lilagardiner

Alla inlägg den 22 december 2015

Av Lisa - 22 december 2015 15:23

Julkänslan infinner sig tyvärr inte på topp ännu. Vart är snön? Det kan inte vara någon jul utan snö. Men det är många år man har varit utan, så det får nog bli såhär iår också. För nu är det bara två dagar kvar till julafton och jag vet inte riktigt vart tiden försvann. Julklapparna är klara sen ett tag tillbaka, och de ligger tätt under granen som barrar järnet. När Stoffe kommer hem efter jobb ska vi packa ner alla Göteborgsklappar i en resväska så jag kan smidigt få med dom på tåget imorgon. Det blev som sagt en jul på tu man hand iår med våra familjer, och det känns okej. Hade gärna önskat att vi hade den tillsammans, men man kan inte få allt här i världen. Jag får honom upp till Göteborg på fredag, och det är jag nöjd över.   Sen jag flyttade till Helsingborg har jag känt att det är något speciellt vid högtider när man träffar familjen och släkten, och då kände jag att det var dags att vara hemma. Igen. Det blir bra. Efter ett gott julbord, tomtebesök och julklappsspel så ses vi igen.


Sen senast så har det varit fullt ös. I lördags var det som sagt 1 års kalas för Stoffes systerson, och senare på kvällen kom det ett gäng vänner på lite glögg och kakor. Vi fick även till en Thai-middag från wookstället på hörnet. Det är farligt att bo så nära snabbmatsställen, men än så länge har det hänt väldigt sällan. Men på lördagskvällen orkade ingen av oss laga mat, kakorna höll på att ta slut, så Thai var det bästa valet. Det var iallafall en himla trevlig kväll. Inget plugg, inga måsten och framförallt bara vara sig själv. Såna tillfällen tar man sig till för sällan tyvärr.


I söndags minsann så var det en speciell dag för mig och Stoffe. Speciell och speciell, det blir vad man gör det till, och jag tycker det är lite mysigt att fira det på något sätt ändå. 20 december var våran 2-årsdag. Vart tiden däremellan har försvunnit har jag ingen aning om. Men det har gått 2 år sen vi blev tillsammans på riktigt. Och när man tänker tillbaka så var det en fin stund. Både då men framförallt nu. Det är många gånger jag får lite gåshud, svaga knän och rosiga kinder när Stoffe är i närheten. Det är nästan magiskt vad kärleken kan göra. Och jag är lika kär än idag. Det är rätt fantastiskt hur en människa kan ge men även ta. Så i söndags hade jag ingen aning vad mannen hade för planer mer än att jag skulle vara färdig att gå kl 17. Pronto var jag det och vi tog oss en promenad in till stan. Det enda jag förstod var att in till stan skulle vi, middag hade vi inte ätit så någonstans där det serverades mat skulle vi. Och självklart hade han lyxat till det ordentligt. Nyöppnade Gastro hade min fantastiska sambo bokat bord på och vilken fantastisk mat vi fick. Allt var gott, stämningen var underbar och sällskapet kunde inte bli bättre. Om jag är lyckligt lottad den här mannen? OM jag är!!! Det var en mysig kväll som rundades av med joggingbyxor och en dålig film i soffan.


Jag tänkte inte göra så mycket längre kärleksförklaring till den här sambon, för han vet hur jag känner. Han vet precis när han krama mig, eller ta min hand och säga att det ordnar sig, eller när han bara ska finnas där. Eller när han ska skratta åt mina dåliga skämt, eller säga för att göra mig glad. Det enda jag kan säga är: tacksamhet, kärlek och lycka.


Nu tänkte jag avrunda det här lååååånga inlägget med att önska er alla en riktigt god jul från oss. Hoppas den blir vit på några ställen, om inte så får man nog ta en pepparkaka till och bli lite snällare.   

Ha en fin dan före dan före dopparedan!

  

 

Ovido - Quiz & Flashcards