till helgen!  

Annars så rullar allt på. Jag ska försöka ta tag i träningen lite mer nu efter ett låååååångt sommaruppehåll. Det är så tradigt att gå till gymmet själv även om jag går på pass och Stoffe på gymmet. Han orkar inte riktigt längre gå dit, så jag får försöka släpa mig själv dit om det ska bli av. Massören på jobb sa till mig senast idag att det är viktigt att jag får igång cirkuationen igen med hjälp av träningen. Jag var spänd och öm. Hon har nog rätt. Jag måste skärpa mig. En egen spark i röver liksom. Hur gör du för att motivera dig själv till att träna? Ge mig gärna tips!   

Då mamma behöver hjälp med att få ner förtältet på husvagnen till helgen så ska jag nog försöka packa ner träningskläderna och kanske ta mig ut på en löparrunda. Har en bra och trevlig väg nere vid stranden som jag ofta sprang när jag var nere hos mamma, men som inte blivit av på ett tag. Kanske dags att damma av spåret och löpa lite? 

Så detta var nog allt för denna gången. Kvällen nalkas och lugnet ska infinna sig. 

Take care.