I måndags var det 6 månader sen jag flyttade ner hit till Helsingborg. Att tiden har gått så fort är för mig helt osannolikt. Att tiden fram tills jag skulle flytta skulle gå lika snabbt var ingen som trodde. Men jag är här nu. Det är här jag lever. Och det lär vara här jag kommer stanna ett tag. Men jag kan sakna allt det gamla ibland. Nu när våren sakta men säkert drar sig till Sverige, för fåglarna kvittrar vackert på mornarna, solen dyker mer eller mindre upp lite fler gånger än tidigare, och blommorna börjar växa här å där. Känslan för vår är fantastisk. Det ljusa skenet, den ljusa morgonen, de härliga färgerna och den ännu frånvarande energin. 

Att sakna energi beror mycket på oregelbunden träning och det ostadiga vädret. Även om man varje morgon tänker att "idag kör vi ett hårt pass på gymmet" så försvinner den sakta men säkert tillsammans med dagens timmar. När man väl kommer hem så krävs det inte mycket för att kittla Stoffe under hakan, le och säga att "kan vi inte göra det imorgon?" Bara det förstör allt. Han får inte vara för svag.. Haha. Jag blir nog mest arg för att han säger att vi ska till gymmet även om jag inte vill, men även för att han sa att vi skulle stanna hemma. Lite mer mitt egna fel antar jag. Det kan vara skönt att ställa om sig lite, även om dagen var lite långtråkig eller om det vart mycket att göra, så kan de där 50 stegen från ytterdörren till gymmet göra allt. Det är ju knappt långt, så varför ska det ens komma fram en ursäkt? Nej, det får nog vara slut på allt de här dalandet. Att sätta mål som oftast känns oseriösa kan lika gärna skippas. 

Att ha mål man vet inte kommer att hålla i längden, kan man lika gärna skrota från början. Det är många saker som man gärna skulle vilja göra, men ibland räcker det med en klapp på axeln, för att idag har varit stark. Istället för att ligga kvar i sängen och snozza tusentals gånger så går man upp direkt, och går iväg. Svårare än så behöver det inte vara. Det känns som att lite ljusare tider kommer göra det mesta enklare. Jag behöver det. Lite vårsol i ansiktet, med kopp te i handen och en vinterjacka som precis blivit inhängd i gaderoben. Varför inte liksom?   

Osammahängande, men skit samma. Nu tar vi något roligare istället, för på fredag bär det upp mot Göteborg. Till staden där de blåa bussarna finns. De gula sopbilarna. Spårvagnar. Vänner. Familj. Den stora staden helt enkelt. Ett skönt avbrott från vardagen. Det blir ett kort och intensivt besök. Finns massor utav saker man vill göra, men tyvärr kommer inte allt hinnas med. Lördag kväll ska vi iväg till Alingsås för "Hejdå å 25årsfest" för Jenny. Hon och Mattias flyttar till Korea (!!!!!!!) nästa vecka. Helt sjukt.. Hon klagade på att jag flyttade långt ifrån henne, så flyttar hon själv bara tusentals mil ifrån mig  Haha.. En av mina närmaste vänner. Största anledningen till att vi åker upp i helgen. Att säga hejdå. Det kommer kännas i hjärtat. Har jag tur är hon tillbaka innan jul. Och har jag ännu mer tur så ses vi i Tokyo i sommar. Älskade hjärtevän   

Göteborg, I'm coming home! 

Slut för idag, tack för idag. Soffan kallar och jag tror nog att Stoffe önskar lite sällskap där.   

Stoffe skämde bort mig lite på alla hjärtans dag. Han skulle bara åka iväg och köpa potatis (Hemköp ligger 2 min hemifrån, så varför ta bilen?) och kom hem med detta. Och potatis såklart!   Haha. Mitt ständiga tjat på hur bra en köksmaskin hade varit här hemma. Ja, vad ska man säga? Det var en överraskning, och ibland kan han allt. Mer och mer ska jag säga. Han är så fin. Tack älskling       

 Hajhaj!