Jul är över. Det gick lika fort över som den stod vid dörren. I år saknades julkänslan helt. När det inte ligger någon snö på marken, så är det svårt att hitta den riktiga känslan. Men ja, julen var okej. Jag har slutat att vara ett stort fan av den. Så man fick allt göra den så bra som det gick. Lätjan fanns när man fick träffa släkten som man annars inte träffar så ofta. Kusinerna. Vi är ju inte små barn längre, utan vuxna. Det känns helt crazy. Känns som det var igår man var rädd för att tomten skulle komma, man tog kusinen eller brorsan i handen och tog igenom tomtegrejen tillsammans. Nu är det både löjligt och traditionsenligt att ha tomte. Man blir nog aldrig för gammal. Iaf inte när det kommer till Kalle Anka klockan tre och det årliga kusinfotot med tomten. Tyvärr var vi tre man kort på kusinfronten, men inte hängde vi läpp för det. Vi hade fantastiskt trevligt iaf. Mat, kramar, kärlek, mys, julklappar, skratt och allt det där som vi känner oss trygga med. En lugn och skön julafton med andra ord   

Under juldagen blev det en lugn dag. Tog mig ett biobesök tillsammans med Sandra. Medans det var fest på stan, gick vi på bio. "Mig äger ingen", fantastisk bra film. Värt vartenda öre. Rekomenderas varmt!

Sedan på annandagen vid lunch åkte jag och mammsen ner till Åskloster och brorsan & company. Lite skogsluft, ladda batterierna, julklappsutdeling och mys. De var just då man kände att man levde. Min bror ger mig den energi att överleva dagarna. Han är helt fantastisk. Även om inte allt är som en dans så vet jag att allt blir bra. Man får bara se till att prioretera och välja rätt. Fuck life som min svägerska alltid säger till mig. Jo tack. Det behövs ibland. Tack för att ni finns.   

Det blev lek och mys med brorsbarnen. Men även lite chill. Det var skönt att bara släppa vardagen lite och som sagt, känna att man levde. Precis vad familjen är till för. Och sen finns ju även mitt gudbarn Emma. När allt känns jobbigt och orken inte finns, så är det bara att tänka på henne. Det är för henne jag oftast lever för. Även om vi inte ses varenda dag, så finns tankarna alltid hos henne. 

Mammsen och jag kom hem igår kväll. Med tanke på att jag och C åker till Sälen imon så behövde jag komma hem och packa. Så det har dagen nästintill sett ut. Vi tog ett besök i stan och handlade lite mat, och nu tror jag allt är i stort sett klart. Jag är färdigpackad. På tok för mycket som vanligt, men men. Jag vill ju inte frysa.    

Vi kommer hem på torsdag kväll igen. Då blir det att byta ut mössa och skidkläder till bikini och sandaler. Den 6:e är det dags att sätta sig på planet till solen och Lanzarote med Sandra. Woopwoop. 

Jag kan inte klaga allt för mycket just nu.   

Tänkte köra en årsresume av 2013 senare ikväll. Men först tar vi lite middag. Ska försöka få C att slita sig från sin bok.   

Tjoflöjt!