Hoppas solen skiner, fåglarna kvittrar och orkestern spelar för fullt.

Ha en fantastisk nationaldag Sverige!

Det sägs att sommaren slår på stort imorgon. Trots sina redan 25-30 grader så tar äntligen juni månad vid. En riktig sommarmånad som har varit riktigt efterlängtad. Ikväll vid tio så var det fortfarande ljust ute, luften var ljummen och nu när klockan börjar närma sig halv elva finns det somriga fortfarande kvar. Vad ska man säga, sommaren är officiellt här imorgon. Yeeeey!   

I fredags var det äntligen dags för examen. Tiden sen dess har bara sprungit iväg, och jag hade gärna berättat om vilken fin dag det blev, och visa lite bilder med för den delen, men nu vill jag bara åka iväg på lite semester. Om fyra timmar går tåget ifrån Malmö central till Kastrups flygplats nämnligen, så examen får vänta till efter semestern. 

Så vart bär det av? Jag har nog inte skrivit eller sagt det till så många, men imorgon åker jag och Stoffe till Zakynthos. En fantastisk grekisk ö i Medelhavet. Där ska vi tillbringa två veckor med massor av god mat, greker, bad och en himla massa andra utflykter. Jag är lite extas för tiden till denna dagen har bara runnit iväg. När vi bokade resan i januari så var det mer än 100 dagar kvar, medans det nu bara är få timmar kvar tills flyget lyfter. Det ska med andra ord bli hur skönt som helst att stänga in sig i en semesterbubbla ett par veckor och bara vara. Man får liksom göra lite som man själv vill. Sådär som det ska vara. Ja, vad ska man säga, jag längar något fruktansvärt!! 

Stoffe hade inte tänkt sova så många timmar inatt, och jag hoppas iallafall få ut ett par stycken. Typiskt nog går det inga båtar eller tåg ifrån Helsingborg ner till Kastrup, så vi får köra ner halv tre inatt för att parkera på Susannes jobb i Malmö och sedan traska de få metrarna till centralstationen och vänta in tåget. Flyget lyfter halv sju imorgon bitti, och det gäller att vara ute i god tid nu när det gäller att åka tåg. Jag fixade iordning lite pannkaksplättar till oss att äta under resan, för på flygplatsen lär vi bli bankrutt för en liten kopp kaffe. Hehe. Är det semester så är det!

Nu tänkte jag packa ihop det sista i handbagaget och försöka sova ett par timmar. 

Ha det gött här i Sverige, så återkommer jag efter semestern. 

Visst är det så att det finns många fantastiska mammor där ute i världen, men det finns ju tyvärr dom som även lämnat oss. Igår var den där dagen som man firar alla mammor lite extra och självklart hade mor min tagit plats här nere i söder.

Så vi började med en tur till Sofiero trädgårds, där vi gick runt och njöt av de fantastiska blommorna som spred sin doft & ljuvliga färg. Besökare efter besökare strömmade in i trädgården vilket fick en att inse att alla passade på att fira morsdag här då vädret verkligen var på topp.

Stoffe fortsatte efter Sofiero på sitt håll medans jag och mamma promenerade ner till stranden där vi tog lite att äta och senare bänkade oss på två solstolar vid bryggan. Havet var spegelblankt, knappt några vindar yttrade sig och folklivet var igång. Timmarna rullade in för kvällen och tanken var att vi skulle handla hem lite thaimat dagen till ära, men när vi gick förbi Mölleexpressen kunde vi inte tacka nej till en förträfflig 3-rätters meny för en godkänd peng, så vi slog oss ner där. Ett glas vin, skagen toast, varmrökt lax med färsk potatis & kall sås och en toblerone tårta till efterrätt. Behöver jag ens nämna att vi var in heaven?    En riktigt mysig, trevlig och fantastisk kväll med min kära mamma. Kvalitetstid delux om jag får säga det själv. 

Så kära mamma. Tack för att just du är min mamma.

Trots våra argumentationer, så är du den största glädjen i mitt liv. 

Min bästa vän, min stöttepelare och personen som alltid finns vid min sida. 

Även om jag skulle välja mellan vilken mamma som helst i världen, så hade jag ändå valt dig. 

Tack för du är du, och tack för att jag fick bli just DIN dotter. 

Jag älskar dig

  Det sägs att det är examen imorgon och om cirkus 12 timmar ska jag befinna mig i skolan för att säga 'på återseende' till klasskamrater och lärare. Efter det så blev klassen helt plötsligt ett gäng konkurrenter men även ett par  vänner. Att detta året skulle gå såpass fort visste ingen, och det känns verkligen konstigt att imorgon få sitt utbildningsbevis och betyg ytterligare en gång för utförd utbildning. Vad hände där liksom? Vart tog tiden vägen? Trots en hel del motgångar, ångest, frustration så har tiden varit givande, inspirerande, utmannande men framförallt att ett helt nytt kapitel i livet har startat. Efter morgondagens exemenation kan speditörstiteln övergå till transportlogistiker. Bara det känns ju hur stort som helst!

Ännu en gång överskred jag mina egna förväntningar, klarade ytterligare en utbildning med bravur trots motstånd och kan skatta mig så mycket kunskap rikare. På dessa två åren som studerande lyckades jag klämma in varenda tenta på första försöket. Inte en enda omtenta och med det mina vänner, det gör mig extra stolt att ta emot något så stort som utbildningsbevis imorgon. Jag överträffade allt jag såg ner på mig själv och klarade det trots MÅNGA (betoning på väldigt många...) tårar, stunder där man drog sig själv i håret av frustration och en hel del skratt. Jag löste min praktiksituation helt själv under våren, vilket jag kan tacka Klimat ytterligare en gång för. 

Men nu är det över. Imorgon är dags. Jag är så redo att lossa ankar, segla iväg för att starta mitt nya liv. En helt ny, bredare men framförallt meningsfullt kapitel kommer öppna sig och jag ska allt fånga dagen. Fånga livet. Fånga allt som har med det positiva här i livet. Jag gjorde det. Jag klarade det hela vägen in i mål, och jag är så förbaskat jäkla stolt över mig själv!!!! 

Tack ni som funnits där för stöttning, engagemang och skratt. Carpe diem   

Nu blir det klubbning rätt i säng, så man känner sig pigg och alert för morgondagen.

Sovgott och TGIF!

Alltså WOW vilken fantastisk dag vi har haft idag. Solen har riktigt strålat, humöret har varit på topp, tröttheten börjar dock falera, men annars ska vi absolut inte klaga. Klockan 10 imorse samlades en gott gäng ifrån mitt jobb med respektive och barn för att köra lite aktiviteter på Kungsbygget i Våxtorp. (Och ja, praktiken blev ett sommarjobb, så det är lättare att säga jobb   ) Där kunde man köra sommarroddel, åka zipline och fika.  Och vet ni vad? Lisa klarade det. Lugnet var bekvämt påvägen ut till Våxtorp, men väl på plats, i bilen upp till toppen så kom känslorna fram. Höjdrädslan har alltid varit en jobbig grej, men någon kanske jag också ska växa upp. Att stå där uppe och bara ta ett steg fram för att åka 650 meter lång zipline. Jag kan säga att det var måååååånga fjärilar i magen, skriket ekade på hela stället men allt gick bra så jag var tvungen att göra det igen. Kanske skulle jag kunna hinna njuta denna gången? Man kan väl säga att bilderna talar för sig själv om just omgång nummer 2   Det var en mycket trevlig stund på plats med arbetskamrater och många nya ansikten. Stoffe var mer än nöjd han med. Han fick ju mat så.   

   Blommorna mår som fisken i vattnet nu när sommaren börjar komma med stormsteg.

Annars så tackade jag för mig på Klimat i onsdags då 10 veckors praktik nu tagit sig till sin ände. Det kändes lite vemodigt. Började jag inte skolan typ igår? Eller andra som trodde att praktiken bara var på sin vecka tre. Men icke. Den är nu avbockad, mer än godkänd och jag är så nöjd med valet. Dagens aktivitet var en härlig avslutning på praktiken, men framförallt en go' början på en sommar hos Klimat. Jag blir kvar där hela sommaren. Känns bra. Jag gjorde något bra på praktiken iallafall.    Nä, skämtåsido. Min resterande praktiktid hos Klimat var riktigt lärorik på alla sätt och vis, en utmaning men framförallt en känsla av att jag hamnat rätt. Rätt i arbete och jag trivs med det. Med andra ord har jag hittat hem i yrket. Vart hösten bär av återstår att se, men först kör vi sommaren.   

Imorgon är dags att sätta foten i skolan igen efter denna praktikperioden. Det nalkas examensvecka. Morgondagen är dock inte obligatorisk, men känner att det kan vara trevligt att umgås med ett par klasskamrater innan vi skiljs åt. Tisdag och onsdag däremot är obligatoriska. En praktikrapport ska vara inlämnad senast imorgon kväll, och sen börjar redovisningarna. Jag är andra personen ut på tisdag, vilket känns skönt. Då är det liksom gjort. Men det värsta jag vet, oavsett vilka som är där eller inte, är redovisningar. Jag avskyr det mest av allt. Det jobbigaste är mer eller mindre att läraren på plats kommer betygsätta en direkt efter man framfört sin presentation. Det gäller alltså lägga in ett gott leende, prata tydligt, ha en riktigt bra presentation, hålla sig inom 10 minuters ramen  och en snygg layout på powerpointen. Vad ska man säga? Powerpointen är inga problem, leendet kan jag nog slänga in med, vad jag ska prata om fixar jag galant men att hålla sig till 10 minuter med varken sekunder innan eller efter avsatt tid plus försöka hålla nervositeten i trim kan också vara lite problematiskt. Tanken är att jag inte riktigt kommer att öva på att hålla den, utan köra direkt på tisdag. Det är mer lugnast för mig då på något sätt. Det är nästan lite ångest över situationen, men det är sista biten nu. Sen är vi i mål.

Min fantastiska vän Alvina var här förra helgen. Det behövdes lite kvalitetstid om man säger så. Även om vi inte träffas lika ofta längre, så är stunderna vi träffas otroligt bra och historierna går i ett. Vi lyxade till det med frukostbuffé på Fahlmans i stan på lördagsmorgonen innan hon skulle åka vidare söderut. Kort men gott besök som gjorde mig mer motiverad i själen än innan.   

Nu tänkte jag avrunda för kvällen. Tystnaden här på bloggen kommer nog vara som bortblåst under kommande vecka. Det är nu det gäller, slutet är nära och minnena ska samlas.

Ha en fortsatt solig söndagskväll!

#Scoutbakis så det står härliga till. Varken jag eller Stoffe kommer att klara av att hålla oss vakna någon längre stund ikväll. Ögonen faller sakta men säkert längre och längre ner, och jag har nog snart fått skriva om samma mening fem gånger för att det ska bli rättstavat.

Helgen har vi med andra ord spenderat på Sonnarp i Åsljunga på årets vårläger. Solen har varit våran bästa vän under alla fyra dagar och hem kom man idag med rosenröda kinder, sommarfräknar och en härlig ihållande bränna. Nätterna var dock inte lika härliga då torsdag-fredag natten bjöd på -5 grader under natten och frosten hade lagt sig på gräset. Resterande nätter var kyliga men fullt sovbara. Scouterna njöt av både solsken och aktiviteter medans vi ledare gjorde detsamma. Det värmer gott i hjärtat när scouterna har roligt och ser till att träffa en hel del nya kompisar. Det är precis så scoutlivet ska vara. Man kommer ihåg själv innan varje läger hur nervositeten smög sig på inför att träffa så många nya kompisar. Självklart både läskigt och roligt, men framförallt rofyllt.

Så ja, tröttheten kan man nog inte komma ifrån efter ett läger oavsett. Solen, nya intryck och kalla nätter tar ut sin rätt. Men det var de värt. Kan inget annat än att säga att scoutlivet är alldeles fantastiskt för att vara trött vissa stunder. När man väl är hemkommen så kommer tröttheten fram snabbare än vad man tror för under tiden finns det inte så mycket som heter trötthet. Man villl göra allt, man vill vara där och man kan ju faktiskt inte missa något.   

Sonnarp fylldes med cirka 900 scouter som skulle tillbringa 4 härliga dagar tillsammans. Aktiviteterna var blandade, maten var god och glädjen hos scouterna var enorm. Alla trivdes, minnena växte och hemlängtan var ett minne blott.

Annars då? Praktiken rullar på och det som var 10 veckor är nu bara 8 dagar. Vart tog tiden vägen? Endast 3 veckor kvar till examen och glädjen i kroppen sprider sig mer och mer. Att lämna skolbänken en ytterligare gång gör mig varm i hjärtat. Trots en riktig tuff vår så har allt gott galant. Det enda som är kvar att göra är att invänta betyg för praktikperioden, skriva rapport och redovisa muntligt praktiken för klassen de sista dagarna innan examen. Well, det ska väl inte vara så farligt egentligen. Dock är skrivandet inte så farligt, de är de muntliga framförandet jag helst skulle vilja skippa, men det är bara att bita i det sura äpplet och göra det. Snart är de ju över och framtiden lockar alla tänkbara utmaningar. Och det är jag inte rädd för alls. Men först: en härlig sommar med jobb på Klimat och härliga helger. Livet leker kan vi väl ändå säga.   

Med våra soliga dagar så sprider sig de fantastiska blommorna mer och mer. Det skånska guldet har blomstrat som aldrig förr och det är så underbart att se. De är nog de bästa med Skåne, de fantastiska rapsfälten som sprider sitt ljus på åkrarna. Jag ska försöka ta mig ut på fälten under kommande vecka och ta lite härliga bilder. Jag bjuder på en nyfärsk bild från dagen så länge.

   Nu räcker det för denna gången. Balkongen ska tömmas på sovsäckar och kläder innan läggdags. Det är nästan illa att man ska behöva lägga sig närmare åtta en söndag kväll. Men why not. Är man trött så är man trött    Vi har iallafall lyckats tvätta lägerpackningen och hållt oss uppe för tok för länge. Imorgon kommer nog bli en riktigt seg dag, men den ska vi nog överleva. Så godnatt och fortsatt trevlig sol-söndag!

Medans andra vaknade till snöklädda trädgårdar imorse så har Helsingborg bjudit på ett härligt solsken nästintill hela helgen. Kylan håller fortfarande ett järngrepp på oss alla, och det finns nog ingen som inte längtar efter lite varmare grader. Jag har fortfarande inte hängt undan vitnerjackan, eller tagit bort vinterstövlarna för den delen heller. Jag är en liten mes när det kommer till kyla. Klär gärna på mig för mycket än för lite, för man kan ju faktiskt frysa. Om två veckor nalkas det vårläger och ska graderna hålla sig precis vid nollgrader strecket så lär jag få packa vinterklädsel all in, och även vintersovsäcken kommer att snällt få följa med. Det är lite mysko hur vädret ter sig. Vi går ju liksom mot maj i nästa vecka.

Annars då? Helgen i Göteborg som jag senast nämnde var fantastisk. Lika mycket fläng hit och dit som vanligt, men det var de värt. Hann träffa många nära och kära, och på tåget hem så blev man lika känslosam som vanligt. Men det var okej. Helgen var fin och behövlig. Jag avslutade samtidigt ett kapitel i Helsingborg för att sedan återvända igen och starta ett nytt. För praktiken, den är hur bra som helst. Jag trivs, jag är glad, jag får göra något och jag lär mig saker. Bara det liksom!
Imorgon går vi in i vecka 6, vilket betyder att det bara är 4 veckor kvar innan det är tillbaks i skolan som gäller. Examensveckan blir fullspäckad med redovisningar, vrida ut den sista tiden med klassen och njuta lite extra av livet. För jag klarade ytterligare ett år till i skolan! Hallelujah! Ja, maj kommer att bli exotisk.

Nu tänkte jag tacka för mig ikväll, och fixa lite innan sängen kallar. Det är ju trots allt måndag imorgon.

Ha de fint