Igår började allvaret igen. Jag hade både intalat mig själv och andra att jag aldrig skulle sätta min fot i skolan igen efter speditörsutbildningen. Men ack fick man för det. Jag skulle inte ha sagt så, för nu sitter jag här och laddar inför tre fullspäckade dagar i skolan med teambuilding, diverse information om kommande året, utdelning av datorer och andra små saker som ska hjälpas igenom ytterligare ett år i skolan. Jag kan erkänna att det kändes lite hårt att dra sig till skolan igår, för målet med det året i skolan var ju att börja direkt att jobba. Och helst i Göteborg. Men Stoffe har anställning här i Helsingborg ett bra tag framöver, och jobben kommer inte till en själv, så jag beslutade att tacka ja till utbildningen och får nu dra mitt strå till stacken. (Med mycket pepp ifrån Ina och Jennie!   )

Det är inte så illa egentligen. Utbildningen jag går på nu heter Transportlogistiker och är, kan man säga en vidareutbildning ifrån speditör. I slutändan blir jag högre satt i transportbranschen, men även mer betald. Och pengar är något jag minst sagt inte tackar nej till. Det kan man ju faktiskt inte ha för mycket av. Det bubblar med blandade känslor i kroppen av att behöva gå i skolan för att man har liksom vant sig lite att jobba nu i somras, och Stoffe jobbar ju. Då valde jag skolan igen. Jag vet att tempot kommer bli pressat, studietakten kommer att stiga graciöst mycket och informationen på föreläsningarna kommer vara betydligt tyngre. Det jag fasar mest över är nog juridiken. Jag är inte alls förtjust i regler och lagar, även om de är bra att kunna. Ja, ni fattar nog grejen. Första intrycket av klassen igår var positiv. En riktig gott-och blandat påse med olika kunskaper, personligheter och erfarenheter. Och tacka gudarna att Ina, Jennie, Sarah, Filippa och Cami är med. Järngänget från speditör som hänger kvar. Ja, men det kommer nog gå bra. Man får ge det lite tid, och inte bara en dag.   

Fast jag måste ju säga att jag saknar Japan lite. Eller ganska mycket. Inte själva värmen i sig, för den var lite to mucho, men bara friheten, semestern, äventyret och upplevelsen. Det var liksom lycka ända in i själen. Grådassiga Sverige tröttnar man väldigt snabbt på tyvärr. Det känns som om hösten redan har kommit på besök. Till och med julen är här snart. 4 månader till julafton var det igår. Haha. Ingen rolig tanke. Vart tog sommaren vägen? 

Nu avrundar jag för mig, och ska se om Stoffe har placerat sig i soffan för att kolla på något dåligt tv-program   

Ha en fin kväll!