Det sägs att det är examen imorgon och om cirkus 12 timmar ska jag befinna mig i skolan för att säga 'på återseende' till klasskamrater och lärare. Efter det så blev klassen helt plötsligt ett gäng konkurrenter men även ett par  vänner. Att detta året skulle gå såpass fort visste ingen, och det känns verkligen konstigt att imorgon få sitt utbildningsbevis och betyg ytterligare en gång för utförd utbildning. Vad hände där liksom? Vart tog tiden vägen? Trots en hel del motgångar, ångest, frustration så har tiden varit givande, inspirerande, utmannande men framförallt att ett helt nytt kapitel i livet har startat. Efter morgondagens exemenation kan speditörstiteln övergå till transportlogistiker. Bara det känns ju hur stort som helst!

Ännu en gång överskred jag mina egna förväntningar, klarade ytterligare en utbildning med bravur trots motstånd och kan skatta mig så mycket kunskap rikare. På dessa två åren som studerande lyckades jag klämma in varenda tenta på första försöket. Inte en enda omtenta och med det mina vänner, det gör mig extra stolt att ta emot något så stort som utbildningsbevis imorgon. Jag överträffade allt jag såg ner på mig själv och klarade det trots MÅNGA (betoning på väldigt många...) tårar, stunder där man drog sig själv i håret av frustration och en hel del skratt. Jag löste min praktiksituation helt själv under våren, vilket jag kan tacka Klimat ytterligare en gång för. 

Men nu är det över. Imorgon är dags. Jag är så redo att lossa ankar, segla iväg för att starta mitt nya liv. En helt ny, bredare men framförallt meningsfullt kapitel kommer öppna sig och jag ska allt fånga dagen. Fånga livet. Fånga allt som har med det positiva här i livet. Jag gjorde det. Jag klarade det hela vägen in i mål, och jag är så förbaskat jäkla stolt över mig själv!!!! 

Tack ni som funnits där för stöttning, engagemang och skratt. Carpe diem   

Nu blir det klubbning rätt i säng, så man känner sig pigg och alert för morgondagen.

Sovgott och TGIF!