Det är något speciellt med att komma hem ifrån scoutläger. Man hamnar lite i en såkallad deprissionsbubbla. Det var liksom så fritt i Japan. Solen strålade dagligen, temperaturen var överflödig, man kunde köpa vad man ville när man ville, träffa nya människor oändligt många gånger utan att tröttna, men framförallt, man var ALDRIG ensam. Nu på hemmaplan så känns det bara jobbigt de få timmarna som man är hemma ensam. Det finns liksom ingen impuls att lyfta luren till att skicka iväg ett sms till någon kompis, eller ringa någon för att träffas. På ett scoutläger är det mer normalt att man bara hänger ihop med någon som man träffade kanske vid kvällsborstningen av tänder eller i middagskön till matsalen. Sådär enkla grejer som inte är så enkla i det verkliga livet. Tråkigt, men otroligt sant. 

Jag är nog inte den enda som känner såhär, vi är nog flera stycken. För att vara scout, det är något speciellt. Något helt alldeles, alldeles underbart. Framförallt de stunder när man åker iväg på okända platser och gör lite som man själv vill, och inte har något att tänka på mer än att vara uppmärksam när det är mat. Mat är viktigt.   

Hade tänkte att slänga in ett inlägg direkt när jag kom hem, men jag skyller på depressionen. Lusten hade försvunnit, men jag lovar att det kommer ett bättre inlägg en dag om resan i Japan. Den är värd att minnas, men framförallt, den är värd att berättas. Dock behövde man nog mer eller mindre vara där för att verkligen uppleva känslan över att vara i just Japan. För Japan är ett speciellt land, MEN mycket fint. Jag ångrar inte min medverkan på varken lägret eller rundresan, även om resfebern tog järnhand över mig, så var det värt det. Kan inget annat än att le när man kollar igenom sina egna, eller andras bilder. För just där, i Japan, där har jag varit. Det ni!   

Nu tänkte jag inte säga så mycket mer för stunden. Ska strax köra iväg till Viken för att unna mig själv en egenstund och ompyssling. Igår klippte jag håret, vilket var en realese (kunde inte komma på ordet på svenska!!?). Lite kortare, lite fräschare. Jag blev nöjd. Framförallt när det bara kostade 200;-. Man tackar inte nej då.    Och ikväll, eller när Stoffe har slutat jobba så drar vi uppåt Göteborgshållet. Till lilla mammsen och hennes camping. Det blir lite firande av mig då jag fyllde år under resan, men även lite kärt återseende av goda vänner och familj. Fantastiskt!

Ha en fin fredag!