Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Som typ.. i fredags. Ryggen brakade till efter pastakokeriet. Jag vet ärligt talat inte vad som hände, men förjävla ont rent ut sagt gjorde de. Vissa stunder trodde jag att jag skulle spy.. Men tårarna tog över den biten. Annette sa till mig att lägga mig i källaren en stund för att vila. Det gjorde de inte så mycket bättre, men bättre än inget iaf. Nu tänkte jag att hela helgen var förstörd. Det var ju spårarövernattning. Men jag tog mig i kragen, och begav mig dit ändå. Det var tur att Andreas och Nils var med som backup. Då kunde jag vara lite i bakgrunden för att slippa belasta ryggen för mycket. Problemet, eller det värsta var nog när det var dags att lägga sig. På golvet. Fyra personer fick hjälpa mig ner.. Men sen då? Jag som alltid springer på toa på nätterna fick allt ta in superblåsan, för upp var det omöjligt nu. Jag kände mig som Agda, 80 år. Orörlig i vissa stunder och helt borta. Fy sjutton var detta..   

Tråkigt nog sitter smärtan kvar, men den kommer i vågor. Jag försöker röra mig så gott de går. Blev sjukskriven från Vårdcentralen från igår till imon. Sjukgymnastik imon på eftermiddagen har kanske lite goda nyheter till mig. Jag börjar bli lite rastlös. Och jag saknar Annette..   Men en dag i taget. Jag måste tänka på de tunga yrket. Ackack du unga kvinna.   

Annars var spårarövernattningen väldigt trevlig och mysig. 19 deltagande små scouter, 7 ledare och 2 föräldrar. Vi var allt redo!    Scouterna var nöjda och även vi ledare. Skönt   

Sen måste jag ju berömma eller.. det kanske kallas göra narr av Annette lite. Med tanke på att det var min tur att koka pasta i fredags till lunch, så skulle den kvinna göra det lite värre för mig. När jag väl var klar med kokeriet, vad gör hon då? JO! Hon tappar ut en helt bleck med minst 8 kg pasta.. på golvet! Fy sjutton vad vi dog av garv. Hon vek sig, och jag skratta å grät samtidigt. Ryggen värkte och nu var det ingen ork kvar. Men vi tänkte på tre sekunders regeln. Bara att ta upp, skölja av och servera? Haha. Nää. Så enkelt blev det inte. Mot soporna, och nya krafter till att koka mera. Tack hjärtat, jag tycker om dig väldans mycket. Det vet du!   

I Söndags var det inplanerat att brorsdottern skulle få sin födelsedagspresent. Fantastiska fastern som jag är, tog jag liv i mig själv, sa till ryggen att vara på min sida och fixa detta. Det gick sådär, men det blev iaf av. 

Lillstrumpan Linnea var eld å lågor. Hon visste inte vad som väntande. Bara faster visste. Ledtråden innan denna dagen var att hon skulle klä sig varmt. Sagt och gjort var det! Kvällen blev väldigt mysig och trevlig. Skönt med lite egen tid med strumpan. Presenten tog sig till Alingsås med tåg, lite shopping, god mat på grekisk restaurang och en promenad på Lights in Alingsås. Fantastiskt. Och hon var nöjd. Hennes leende var obeskrivligt. Faster hade lyckats perfekt!   

Idag har det varit lite småplanering för Upptäcktsfärd Norden. Idéerna bara sprutar. Nu ska det bara gå ihop med mina andra teammedlemmar och även för ekonomin. Men vi är pågång och det känns bra.

Nu tänkte jag lägga mig i rakläge och se någon bra film. Vila ryggen så gott de går. 

Tjingfling!