Januari

Januari börjades i backen med skidor på och pojkvännen hack i häl. En kortvecka i Sälen där snön låg fint på marken men isen under var inte att leka med. Både jag och Stoffe hann med både en å två vurpor vardera. 

Efter Sälen kom destination Lanzarote snabbare än kvickt. Sandra och jag begav oss till varmare breddgrader och tog oss ett glas eller två på kvällarna. En lugn och fridfull vecka med solen som våran bästa vän. 

Februari

Denna vintermånaden bjöd inte på så mycket mer än snö och jobb. Stoffe hade praktik i Göteborg hela månaden och vi firade våran första alla hjärtans dag tillsammans. Han visade redan då att han var en gentleman med blommor och sånt.   

Mars

Även om man önskade att Stoffes praktik skulle hålla på en evighet i Göteborg så kom den till sist till sitt slut. Det var alltså dags att börja ett distansförhållande på riktigt. Varannan helg i Helsingborg, och varannan helg i Göteborg. Varje söndag var det lika jobbigt att åka hem. Framförallt dom gångerna man visste att det skulle dröja mer än två veckor till nästa gång då andra aktiviteter var uppbokade på helgen. Som tur var så är båda scouter och man förstod varandra bra. 

April

Gula månaden som nästan varje helg spenderades i Skåne. Det var rätt skönt att ta en semesterdag här och där för att kunna ta vara på långhelgerna extra mycket. Både påskhelg och valborgshelg var i Helsingborg. Staden som senare blev mitt nya hem. Fast att bo ute på landet, där gödslet luktade värre än vad man tror, var kanske inte riktigt min grej? Mammsen jobbade och stod i som vanligt. Att jobba på schema gjorde ofta att vi gick om varandra dagligen. När hon väl var hemma, var jag borta, och så tvärtom. Redan då hade jag nog flyttat hemifrån psykiskt. 

Maj

Månaderna och dagarna flöt på. Jobbet var inte sig likt längre. Jag och Annette fick ständiga nya vikarier och personal i bamba som blev rätt uttjatat till sist. Den ena värre än den andra. Värsta gången var när I kom till oss som en stormvind. Vi var som Charlies änglar, men som senare splittrades kraftigt. Det tog hårt på krafterna och vi fick ännu en gång börja om från noll. Det var en väldans tur att vi hade varandra. Tills jag slog ner en bomb. Eftersom mitt vikariat skulle gå ut i juni, pojkvännen var lockande nere i Skåne och mina knän pallade inte trycket längre, så levererade jag ett meddelande att det var dags att gå vidare. Tiden var inne att göra något nytt och vad passade då inte bättre med att flytta ner till Helsingborg och börja något helt nytt och crazy? 

Sista helgen i maj drog Stoffe med mig på Skånskt vårläger. Det var inte så udda som andra läger man varit på. Det var bara att "språket" var inte sig likt. Men det var bara att vänja sig. 

Juni

Juni kom i rekordfart, dagarna bara flög iväg och där stod jag. Den 11:e juni och bölade som en lite flicka. Det gjorde ont i hela mig att lämna något som var så bra. Att jobba i bamba är tufft, jobbigt och stundsdels förjävligt, men detta var liksom mitt andra hem. Annette var som en andra mamma, och vi var som gjorda för varandra. Lärarna som stod en närmast kom med blommor och presenter och tårarna bara sprutade. Jag som skulle ta det som en man. No feeling at all. Men så fel jag hade. Dock visste jag att det skulle bara bli bättre och ja, det var ju bara att komma och hälsa på när som. 

Sen var det dags att köra en tjejträff med mina flickor. Ett förtidigt firande av Sandra, och ett firande att sommaren äntligen var här. Då min sommar såg ut som den gjorde var det skönt med kvalitetstid med dom som stod mig närmast. Att lämna dom kvar i Göteborg för ett liv i Helsingborg gjorde ont i hjärtat. 

Sen oktober 2013 har det varit planering av ett arrangemang som årligen gick av stapeln i ett nordiskt land. Det var ett äventyr från start till mål kan jag säga. Det var nog fler motgångar än medgångar, men själva resan var fantastiskt. Norge var ett så vackert land att jag skulle bara kunna ta med mig allt hem. Men det gick ju tyvärr inte. Midsommar på ett 1100 m.ö.h högt berg var enastående. Ja, det var något utöver det vanliga helt enkelt. 

Juli

Efter två veckors äventyr i Norge hade jag lite ledigt innan det skulle serveras mat på Gothia Cup. Jag och Stoffe åkte ner en fredag kväll till Falkenberg och Vallarna för att se på teater. Vädret var på våran sida och vi hoppas återkomma nästa sommar. Husvagnen och mamma var även en besöksklar för oss då och då. Medans mamma var på platsen där hon trivdes som bäst, i husvagnen, så gjorde vi stan. Eller gjorde och gjorde. Vi jobbade med andra ord. När jag var i Norge ringde Gothia Cups personalansvariga mig och berättade att den kocken jag skulle jobba med hade hoppat av så jag hade fått en ny. Tråkigt vid stunden, men när vi väl träffades och arbetade ihop hela veckan så var som om vi hade känt varandra hela livet. En fantastisk tjej med fötterna på jorden och en humor som man blev knäsvag för. Vi gjorde allt för att kunna jobba ihop nästa år igen. Vi håller fortfarande tummarna! (Sen får vi även hoppas att det inte krockar alldeles för mycket med Japan!) 

Pö om pö blev mitt rum nerpackat hemma hos mamma, och den 15:e juli gick flyttlasset ner mot Skåne och Helsingborg. Både jag och Stoffe hade två veckors semester, där ena veckan spenderades i Skåne, med massvis av bad och uppackning av lådor och andra veckan på scoutläger på Apelhult. Eftersom sommaren var så fantastisk fin blev det ett och annat kvällsbad på Kulla. 

Augusti

Efter en vecka i Skåne bar det alltså iväg uppåt norr igen. Yggdrasil på Apelhult kallade. Ett scoutläger i vikingarnas tecken. Även här befann sig solen mer eller mindre hos oss hela veckan. Mammsen kom på besök, vilket var länge sen hon gjorde. Att besöka mig på scoutläger har oftast inte passat i tiden, men nu passade hon på. Det var ett uppskattat besök. 

När lägret väl var slut så var det två arbetsveckor kvar för denna sommaren. Det gick som smör. Sen packade vi in bilen en sista gång och nu blev jag skåning. Och det även på pappret. Vi firade detta med en konsert i Helsingör där Rasmus Seebach levererade. Fantastisk man må jag säga! (Även om jag bara förstod hälften av allt i texterna)

Vädret höll sig kvar, och bonnahålan Kvidinge hade sol nästan varje dag.

September

Vi bodde in oss mer och mer i Stoffes etta ute i Kvidinge. Jag hade flyttat ner med vetskapen om att jag hade varken jobb eller några intagningar på skolan ännu. Men allt vände rätt så snabbt. Redan efter ett par dagar i Skåne så hittade jag ett jobb. Timvikarie i ett kök i Åstorp. Jag ville ju helst slippa köksyrket, men det var något så länge. Kort efter det kom mejlet jag hade väntat länge på. Antagen till speditörsutbildningen på Yrkeshögskolan i Helsingborg. Att jag skulle sätta mig i skolbänken igen var ofattbart, men jag framemot det. Jag var fruktansvärt nervös, det var så mycket nytt på samma gång, och nya människor på så kort tid. Men det gick bra. Jag var inte den enda nervösa i klassen iallafall. Och majoriteten killar jag hade sett framemot försvann snabbt. En blandad klass var dock det perfekta!

Oktober

Hösten ute på landet var fantastisk. Löven var sådär gula som dom ska vara och solen glimtade fram mer än vad regnet visade sig. Sån här höst har det nog inte varit på länge. 

Boendet i Kvidinge fick sig en vändning. Stoffe har försökt komma ur hålan ett tag, och nu gjorde vi det tillsammans. Ettan blev mer och mer lite för liten för oss båda, och vi visste båda att vi behövde något större. Men som i Göteborg, var det inte de enklaste att hitta en lägenhet inne i själva Helsingborg som inte kostade mer än vad vi fick in varje månad. Till sist fann vi lyckan. På två veckors tid hann vi kolla på den nya lägenheten, skriva papper, säga upp den gamla och flytta in. Slå det om ni kan! Lyckan var enastående och vi kunde äntligen breda ut oss lite mer. Från en etta till en två med balkong. Med klädkammare. Ja. Varför inte liksom? Gäster kunde komma och gå utan att det kändes trångt. Och vägen till skolan kortades ner dramatiskt. 15 minuters promenad eller 5 minuter med buss istället för 25 minuter med bil eller 40 minuter med pågatåg. 

November

Tiden i skolan sprang iväg och det kändes mer och mer att valet av utbildning var rätt. Efter jul skulle vi äntligen gå ut på praktik och vägen mot en praktikplats var inte den enklaste. Men som skrivet innan så blev det till sist ett lyxproblem. SCT Transport AB blev sedan mitt val. Den 12 januari öppnar sig portarna för en 8 veckors praktik och ett yrke som är som handen i handsken för mig. Det ska bli så roligt!

Mammsen kom på besök efter att vi flyttat in i den nya lägenheten. Det kändes lite konstigt i början att hon åkte en såpass lång väg för att besöka oss. Hon visste att jag någon gång skulle flytta hemifrån, men inte så långt bort. Men det var ett bra beslut. Varje stund med henne känns mycket bättre nu. Man får ta vara på de stunder när det kommer. När mammsen var nere var även morbror och fru nere. Det blev som en släktträff i lilla Helsingborg. 

Mina fina flickor kom även dom ner. En helg med mycket skratt och leenden. Ett besök på Ebbas fik hanns även med. 70-tals café med kakor för alla. Jisses vilken dröm vi hade hamnat i! Tråkigt nog gick helgen alldeles för snabbt och flickorna drog sig tillbaka till Göteborg. 

December

Min speditörsutbildning gav mer än bara teori. Jag som aldrig hade tänkt tanken att ta truckkort satt innan jul på ett sådan kort. Vilken grej, och vilken tjej jag blev! De där truckarna, som jag annars hade tagit som monster, fick jag nu köra, och förhoppningsvis öva mer på under praktiken. Det skadar ju aldrig att testa lite. Jag tänker iallafall inte hamna ute på lager i framtiden ändå. Inte på en truck i sådana fall. 

Julen skulle spenderas i Göteborg stoppade inte oss att köpa hem en gran. Våran första i den nya lägenheten. Mysfaktorn höjdes lite ytterligare och det kändes som hem. Mammsen hade ju även gran hemma, som var pyntad och klar när vi kom upp. Stoffe firade jul med min familj iår, vilket var väldigt trevligt. Dock fick vi åka ner på juldagen för kalkonmiddag med Stoffes familj. Det blir lite fram och tillbaka när släkten finns på olika håll i vårat land. Men det fungerade bra. 

Innan jul firade vi 1 års dag. Tanken av att det hade gått så snabbt var lite skrämmande. Men det kändes fantastiskt. Att vara sambo och så kär i en person gör en väldigt lycklig. Vårat äventyr har bara börjat   

En kort resumé vad året 2014 har bjudit på. Att 2015 blir ännu bättre tvivlar jag inte alls på. Vi båda tar examen innan sommaren och det firar vi med ett äventyr i Japan. Men innan dess så kommer det nog hända ett och annat. 

Jag är redo att lämna 2014 bakom mig. Tråkigt nog har  jag varit alldeles för dåligt med att ta kort iår, vilket jag hoppas bli bättre på nästa år. Sen har ju faktiskt inte 2014  bara varit guld och gröna skogar. Men man får lägga det bakom sig och blicka mot något nytt.  Att alla inte tycker lika är inte mitt problem. 

Så 2015, hit me. I'm ready!