lilagardiner

Senaste inläggen

Av Lisa - 6 januari 2016 20:37

Du må bara tycka att det du gör är en droppe i havet,

men faktum är att havet vore mindre utan just den droppen


Imorgon är dags för vardagsrutiner igen. Skolan tar vid och livet tar en ny vändning. Hösten var stressig, lugn i perioder men påfrestande. Jag tror det beror lite på prestationsångesten. Vem vill liksom inte att ha godkända tentor eller kurser? Turligt nog har jag för det mesta nöjt mig med ett godkänt oavsett vilket ämne det handlar om. Nu hade jag mer än tur på min sida och avslutade två kurser med högsta betyget från YH, nämnligen ett väl godkänt. Borde det inte vara någon slags morot till att göra lika bra ifrån sig då? Jo, men som sagt så ligger nyårslöftena på hyllan, och jag kommer att börja göra saker jag VILL göra. Det är viktigt att skilja på vill och måste. De här måstena kommer att försvinna. Och då får prestationsångesten ställa sig åt sidan. Vi har nio fullspäckade veckor framför oss och redan nu känner jag en liten spykänsla. Ni vet när man tränat såpass mycket och länge under en stund, blodsmaken kommer i munnen och man vill bara falla ihop. Precis så känner jag nu.


Jullovet försvann under fötterna snabbt. Tankarna har snurrat åt alla håll och kanter. I slutändan blev det ett ihop traslat garnnystan. Jag vill inte göra något jag inte klarar av. Just skolan är en sådan sak. Man kan tro det mesta låter lätt, men tyvärr så är de inte i den riktiga sanningen. Vill jag detta? Klarar jag detta? Vad kommer hända i framtiden? Men jag har en morot. Examen är för en gång skull inom synhåll, bara veckor ifrån. Väldigt många dock, men det är veckor. Inte år som för många andra. Praktiken kommer att bli en bra avrundning ifrån ett tufft teoriskt 2/3 år, och det är nog precis vad jag behöver. Jag kommer inte sätta någon press på mig själv utan allt får komma när det komma skall. Inför tentorna så kommer ångesten dyka upp kraftigare, prestationen pressen stärks och misslyckandet finnas. Det kommer vara tungt ett tag. Tufft. Omotiverande.


Som en aktivitet utöver pluggandet så har jag träning, målandet i fantastiska vuxenmålarböckerna som finns och pysslandet. Då det nalkas dop inom kort så vill jag gärna pyssla ihop något fint. Och även födelsedagar, avslutningar med mera finns att förgylla pysslandet. Jag behöver något att vila tankarna på som inte är ett måste. Eller något som orsakar press och ångest. Bara jag vill så går det.


Kvällens tankar inför morgondagen är många. Tröttheten är outhärdlig, men tur som attan att helgen närmar sig. Ingenting är uppskrivet på "att-göra-listorna" (då jag lovat mig själv att sluta med sådant!!) vilket känns avslappnande. En bra bok som ligger och vilar på hyllan kanske skulle kunna vara något?


Tack för lyssnandet, klagandet och oroliga tankar.

Vi tar bara steg framåt. Inte bakåt. Det är mot framtiden vi vill.


 Godkväll!

 

 

Av Lisa - 4 januari 2016 20:48

Dagarna passerade lika fort som vanligt när man är på semester. Men jag kan inte säga annat än att det var välbehövligt. Som många redan vet så har snön varit nästintill långt om sikte sen flera veckor tillbaka i hela landet, och det märktes när vi kom upp till Sälen i onsdags kväll. Det var inte mycket snö på marken tyvärr, och snökanonerna kördes i backen som aldrig förr. Så när torsdags morgonen nalkades, skidorna utcheckade och påsatta, så var det isiga backar som vi möttes av. Skidorna ville heller inte vara på min sida föräns sista dagen. Jag övervann även min rädsla till sittliften även detta sista dagen. Ja, man kan inte få allt, men vi hade en riktigt trevlig weekend semester tillsammans. Och det är de som räknas.


Nyårsafton firades på restaurangen med en himla god buffé som vi kände oss mäta på ända till lunch dagen därpå. Man ska inte tacka nej till buffé. Då blir det till att äta tills man storknar, och jo visst gjorde vi det.   Och det bästa som förgyllade våran nyårskväll mer än sällskapet och fyrverkerierna var nog den där servitören. Vi hade precis satt oss vid bordet, fram kommer det en servitör som frågade vad vi ville ha att dricka. Stoffe sa att han gärna tog en Cola och jag en hallonsoda. Då vände sig servitören till mig och sa "Is it okey that i talked english?" Jag svarade honom på svenska om han inte förstod svenska, och jo, det gjorde han, men danska var han riktigt illa på vilket han trodde att vi pratade. Jag må säga att Stoffes skånska ibland är lite grötig, men så illa var det inte då. Men det slog alla tänkbara tankar om skåningar. Haha. Stackars servitör skämdes så, men vi alla tre skrattade gott åt det när det kom fram att han var stockholmare och har alltid haft det svårt för just danska   


Back in Helsingborg känner vi av stressen och de åtaganden som det är dags att börja om på. Jobb, skola, träningar, scouter. Ja, you name it. Men nyårslöftena är så långt borta de bara går, och jag ska bara sikta på att göra detta till MITT år.

Kort och gott inlägg idag. Bjuder på en drös bilder ifrån härliga Sälen som avslutning!

Ha en fortsatt fin måndags kväll.

  

                               

Av Lisa - 1 januari 2016 07:00

Let's do it!   

Av Lisa - 31 december 2015 12:00

Då vi spenderar nyår i Sälen iår, så kommer här en hälsning om ett gott nytt år. Vi ses i 2016!

 

Av Lisa - 29 december 2015 22:19

Då var det dags igen- ännu ett år har gått. Varnar redan nu för ett möjligtvis långt inlägg, men hoppas det finns lite nöje till att läsa hela. Lovar att slänga in lite bilder här och där också för att göra läsningen lättare.


Jag vet inte riktigt hur jag ska summera 2015 på bästa sätt. Det har varit ett år fyllt med blod, svett och tårar. Ett år som har tagit både psykiskt och fysiskt på mig. Men framförallt ett år att minnas för livet. Jag valde redan förra året att inte avlägga några nyårslöften för att i själva verket är dom egentligen till för att brytas. Man kan inte lova sig själv något som man inte riktigt kan hålla, därför blev det bättre att inte avlägga några alls. Och vad jag vet har det gått bra. Genom att ge sig själv te.x löftet att gå och träna MINST två gånger i veckan slutar redan efter vecka 2. Då det mer eller mindre känns som ett måste. Jag håller mig till träning för att det är roligt, inspirerande, jobbigt men minst sagt glädjeroande. Och jag kan dela glädjen, träningen framförallt, med andra människor i min omkrets. Så summan av kardemumman; jag säger nej till nyårslöften!   


Som jag nämnde innan har 2015 varit ett påfrestande år både psykiskt och fysiskt. Man kan väl inte riktigt säga att 2014 avslutades sådär suveränt när käftsmällen från närstående familjemedlemmar kom och gjorde världskrig i mitt liv. När människor som man trodde skulle finnas där föralltid väljer att avstå från både mig och mamma för att JAG inte får vara lycklig när andra mår dåligt. Ja, ni hör själva, det är bara barnrumpor som håller på sådant. Men ja, så har det hållt på sen dess. Blockerande kontakt på Facebook, byte av adress och ingen kontakt alls har tagit mer på mig än vad jag någonsin skulle tro. Man bygger självmant upp en järnfasad för att visa sig stark, hakan över vattenytan, men till sist kommer den rasa. Det är vad det precis har gjort de senaste dagarna tyvärr. Trots en underbar jul hemma i Göteborg så kom tankarna tillbaka. Vid det här laget är jag inte stark. Tacka Gudarna, trots icke troendet, för Stoffe och hans fantastiska stöttning i allt. När allt redan började förra sommaren, när jag flyttade ner till Helsingborg, så började jag tänka vad som minst sagt skulle hända. Det ända svaret jag fick var att jag flydde. Flydde från allt. Men så var inte fallet. Jag flydde inte. Jag spred ut mina vingar, gjorde något helt galet, fantastiskt och kanske chockande, men innerst inne var det som en befrielse, samtidigt som det gjorde ont. Jag tog klivet till att göra något JAG ville, inte vad andra ville. För andra ville att jag skulle stanna, men JAG ville flytta. När man inte kan glädjas med mig, så får det vara. Mer än ett år har gått, saknaden finns, men styrkan i mig kan bara växa sig starkare. Och det är precis vad 2016 ska ge mig. Styrka. Och pricken över i:et med detta scenario var att min pappa kom tillbaka in i mitt liv efter 4 år av ingen kontakt alls, vilket gav mig hopp. Hopp över att något dåligt gav något bra.


 

Ibland behöver man gå igenom både med och motgångar för att komma vidare i livet och lära sig mer om sig själv. Skolan var ett ypperligt tillfälle till att testa på något nytt. Och det gick ju bra. En hel speditörsutbildning godkändes, man tackade för ett fantastiskt år med ett riktigt gott gäng klasskamrater och var beredd till att styra kosan mot framtiden. Sommarjobbet avnjöt jag på Klimat Transport under 4 veckor, då Japan resan hägrade mitt allt. Men jag hann lära mig mycket på den tiden ändå. Inte en enda dag såg den samma ut. Jag fick testa på det där vi hade läst i ett år och det satt som handen i handsken fortfarande. Då det tyvärr inte ledde till något fast jobb så fick jag ta mig i kragen, trotsa mig själv lite, för att ta ytterligare ett år till i skolbänken. Samma ämne men en finare titel, nämnligen Transportlogistisker. Det ger inte en bara en finare titel utan lite mer i lön också, vilket man inte ska tacka nej till. Och här sitter jag under ett jullov och skriver en nyårskrönika och känner hur ångesten växer över att komma tillbaka till skolan igen den 7 januari. Jag har, som många andra, tänkt om. Tappat gnistan. Jag kan inte sätta ord på det direkt utan det känns så motsträvande. Jag känner mer, jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Dock hoppas jag det bara känns såhär under denna perioden, glöden kommer tillbaka efter lite semester, och kraften till att fortsätta ska medverka tillsammans med mig. Tyvärr kan man inte tvinga sig till något, men jag tänker iallafall ge det en chans. Det är nog inte så farligt som det låter. (Hoppas jag!)


 

Man kan väl kortsett säga att 2015 har varit i resandes tecken. Tiden från att anmälan till World Scout Jamboree lämnade in hösten 2013 så kan man ju säga att tiden bara försvann under fötterna på en. Den där söndagen, 19 juli, hade kommit och en av mina minst sagt fantastiska resor skulle äntligen bära av. Vem har liksom inte tänkt tanken att resa till Japan?! Där stod vi. Redo på Kastrups flygplats för att uppleva något utöver det vanliga. Det var inte bara olidligt varmt på plats, konstig mat, alldeles för många shoppingbutiker, japaner och ett äventyr vi sent skulle glömma, utan detta var något helt obeskrivligt. Vi var på en plats där snart närmare 35000 scouter skulle mötas och dela tankar, känslor under en två veckors period. Det var så himla häftigt att det är nog bara bilderna som kan säga sitt. Jag är glad att jag hann blogga lite under resan så man kan titta tillbaka på mer än bara bilder.


När vi ändå håller på med resetemat så hade jag och Stoffe en mysig weekend i Edinburgh, Skottland under första advent helgen. Där bjöds på regn, regn, regn, shopping, mat, promenader, besök på slottet och lite mer regn. Jag tror nog Storbrittannien är bra känt för sitt regn, och ja, det kan man väl säga. Men utöver det så var det en mycket fin stad jag mer än gärna återkommer till. Nu var tanken att besöka julmarknaden och bara strosa runt, men en dag åker jag gärna dit för en längre tur och ser lite mer av landet.


Ett par helger efter Skottland så var det min och mammas årliga julresa till Kiel, Tyskland. Det var mysigt, trevligt, rofyllt och kvalitetstid med mamma när det är som bäst. Sen jag flyttade hemifrån så tar jag mer tillvara på de stunder med människor jag numera träffar sällan. Man får liksom ett annat perspektiv på det då. På ett positivt sätt kan jag lova.


   

Ja, och nu då? Hela hösten har varit fartfylld. Nu i det sista blev det lite för mycket för mig. Vi hade en lång period där det var en lektion i veckan i skolan, och resten av tiden fria, eller lediga. Kalla det vad du vill. Men en längre tid där jag hade kunnat göra många saker på. Och jag ska väl inte säga att jag inte gjorde det egentligen för att här hemma hade vi i stort sett besök dagligen. Både pappa, mamma och Sandra var på besök. De bytte av varandra rätt friskt, och när perioden var slut kändes det tomt. Även om Stoffe är hemma så blir man som en annan människa på något sätt ändå. Men ändå samma Lisa. Jag tror det hänger ihop lite med denna tunga perioden som jag vistas i just nu. Tråkigt men sant. Och faktiskt så ska det ska bli väldigt skönt med ett nytt år.


Jag ger mig själv en ny chans, en bättre chans att bli starkare. Ett nytt år, utan löften, där jag ska våga stiga utanför boxen. Jag tänker lämna all skit till 2015 så som människor som gärna tar, men aldrig ger tillbaka eller människor som inte fyller någon funktion, minst sagt i mitt liv. Jag ska bli lite egoistisk. Man får lov att vara det ibland, men för min skull så ska ta mig i akt att göra det på riktigt. Det kan låta lite negativt, då får det göra det. Jag kommer ta hand om mig i första hand, och resten i andra hand. Under 2015 har det varit alla andra i första hand, och mig själv i andra hand. Men nu är det slut. För att låta den inre ångesten, stressen nå ut så behöver jag lite tid för mig själv. Allt som har rasat ska jag nu bygga upp. På mitt sätt, på mina villkor, under svett och massa tårar, men jag ska se till att bygga mig uppåt. Och tillsammans med allt detta tar jag med mig mina närmaste vänner som fyller den starkaste funktionen i mitt liv. Bara det är fantastiskt. Och inte alls egoistiskt. Man får inte alltid tänka det värsta för just egoism, det finns så mycket bra med det också.


Så för att avrunda detta 2015 så vill jag bara säga tack. Tack för chansen, året som gått och till det som komma skall. Jag tror 2016 kommer bli minst lika bra, om inte ännu bättre. Och det ska jag ta vara på. Själv. Men även med DIG!   


  

Av Lisa - 28 december 2015 20:52

Vilken fantastisk jul. Trots den nakna marken som för tillfället är ett minne blott, ilande kyla och småregnigt så var det en helt underbar julhelg. Det är sådana här stunder man uppskattar livet lite extra. Framförallt när man spenderar den med nära och kära. Och så var det iår. Jag ska inte klaga alls, bara på vädret   


Lille julafton så var det traditionellt bingo spelande med mammsen. Ingen vinst iår heller, men hopper lever allt kvar. Julaftonsmorgon öppnade vi ett par klappar hemma, och resterande togs med till moster där hela goa släkten var. Julmiddag, tomtebesök, julklappsspel och härliga pratstunder avslutade en härlig dag och det nalkades juldag. Först ett snabb besök hos min fina Annette för avlämning av julklapp, och sedan mot stan där Stoffe väntade. Jag hämtade upp honom vid 12 på Centralstationen, därifrån styrde vi sedan kosan mot Hisingen och mina goa tjejer, och Nicklas. Där blev det julfika och julklappsutdelning. Efter denna bestyr bar det hem till mammsen för Stoffes julklappar och på kvällen var vi bjudna på middag hos Monicka. Och där minsann fanns något, dels den största men mest chockande upplevelsen. Jag visste att mina två småbröder skulle vara hemma, men inte lillasyster. Då hon drog iväg till Staterna i augusti och inte skulle komma tillbaka förän augusti nästa år så fanns inga tankar om att hon just då skulle befinna sig i Sverige. Men det gjorde hon. Och jag tappade nästan andan. Vi skrek och grät av lycka. Det var helt otroligt vad mycket saknad och känslor som kom upp på samma gång. Men där stod hon, i köket och bara sken av glädje. Nu är hon hemma och jag är så himla lycklig över detta   


Ja, kvällen rullade på hos Monicka, och där blev sedan annandagen. Jag och Alvina hade bestämt träff inne i stan för att kolla in mellandagsrean. Kan inte riktigt säga att det var något WOW av det. Dock shoppade Alvina på som aldrig förr och kortet glömde. Hem kom jag iallafall med ett par ljuslycktor (40:-) och en kofta till mamma. Billig affär detta! Vid 13 kom Stoffe in och anslöt till lunchen. Därefter begav vi oss hemåt för att invänta pappsen och Ann-Beth, då restaurang besök nalkades. Födelsedagsfirande och julklappsutdelning med gott sällskap och god mat ska man ju inte tacka nej till. Det vart iallafall en trevlig stund på stan!


Igår tog vi oss en lugn dag då bussen neråt skulle rulla vid 14. Vi åt brunch och bara myste i soffan med pyjamas, Wordfeud och Quizkampen. När vi väl kommit hem så bar det av till Stoffes föräldrar för ytterligare julklappsutdelning och middag. En go' matbit senare, en trevlig stund och mycket trötta ögon styrde vi hemåt igen.


Ingen lugn stund inte, och det är väl så på julen. Men mycket blev gjort, framförallt att jag fick träffa många vänner och familj. Det gjorde gott för hjärtat. Stoffe har en jobbedag till sen drar vi till Sälen för lite skidåkning. Vi får dock hoppas att det finns någon snö när vi dyker upp på onsdag kväll. Ska om inte annat bli en väldigt skön minisemester där ännu en gång skolgrejerna lämnas hemma. Jag ska träffa Ina och Jennie imorgon för att göra klart det sista. Så kanske man kan njuta lite av lovet om inte annat.


Nu tänkte jag dyka ner i soffan och se om det finns någon bra film att slösomna till   

Imorgon bjuder jag på en nyårsresumé av året 2015. Missa inte detta!


Ha en trevlig kväll!

  

                   

Av Lisa - 24 december 2015 09:00


God Jul & Gott Nytt År

Önskar

Lisa & Christoffer

 

Av Lisa - 23 december 2015 14:01

Först måste jag ge mig själv en klapp på axeln. Sen vi gick på "julledigt" så är det mycket enkelt att slappna av, hamna i soffan och gå till en rutin som man blir hjärligt rastlös över. Men jag fick ge mig själv en spark i baken och se till att det inte skulle bli sådär. Delvis, men inte hela ledigheten. Så jag har iallafall varit på gymmet varje dag denna vecka, och nu blir det ett litet uppehåll över julhelgen. Som jag kämpat med träningen under hela hösten så kan man liksom inte bara ge upp för att det är jul, men framförallt för att det är ledigt, så ack vad skönt det var att röra lite på sig. Det har varit i stort sett jag och max fem pers till som tränat samtidigt på förmiddagarna, och i januari lär det dock vara fullt. All julångest och beach 2016 börjar.. Haha. Men det håller en månad, sen har jag gymmet själv igen   


Om ett par timmar går tåget mot Götelaborg. Väskorna är packade och nu inväntar jag bara Stoffe. Vi bestämde iår att vi tar inte med några julklappar från oss själva upp för det blir så mycket fram och tillbaka varsel om det, så när han kommer hem ifrån jobb idag så öppnar vi ett par stycken och resten på söndag när vi är tillbaka i Helsingborg. Man blir nästan som ett barn igen när det är julafton, framförallt när det gäller julklappar. Det är mycket pengar hit och dit, men uppskattningen är desto större. Så idag blir det ett par paket och sen håller det på så ända fram till söndag. Rena rama lyxen enligt mig att få öppna julklappar hela julhelgen. Wiiiiiiie!!   


Nu tänkte jag inte tjöta så mycket mer. Dags att göra iordning det sista innan avgång mot jul, jul hemma i Göteborg.

Bjuder som avrundning på årets julkort. Förhoppningsvis har alla kommit fram iår, vilket det inte gjorde förra året, och jag kan stolt visa upp dom nu. Jag är nöjd. Mycket nöjd. För att koppla av, komma ifrån stressen så tycker jag det är himla kul att pyssla. Och självfallet blir det hemmagjorda julkort. Varje år. Oavsett om det finns tid eller inte. Det är dock synd att man aldrig får lika många tillbaka, utan allt körs elektroniskt nu för tiden, men jag ska allt se till att hålla traditionen uppe. Julkort med frimärken kommer alltid finnas med varje jul!   


Ha nu en fin lillajulafton och spara miljonerna på Bingo Lotto till mig!   

  

 

Skapa flashcards