Det händer inte bara då. Det händer just nu. Livet. Spänningen. Vardagen. Framtiden. Jag hamnade i Helsingborg för snart 6 månader sen. Och det känns fortfarande som om det är något som saknas. Eller kanske inte riktigt saknas. Det är nog mer så att det är svårt att släppa något gammalt. Att flytta hemifrån var en självklarhet, men att flytta så långt spände nerverna lite extra. Dom har ännu inte släppt. Men jag är här nu, och det är här jag kommer förbli ett tag.

Våren börjar närma sig och jag kan både med glädje å sorg blicka tillbaka på förra våren. Mitt gamla jobb. Min vardag med Annette. Det blev aldrig som det skulle, men roligt hade vi iallafall. Tanken av att inte uppleva den fantastiska förvåren och försommaren på Kärralund, med Annette svider i hjärtat. Att sitta där i solen och gassa på lunchrasterna lättade alla sinnena. Vilken härlig upplevelse. Vilken ro. Men det är dags att släppa det och gå vidare. Minnena kommer förbli, och verkligenheten kommer att vara nu.

Samma känsla uppkom när det var dags att säga 'på återseende' till mina små spårarscouter i Tollered. 30 levnadsglada 8-åringar som varje onsdag ställde samma dumma fråga tusen gånger om. Men det fanns något charmigt med dom. En liten grupp för sig som spred glädje varje gång, såg livet på det positiva och sällan var ledsen. Scouter i sig är faktiskt väldigt bra. Men mina spårare var sig väldigt unika.

Efter att ha lämnat Göteborg för 'vi ses snart' så fanns det andra som tyckte mindre bra om detta. Kommentarer och ord om varför man ska lämna något så bra. Vem har sagt att det var bra? Vem har sagt att det var dåligt? Jag lämnade inte, jag tog en chans att göra något nytt. Allt är fortfarande ovanligt, men jag stannar. Jag säger inte föralltid, men dit jobben sen visar sig, dit bär det. Om det nu visar sig vara Göteborg, så är det en bonus. Helsingborg ligger bara två timmar bort, och man kan alltid komma på besök. Jag försvinner inte. Jag finns fortfarande kvar livslevande. Saker tar tid. Och det får ta den tid det tar att kunna släppa det gamla och leva på riktigt.

Det kan dock kännas lite ensamt ibland. Man har inte samma vänskapskrets här som i Göteborg. Även om scouterna finns kvar på fritiden fast i en annan kår så känns det ibland inte som samma sak. Det är bra att vidga sina vyer och släppa in andra. Man lär sig alltid något nytt utav det. Så är det i skolan också. Innan jul hade vi igenomsnitt 12 timmars lärarledda lektioner och det blev rätt svårt att knyta kontakter när man knappt var där. Men än så länge funkar det, och jag ger inte upp i första laget.

Turen att ha träffat Stoffe glädjer mig varje dag. Han kom in i rätt tidpunkt, på rätt plats. Lyckan han ger, kärleken som finns gör en levande varje vaken sekund. Jag ska inte alls klaga. Mitt hjärta, min starke man. Det känns så skönt att ha träffat någon som mer eller mindre lär känna en mer än sig själv. Han kan nog snart varenda vrå om vad som spökar eller inträffar i min hjärna. Det är ju tur det så problem snabbt blir lösta. Tacksam till tusen, och jag älskar dig något oerhört <3

Mycket snack, liten verkstad. Tankar som behövde ventileras lite. Tack!