Att VAB:ruari har tagit oss alla i ett järngrepp går nog inte att missta. Tur nog slipper vi just VABBA, dock hade jag önskat att Stoffe kunde VAFAT (Vård av flickvän   ) om inte annat. Febern har varit ett ihållande faktum för mig hela veckan. En tradig berg-och-dalbana utan någon ände. Plus en sittande huvudvärk som aldrig verka ge med sig trots sömn, värktabletter och lugn. Där av har träningen legat i lä de senaste veckorna vilket resluterar till att det kliar något så fenomenalt mycket i mina fingrar, i bena. Träningen är ju liksom A och O i min vardag, och den senaste tiden där lektionerna har ställts in en efter en så var träningen min räddning att dra sig tillbaka till. Nu preppar jag bara till att bli frisk. Har ställt in mitt sista PT-pass för många gånger. Hälsan ska vara number one oavsett så det är bara att tillfriskna.

Annars då? Jag vet inte riktigt om det här med att blogga är min grej längre. Har liksom tappat stinget. Jag har egentligen all tid i världen för att slänga in något inlägg då och då, men känns rätt meningslöst att skriva på tomma ord. Som nu till exempel. Dock är det många som uppskattar inläggen titt som tätt för att läsa hur jag har det, hur jag kämpar på och hur livet leker i Skåne. Och ja. Så sant som det är sagt så är det himla trevligt att dela med sig av det. Jag ska bara själv tycka om det. Tyvärr har nog mörkret, förkyldningar och den låga energin haft sin kraft i detta.

Helgen blir en omladdning. En energipåfyllning. Sovmorgon och en lugn helg tas emot med öppna armar.

Förra helgen spenderade vi Göteborg där jag trivs som bäst. Där är mitt hem. Även om Helsingborg är mitt nya hem så kommer Göteborg alltid finnas närmare hjärtat. Fredagen bjöds på kalas för lilla mammsen som fyllde år under veckan. Hennes två vänninor var på besök och åt middag. Ett tag skrattade vi så mycket att alla nästa ramlade av stolarna, fick andnöd och värk i magen. Ännu vet jag inte vad det roliga var. Jag har frågat Stoffe ett par gånger men förklaringen lyder mer att när en börjar skratta så följer sällskapet med. Jo tack, det insåg vi   

Lördagen började med dop ute på Källö-Knippla för kusinbarnet Alfred. Sådan mysig och go' gosse. Prästen var en riktig hippie sådan och lilla Alfred både spydde, hickade till och fes under cermonin. Man kan väl säga att han var en bra underhållare om inte annat. Tårarna höll han borta och det ända som fanns där var hans vackra leende. Gulle pojken! Det var en skön känsla att tillbringa ett par timmar med släkten. Behövligt och glädjande.

På kvällen blev det pizzakväll hos Anna och Nicklas med Sandra. Melodifestiveln gick av stapeln och det var nog det sämsta jag någonsin hört på ett tag. Så inga mer kommentarer på det!   

Innan vi rullade hemåt så blev det lunchstund hos pappsen och A-B. Man kan väl säga att helgen gick i familjens tecken. Hallelujah!

Och denna veckan ska vi inte prata om. Den började bra kan jag iallafall säga. Men sen blev jag sjuk. Idag borde jag varit hemma också, men envis som man är så fick jag allt dra mig till skolan. Tur det då det stundar tenta snart.. Helgen får bjuda på en hel del pluggande. Dock inte på söndag då det är alla hjärtans dag. Kommer inte bli lika storslaget som förra året utan mer en dag i kärlekens tecken tillsammans och en god måltid. Bara det är guldvärt.

Nu ska jag sluta babbla på. Sängen kallar. En liten sovmorgon nalkas imorgon. Yeeay!

Sweet dreams   

Bjuder på en bild på det dopkort jag gjorde till förra helgens dop. Kan inget annat än att säga att jag blev riktigt nöjd med det    Tur känslan för det finns kvar ibland.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  När fjärde ljuset brinner vi hämtar julegran och alla barnen räknar dan före dan före dopparedan  ...

  När tredje ljuset brinner vi juleklappar syr och vi bakar kakor och har fasligt glatt bestyr ...

  Med knappt 20 dagar kvar till jul så börjar "julstressen" faktiskt lägga sig. Iallafall hos mig. Julklapparna är klara och det är nog första året på väldigt länge jag ska slippa stressköpa med expressfrakt eller ta mig ut till Väla där rena ra...

  När andra ljuset brinnerär snart Lucia härHon bjuder oss på kaffeoch bud om julen bär ...

  Förra veckans solnedgångar bjöd på något enastående. Det var märkligt trots att november börja lida mot sitt slut. Man kan väl säga att det har bjudits på hyfsat bra väder genom hela månaden och kvällar som dessa tackar man inte nej till. Nu ska ...